Det är väl kanske två olika former av osäkerhet här, som ni är inne på. Dels den som jag tror Jasaw är ute efter, att arkeologi har en stor del av social vetenskap, som i sig gör förhållandena väldigt komplexa och svårbestämda. Men det finns också ett problem i arkeologin att man alltid rör sig i dåtiden: Man
vet helt enkelt inte hur det förhöll sig, stora pusselbitar saknas. Så det gäller väl för arkeologerna att för lyssnarna klarlägga vari osäkerheterna består, och det är ju förstås inte alltid så tacksamt när man ska presentera ett material som trots allt är väldigt spännande.
Jag vet inte om jag håller med Liv om att erkännande av osäkerheten är tabu. I många halv-populärvetenskapliga böcker (och även en del djupare litteratur) tycker jag ändå det framgår när man är ute på hal is och att författarna anger att man faktiskt inte vet med säkerhet. T.o.m. självaste Dick Harrison, som ju självsäkert uttalar sig i en del TV-produktioner, har ett ödmjukare tonläge i sina böcker och anger alltid när källmaterialet sviktar eller forskare har haft olika tolkningar.
Nu var det ju inte själva osäkerheten i sig som Ylva var ute efter i sin artikel, hon vill ju att man ska gå ett steg längre och dra in (den icke professionelle) läsaren i en redovisning av olika teorier, som jag uppfattar det. Men jag begriper egentligen inte hur det ska gå till, rent praktiskt. Det är ju inga enkla saker, det här, det tar lång tid bara att förklara för en oinvigd vad strukturalism och annat innebär. Jag vet att när jag läste lite om teoribildningen så tog det många sidor innan man begrep t.ex. vad den "nya arkeologin" (processualism) egentligen innebar (om jag nu har fattat det fortfarande
). Kan inte se framför mig hur en sådan populärt skriven artikel skulle se ut, kanske finns det någon som kan peka på något sådant exempel? Skulle t.ex. någon orka förklara här på forumet hur marxistiska teorier inverkar på arkeologin?
/Mats