Författare Ämne: "Min historia, och din historia"  (läst 46159 gånger)

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
"Min historia, och din historia"
« skrivet: oktober 09, 2009, 12:57 »
Ett inte helt ovanligt förhållningssätt till historia är att man pratar om ”vi” och ”vår”, gärna kontrasterat mot några andra, som följaktligen blir ”de” och ”deras” historia. Som till exempel ”vi svenskar har alltid gillat jordbruk” eller ”Italienarna har alltid haft en förkärlek för diktatorer”. Ursprunget för denna diskussion kan härledas till nationalromantikens 17- och 1800-tal, och det finns ett stort antal andra särdrag som hänger ihop med den ”nationella historien”, t ex begrepp som ”ras” och ”folksjäl” samt förhärligandet av det egna. Stora delar av de berättelser som finns nedtecknade i form av folksagor är i själva verket semifabricerade och stöpta under 1800-talet av nationalitetsförhärligande forskare och även om det finns substans i stora delar av dessa nedteckningar så är det i många fall snarare en berättelse om 1800-talets romantisering än om platsens äldre historia – dvs det säger mer om tiden de skrevs ned i, än om tiden de berättar om.

Ok, det här kan kanske upplevas som en enveten och grinig historierelativistisk och akademisk floskelåsikt, men jag är fullt övertygad om att det finns en historia om de folk som levde i Europa, och på andra ställen före oss som bor här nu. Men jag tycker att det är alldeles för vanligt att den verkliga historien fördunklas, beslöjas eller förvirras av åsikter av det etnocentriska slaget. En nylig diskussion rör etniciteten hos personen som har burit Skjoldehamndräkten (se tråd: http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3167.0.html ). Jag inser att den här diskussionen inte hör hemma där, men frågeställningen är helt grundläggande för problematiken. Går det verkligen att inom rimliga gränser påstå att en person som levde för 1000 år sedan hade en viss nationalitet/etnicitet som existerar idag? Om man hävdar att detta är möjligt, vad grundar man i så fall detta på? Och slutligen: Varför tycker man att det är viktigt att säga att en person som levde för så länge sedan hade en viss etnicitet?

//Henrik

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #1 skrivet: oktober 09, 2009, 13:11 »
Och slutligen: Varför tycker man att det är viktigt att säga att en person som levde för så länge sedan hade en viss etnicitet?

Jag tror att det har blivit viktigt för en del människor som tidigare (nyligen, och kanske fortfarande) förtryckts/marginaliserats just p.g.a. sin etnicitet och som numera fått lite upprättelse. Att få en koppling långt bakåt i tiden har antagligen känts som stärkande för dessa grupper, både känslomässigt och i argumentation kring rättigheter mm. För mindre "hotade" grupper/folk/nationer så känns frågan inte lika viktig, tror jag.

/Mats

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #2 skrivet: oktober 09, 2009, 13:12 »
Mycket bra och relevant fråga!
Den har tangerats många gånger tidigare men jag vet inte om den spetsats till på detta vis tidigare. Ser fram emot att ta del av folks åsikter....
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #3 skrivet: oktober 09, 2009, 13:32 »

Jag tror att det har blivit viktigt för en del människor som tidigare (nyligen, och kanske fortfarande) förtryckts/marginaliserats just p.g.a. sin etnicitet och som numera fått lite upprättelse. Att få en koppling långt bakåt i tiden har antagligen känts som stärkande för dessa grupper, både känslomässigt och i argumentation kring rättigheter mm. För mindre "hotade" grupper/folk/nationer så känns frågan inte lika viktig, tror jag.

/Mats


Min spontana reflektion när jag läste ovanstående var otäckt nog tyskland under 30-talet. En hel nation blir smädad i hårda villkor efter en krigsuppgörelse, och de blir stärkta av "den stora historien" om tyskland, och det tyska folket.

Är det så att det är okej att dra växlar på historien om man är en folkspillra, men inte om man är en kraftfull nation med många individer? Logiskt är det förstås inte alls rimligt, men kan det vara det rent politiskt?

