Plundring på Gotland..

[Ragnfast]

"Välkommen tillbaka nästa vecka, då har vi realisation på Gustav II Adolfsavdelningen!"

[Yngwe]

Varför inte, om denna avdelning befinner sig i nedersta valven utom räckhåll för allmänhetens ögon har den ju tydligen ändå inget publikt värde...

[Ny Björn]

Vet inte om vi kommer från ämnet (-ny tråd?) här men som tidigare museietjänsteman ifrågasätter jag starkt allt tal om att samlingarna skulle vara stängda för allmänheten. Nu kan jag bara svara för de museer jag haft närkontakt med, men jag har aldrig haft några som helst problem att få tillgång till material i samlingarna vare sig före eller efter jag började läsa arkeologi. Nu är det iofs inte så att man kan förvänta sig att få komma in och dra på måfå i fyndbackar, men om man vet vad man vill se så är det sällan eller aldrig ett problem.
Museum är sammansatta skapelser - även om man idag gärna betonar vikten av att nå fram till allmänheten via lärorika/pedagogiska grepp så bör det inte resultera i att andra storheter som vård och analys faller till föga (vilket stundom tyvärr är fallet - kultursektorn är ett ständigt slagfält där kampen om pengar böljar än hit än dit). Nidbilden av museerna som Indiana-Jones-lager där saker stoppas in och aldrig mer ser dagens ljus äger väl ibland ett visst mått av sanning, men då finns föremålen i vart fall där för framtida forskare. Jag har otaliga exempel på hur äldre arkeologer registrerat att en plats hyst för mig intressanta fynd men inte samlat in dem. Då finns bara nedskrivna - sekundära - uppgifter att gå på och jag är inte historiker, jag behöver föremål för att kunna dra säkra slutsatser om saker, ting och deras funktion i människors liv.

För det andra så finns redan ett system för att registrera/hålla reda på artefakter i privat ägo. Det är Historiska museets Främmande samling. Tyvärr har systemet inte hållts efter så bra (om ens alls) de senaste 20 åren men det finns.

För det tredje så lär det knappast komma på fråga att avyttra föremål ur samlingarna till privatpersoner. Historiska hade tidigare något som kallades dublettsamlingen för mynt. Där kunde man hämta mynt som sedan användes för att byta till sig mynt som saknades i samlingarna. Det systemet övergavs dock tack-och-lov för länge sedan. Arkeologi bygger på tolkandet av många mindre kunskapsenheter - emperi, inte på kuriosakabinettstänkande där det viktiga är att ha en föremålsindivid av allt som tillverkats.

/N B

[Yngwe]

Anledning till utsvävningen var att hitta en alternativmodell till dagens system som faktiskt bara gynnar plundrare. Men det är nog bra att spara föremål i källare för framtidens forksare kommer nog få än större problem med att hinna före plundrarna. Men det klart,  med tillräckligt mycket föremål i källarna kan ju det bli rena arkeologin att gräva fram rätt bit 


Frågan är om man har tanken att i all framtid behålla allt?  Kommer det inte ta väldigt mycket plats? Hur kommer det att se ut? Hur många kvadratkilometer lageryta behövs om femhundra år, och hur många anställda? Min gissning är att man nån gång måste börja göra sig av med grejer.... och jag tycker det verkar bättre att sälja dom än att kasta bort dom...

[Ragnfast]

Jag ser inga problem med att byta mynt på det sättet, så länge kontexten är klarlagd och vederbörande rapportering har gjorts. (Antar att det är lösfynd det rör sig om så klart.) Har själv samlat mynt av och till sen jag var tolv och kommer ihåg att de mynt man först bytte bort var just dubletter.

Historiska museets Främmande samling hade jag faktiskt inte hört talas om; är det månde sånt som staten valt att inte lösa in? Dyker det upp en ny Spillingsskatt har jag hört att man inte kommer att ha råd att lösa in den. Vad sägs om att bonden/markägaren skulle få göra ROT-avdrag för personer som söker av ägorna? Eller en speciell skatt på försäljning av antikviteter, riktad direkt till kultursektorn?

