Det var ungefär det här gensvaret jag hade väntat mig, tyvärr. Jag hade egentligen hoppats på att någon skulle försöka svara på mina huvudsakliga frågeställningar, men jag antar att de ställer stora delar av den egna identiteten på huvudet om man försöker, frågorna var ju avsikligt retoriska. Návdi har t ex ovan skrivit tre svar i rad utan att beröra utgångspunkterna för diskussionen.
Alltså:
1. Går det verkligen att inom rimliga gränser påstå att en person som levde för 1000 år sedan hade en viss nationalitet/etnicitet som existerar idag?
2. Om man hävdar att detta är möjligt, vad grundar man i så fall detta på?
3. Varför tycker man att det är viktigt att säga att en person som levde för så länge sedan hade en viss etnicitet?
Jag vill också påpeka att jag ingenstans vänder mig emot just samerna, även om det verkar som att många reagerar på det viset. Möjligen beror responsen på att samerna är en liten gruppering, relativt sett, som saknar egen nation.
Då är frågan om det skulle vara fel av Samerna att prata om ”vår egen historia” för att särskilja denna från Svenskarnas historia. Det är det naturligtvis inte, det är en självklarhet att de kan prata i dessa termer. Liksom vi om vår historia.
På samma sätt pratar Stockholmare om deras historia - som då inte omfattar Göteborgares historia. Men självklart kan man prata även Om Europas historia för att förstå sammanhang osv bättre. Frågan är väl mer vem man pratar med…
Jag är medveten om att folk pratar om "sin" historia. Men som du ser ovan ifrågasätter jag värdet av detta. Jag undrar på vilket sätt man tycker att det är relevant att vara "vi" med alla Göteborgare eller med alla svenskar. Jag menar tvärtom att den här typen av utvidgat jag-begrepp bara ställer till det, och jag menar att det finns mängder av exempel på detta i historien.
Så jag hoppas att det blir slut på dessa vansinniga och kränkande jämförelser mellan
nazismen och samers och andra urfolks kamp för rättmätiga folkrättsliga krav.
Jag håller med om att det är stor skillnad i agerandet mellan tyskarnas nationalism under 40-talet, och många nationshyllande beteenden idag. Men om du läser ovan, Návdi, så ser du att jag inte vänder mig mot enskilda folks ageranden, utan mot den generella tendensen att säga att man är "vi" med andra människor åt flera håll, utan att jag egentligen kan se beröringspunkterna. Min huvudfråga behandlar att det finns många som anser att de är "vi" med personer som lever långt tillbaka i tiden, och det är fortfarande den frågan som jag skulle vilja se att diskussionen handlar om.
Som kan utläsas av mina inlägg hitills så avskyr jag etnocentrism, eller förhärligandet av den kulturella identitet man anser att man tillhör, eftersom det inte finns några goda exempel på varför det skulle vara nyttigt, men många exempel på att det är dåligt. Men låt oss hålla den diskussionen utanför detta, och koncentrera oss på det historiska perspektivet.
//Henrik