Utloggad Micke

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 566
    • Mickes blogg
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #4 skrivet: oktober 09, 2009, 15:19 »
Är etnisk tillhörighet överhuvudtaget en relevant kategori? Jag har aldrig sett en bra definition på denna soppa av genetik och kultur som kan användas för att på ett adekvat sätt kategorisera en enda enskild individ, ännu mindre 100 000 eller 1 000 000 personer.

Jag ser kultur som ett kontinuum av ett oändligt antal memer. Dessa memer kan sedan ärvas på en mängd olika sätt varav de flesta är helt oberoende av genernas sammansättning eller släktskapsförhållanden. Gränser mellan upplevda kulturella enheter dras upp artificiellt mellan grupper av individer som av olika anledningar känner behov av att distansera sig mot andra grupper i närområdet av religiösa, ekonomiska eller andra anledningar. Dessa gränser kan då ofta gå på tvärs mot släktskap. Beroende på en mängd förhållanden kan dessa gränser förstärkas eller försvagas över tid, men människor kan utan problem på kort tid flytta sig mellan dessa upplevda, artificiella, gränser.

/Micke

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #5 skrivet: oktober 09, 2009, 15:34 »
Att kalla Skjoldhamndräkten för samisk är väl inte helt orimligt emedan samerna som ett särskilt folk ju fanns då, det vittnar ju både arkeologiska och skriftliga vittnesbörd om.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #6 skrivet: oktober 09, 2009, 15:45 »
Att kalla Skjoldhamndräkten för samisk är väl inte helt orimligt emedan samerna som ett särskilt folk ju fanns då, det vittnar ju både arkeologiska och skriftliga vittnesbörd om.

Man kan nog inte riktigt säga att samerna - såsom de lever och verkar idag - har funnits för tusen år sedan. Man kan säga att de uppbär likheter med många av de kulturella särdrag som varit representerade genom historien, men att baklänges hävda att Skjoldehamndräkten burits av en Same är inte särskilt klokt (se tidigare diskussion). Det mycket väl vara så att samerna tagit över en annan "kulturs" sedvänjor och kläder, eller språk för den delen, och det kan också vara så att samma sak gäller för t ex insjögravar som ofta hänförs till samer egentligen stammar från kulturella identiteter som inte har någonting med nuvarande samerna att göra. Så att samerna som särskilt folk fanns då anser jag vara någonting som man nog kan ha goda skäl att betvivla, särskilt eftersom det blir väldigt luddigt vad "särskilt folk" ska betyda.

//Henrik

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #7 skrivet: oktober 09, 2009, 15:52 »
Visst man kan alltid vara kritisk, men de skriftliga källorna ger ju stöd för att samer som ett separat folk fanns på den tiden och ibland ges ju också glimtar av deras materiella kultur (bågar, sydda båtar och annat). Ser man på den sammantagna bilden, med gravar, berättelser i äldre källor, bosättningar och annat så får man ändå bilden av att samerna hade en egen kultur redan på den tiden. Om Sjoldehamsdräkten inte var samisk så kan man ju ställa sig frågan om varför så många av dess drag och detaljer levt kvar mer eller mindre oförändrade i den samiska kulturen och inte i övrig nordisk kultur.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #8 skrivet: oktober 09, 2009, 15:56 »
Visst man kan alltid vara kritisk, men de skriftliga källorna ger ju stöd för att samer som ett separat folk fanns på den tiden och ibland ges ju också glimtar av deras materiella kultur (bågar, sydda båtar och annat). Ser man på den sammantagna bilden, med gravar, berättelser i äldre källor, bosättningar och annat så får man ändå bilden av att samerna hade en egen kultur redan på den tiden. Om Sjoldehamsdräkten inte var samisk så kan man ju ställa sig frågan om varför så många av dess drag och detaljer levt kvar mer eller mindre oförändrade i den samiska kulturen och inte i övrig nordisk kultur.

Min bedömning är att källorna sträcker sig till sen medeltid, men 1000-talet vet jag inte? Upplys mig!