För övrigt kan man fråga sig om det finns någon statistik att tillgå, rörande metalldetektorbeslag. Ryktet gick, att det fanns ett helt rum fullt av metallsökare (apparaterna alltså) på polishuset i Visby. Och vad händer med dem? Skrotas de?

När jag köpte min förra sökare på Teknikmagasinet påstod killen att de sålde ungefär sju stycken per månad, och då finns det ett antal butiker enbart  i Stockholm. Han visste inte att man måste ha tillstånd, och jag vet inte om det är min förtjänst, men nu står det klart och tydligt i katalogen.

[Ny Björn]

Så - mer om trådens HUVUDÄMNE

/N B

[Ny Björn]

...och lite till.
Möjligen kan ett åtal komma nu i veckan, den som lever får se - SKL borde ha gjort sitt snart.

/N B

[Håkan]

På dem bara! Men jag undrar samtidigt hur många uppdragsarkeologiska undersökningar som ska genomföras utan att matjorden söks igenom med metalldetektor detta år...

[Ragnfast]

Jag måste erkänna att det hela, med bakgrund mot vad vi tidigare dryftat, känns lätt absurt; ska plogen och det sura regnet få fortsätta mala mynt och annat till smulor och skrot? Säg att jag har ett äppelträd, men struntar i att plocka äpplena. När dessa faller till marken borde vem som helst få plocka dem, men nej de ska ligga där och ruttna för att jag säger så. Nu invänder någon naturligtvis att det inte går att jämföra äpplen med silverskatter, men tänket är ändå detsamma.

Jag framförde tidigare på denna tråd ett förslag om att bonden/markägaren skulle få göra ROT-avdrag för att folk skulle få söka igenom och eventuellt ta upp saker ur den egna jorden, men har inte fått någon respons. Kom med några egna idéer då; det här behöver få en lösning.

[Ny Björn]

Visst behövs en lösning - och en sådan borde kunna komma närmare iochmed att de nu misstänkta får en rättslig prövning. Att vi idag befinner oss i ett slags limbo vad det gäller metalldetektering har till del - hur stor är svårt att säga - att göra med att nuvarande lagstiftningen aldrig prövats. Med en offentliggjord utredning och ett eventuellt prejudikat i kappsäcken kan man gå vidare och utvärdera vad som kan och bör göras. Som jag sagt tidigare behöver vi lyfta den här frågan. Med risk för att låta som något ur "Life of Brian" så kräver detta "omedelbar diskussion" - efter att dom fallit. Redan nu hade det varit bra att försöka dra upp planer för någon form av seminarium där frågan/frågorna kan diskuteras. Sannolikt lär i vart fall delar av en ev dom överklagas hela vägen till HD - prejudicerande mål brukar ju valsa genom hela systemet - så ett lagakraftträdande kan ta år. Det borde dock inte hindra att ett seminarium/vad-man-nu-väljer-att-kalla-det där olika synvinklar kan lyftas fram skulle kunna avhållas, t.ex. till senhösten i år. Det kräver iofs både organisering och ekonomi, men jag tror att det skulle kunna vara en fruktbar början.

/N B

[Håkan]

Ett seminarium är nog en bra början. En öppen diskussion kring alla hot mot fornsakerna (inte bara plundring den här gången) och vilken väg vi bör ta för att rädda vad som räddas kan. Inte för att jag ens har en anställning i nuläget (anbudsarkeologi...), men jag skulle väldigt gärna hålla ett föredrag på ett sådant seminarium.

[Leif]

Ett seminarium är nog en bra början. En öppen diskussion kring alla hot mot fornsakerna (inte bara plundring den här gången) och vilken väg vi bör ta för att rädda vad som räddas kan.

håller med. frågorna behöver diskuteras såväl inom forskarsamhäller som vid rent antikvariska tillställningar (som oftast är för dyra för att universitetsforskanra skall kunna åka på dem om de inte är säsrkiljt inbjudna föredragare).

Personligen ser jag skogsbruket som den värsta skadegöraren just nu, men då tänker jag nya skador på tidigare intakta lämningar inte pågående skador (där jordbruket nog är nästan värst).