//Henrik

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #9 skrivet: oktober 09, 2009, 16:01 »

Jag tror att det har blivit viktigt för en del människor som tidigare (nyligen, och kanske fortfarande) förtryckts/marginaliserats just p.g.a. sin etnicitet och som numera fått lite upprättelse. Att få en koppling långt bakåt i tiden har antagligen känts som stärkande för dessa grupper, både känslomässigt och i argumentation kring rättigheter mm. För mindre "hotade" grupper/folk/nationer så känns frågan inte lika viktig, tror jag.

/Mats


Min spontana reflektion när jag läste ovanstående var otäckt nog tyskland under 30-talet. En hel nation blir smädad i hårda villkor efter en krigsuppgörelse, och de blir stärkta av "den stora historien" om tyskland, och det tyska folket.

Är det så att det är okej att dra växlar på historien om man är en folkspillra, men inte om man är en kraftfull nation med många individer? Logiskt är det förstås inte alls rimligt, men kan det vara det rent politiskt?

Finland är en stolt nation som inte "skäms" för sin historia. Likaså Norge - där vet man minsann hur en nationaldag skall firas... :)
Vi i svedala har liksom ganska länge lidigt av dåligt samvete av olika anledningar, vi har länge ansett att det där med nationalism är någo passé, något "för de mindre kloka".

Nu har ju det intressanta hänt - historia är inne. Det börjar bli ok att läsa om Svitjod, det börjar bli vääääldigt vanligt med böcker rörande krig och sverige.
(såg att det i den senaste Populär Historia dock "äntligen" kom ett inslag, liksom som att be lite om ursäkt för tidigare vikingainslag, om att vi svenskar minsann stammar från invandrare... Nähä?)

Men: vad är det som orsakar "historieintresse"? Antagligen så är det så enkelt att folkhemmet har raserats... Vi har inte längre den moderna trygga tillvaron att luta oss mot längre - vi inser att vi också kan drabbas av elände... Vi söker oss sålunda bakåt.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #10 skrivet: oktober 09, 2009, 16:04 »

Man kan förvisso skala av alla folkliga tillhörigheter, men då slutar vi titta på människor och samhällen och tittar på individer och saker, vilket i det stora hela är ganska ointressant.  Att veta att vikinga-Ulf svalt i barndomen eller att hans redskap var gjorda av järn med god kvalitet betyder ingenting för oss om vi inte försöker använda oss av den informationen i någon slags slutsats. Kanske med undantag för svältnördar och smedfreaks som inte bryr sig om sammanhangen.


Som kanske synes tycker jag det är just en "historierelativistisk och akademisk floskelåsikt" som du framför Hsu, däremot inte alls grinig och inte ens obefogad :-)
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #11 skrivet: oktober 09, 2009, 16:07 »



Finland är en stolt nation som inte "skäms" för sin historia. Likaså Norge - där vet man minsann hur en nationaldag skall firas... :)
Vi i svedala har liksom ganska länge lidigt av dåligt samvete av olika anledningar, vi har länge ansett att det där med nationalism är någo passé, något "för de mindre kloka".

Nu har ju det intressanta hänt - historia är inne. Det börjar bli ok att läsa om Svitjod, det börjar bli vääääldigt vanligt med böcker rörande krig och sverige.
(såg att det i den senaste Populär Historia dock "äntligen" kom ett inslag, liksom som att be lite om ursäkt för tidigare vikingainslag, om att vi svenskar minsann stammar från invandrare... Nähä?)

Men: vad är det som orsakar "historieintresse"? Antagligen så är det så enkelt att folkhemmet har raserats... Vi har inte längre den moderna trygga tillvaron att luta oss mot längre - vi inser att vi också kan drabbas av elände... Vi söker oss sålunda bakåt.

Jag har sällan varit med om något så bizzart som när norrmän som en hyllning till segern över nazisterna bränner en hakkorsflagga för att sedan brista ut i den norska nationalsången. För mig är det ointressant vilken typ av nationalism man hyllar eftersom konceptet är osmakligt.

Jag ser heller inte någon poäng för dagens svenskar att varken be om ursäkt för vikingatågen eller vara stolta över dem. Vem som lever idag har någonting att göra med de människor som levde för 1000 år sen?

Om någon anser sig kunna vara stolt över vikingatågen - eller vilja be om ursäkt för dem, vänligen upplys mig om varför!