Sedan behövs en diskussion om myndigheternas (och deras företrädare ute i länens) roll i detta.

[Reuterdahl]

Det skulle också behövas en diskussion med fler än forskare, yrkesarkeologer och antikvariska myndigheterna, t ex med polis och åklagarmyndigheten. Ett av problemen när det kommer till kulturarvsbrott är att det dagsläget finns mycket få jurister och utredare med kompetensriktad mot dessa frågor (om någon) – i min erfarenhet hamnar ärendena i regel på miljöåklagare samt utredare inom polisen som utreder miljöbrott. Här skulle det behövas en bred diskussion om hur å ena sidan rättsväsendet ska vidareutbildas rörande vår sektor och å andra sidan hur skadorna ska dokumenteras på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga underlag för dem.

För ett par år sedan kom rapporten Brott under ytan från BRÅ om just brott mot kultminneslagen  m m och jag vet att det då diskuterades om en behovet av en sådan konferens. Sedan behövs det alltid mer forskning om på vilket sätt lämningar skadas – i mina kontakter med miljöåklagare med flera lyfter de ofta fram att man i måste kunna bevisa den exakta skadeverkan (graden) – vilket i sig är omöjligt utan att göra en undersökning – vilken dels inte alltid är önskvärd då ett återställande kan vara av högre intresse dels finns det i regel inte pengar att göra detta. Att få pengar från den som förstört lämningen kan man i regel först få efter att laga dom fallit (om ens då); vilket ger en moment 22 situation. Därför behöver man diskutera hur man dokumenterar denna typ av skador, vad som är viktigt att dokumentera när, finansiering av de olika stadierna m m.

Ytterligare en fråga är vem som ska anmäla – i många fall verkar det som att ansvaret för detta lämnas över till länsstyrelserna, dock inte överallt jag känner till ett antal anmälningar som gjorts av museer (bland annat Jönköpings länsmuseum) och några som gjorts av privatpersoner etc. Det finns dock en problematik i att lämna över det till länsstyrelserna då de blir en andrahands källa – risken är överhängande att man inte har möjlighet att åka ut i fält  för att besiktiga lämningen och att ärendet därmed skjuts på framtiden tills man har möjlighet att besöka objektet vilket kan ta tid m m. Man måste såldes också diskutera på vem det faller att anmäla. Som privatperson har man givetvis alltid den rätten och personligen tycker jag att som fackman har man ett ännu större ansvar att göra detsamma.
Magnus Reuterdahl

[Håkan]

Visst är det beklagligt med skogsbrukets framfart. I skogsmark finns dock sällan möjlighet att söka och rädda fynd på samma sätt som det går att göra i plöjd mark.

[Ny Björn]

Åtalet i plundringsmålet verkar än en gång skjutas upp - åklagaren siktar nu på åtal i juni enligt GT.

/N B

[Ragnfast]

Då är jag på min älskade ö igen, och ska försöka bevista rättegången, så man får se vad det är för trallgökar....

[Ny Björn]

-Jaha, nu är tydligen utredningen färdig och utgör semesterlektyr för de misstänkta och deras advokater - enligt åklagaren väcks åtal "efter semestern".

Mer HÄR

/N B

[Ny Björn]

...och så ytterligare ett dilemma som inte hjälper upp problemet med plundring: långbänksdragning av inlösensärenden är inte bra för någondera parten.

Se HÄR

Tidningen har som vanligt inte insyn i hela ärendet så det blir mer än en smula vinklat, men problemet kvarstår.

/N B

[Tobias]

...och så ytterligare ett dilemma som inte hjälper upp problemet med plundring: långbänksdragning av inlösensärenden är inte bra för någondera parten.

Se HÄR

Tidningen har som vanligt inte insyn i hela ärendet så det blir mer än en smula vinklat, men problemet kvarstår.

/N B

Fantastiskt dåligt hanterat.

[Ny Björn]

En liten nyansering av Mallgårdsärendet kom i dagens GA - HÄR

/N B