//Henrik

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #12 skrivet: oktober 10, 2009, 00:55 »
Ser man bakåt i tiden ser man ett sammanhang. I nutiden ser man bara vad som händer just nu, blir man gammal får man ett perspektiv på vad som hänt under ens livstid.

Vikingarna visste inte att de levde på vikingatiden. De som levde under medeltiden visste inte heller vad deras tid kallades år 2000. Vår tid kanske kommer att heta ”Girighetstiden” eftersom vi förbrukar våra naturresurser i makalös takt utan tanke på kommande generationer.

Tillhör man en lite grupp människor, som t.ex Samerna som skrivits om här – och är man bara ca 18.000 stycken Samer kvar – så finns naturligtvis tankar och funderingar på hur ens eget folk skall kunna överleva som en minoritet i ett land där det framförs åsikter där man tvivlar på deras existensberättigande - eller deras egen historia. Majoritetstänkandet breder ut sig och upplevs naturligtvis som hotande.

Samer är vad som förr kallades för ett folkslag. De är idag traditionellt renskötande, tidigare hade de bedrivit nomadiserande intensiv renskötsel, före det var de jägare. Samerna finns bakåt i historien – men deras yrke har förändrats på samma sätt som våra yrken har förändrats genom seklerna – men Samer som folk har inte förändrats. Den största tätheten av Samer finns idag i Stockholm. Ca 2500 samer arbetar inom den traditionella renskötseln – som alltså är ett yrke inom denna kultur = majoriteten av Samerna har andra yrken, ofta yrken inom den Svenska kulturen.

Då är frågan om det skulle vara fel av Samerna att prata om ”vår egen historia” för att särskilja denna från Svenskarnas historia. Det är det naturligtvis inte, det är en självklarhet att de kan prata i dessa termer. Liksom vi om vår historia.

På samma sätt pratar Stockholmare om deras historia - som då inte omfattar Göteborgares historia. Men självklart kan man prata även Om Europas historia för att förstå sammanhang osv bättre. Frågan är väl mer vem man pratar med… ;)

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Návdi

  • Veteran
  • Antal inlägg: 587
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #13 skrivet: oktober 10, 2009, 12:39 »
Bures !

Vuoi gáfat ! Skrekkelig !

Man vet ju inte var man ska börja ....  :o

Jag skulle vilja att man beaktar följande: 

Samer finns inte bara i Sverige. Samisk historia och samiskt kulturarv är inte detsamma som svensk historia och svenskt kulturarv. Det är inte heller detsamma som norsk historia och norskt kulturarv, finsk historia och finskt kulturarv eller rysk historia och ryskt kulturarv.
Och absolut icke tysk historia och tyskt kulturarv. De hårresande jämförelser med nazismen som ständigt dras fram av "hsu" och likasinnande är djupt kränkande. "Hsu" brukar denna illasinnade taktik inte bara mot samer, men också mot norrmän.

"Hsu" säger bl.a.:
Jag har sällan varit med om något så bizzart som när norrmän som en hyllning till segern över nazisterna bränner en hakkorsflagga för att sedan brista ut i den norska nationalsången. För mig är det ointressant vilken typ av nationalism man hyllar eftersom konceptet är osmakligt.

Det går inte att jämställa norsk eller samisk "nationalism" med tysk nazistisk "nationalism".
De tyska nazisterna var ute efter att underkuva alla andra folk i sin närhet. Norrmäns kamp då och samers kamp nu var och är en försvarskamp för överlevnad. Skillnaden mellan dessa
"nationalismer" är tydlig och essentiell. De har inte samma innehåll. "Hsu" och andra bör snarast sluta upp med sina verbala "nationalism"-etikettslekar, och skaffa sig "koncepter"
som hör hemma i verkligheten. Så mitt gastronomiska råd för dagen är: Sluta upp med att leka med ord och smaka på verkligheten! Den är icke osmaklig snabbmat från Mc Donalds.
Den kräver grundliga kunskaper och noggranna föreberedelser.  :)

MVH
Návdi
Návdi

Utloggad Návdi

  • Veteran
  • Antal inlägg: 587
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #14 skrivet: oktober 10, 2009, 12:56 »
Bures ain !

Det måste ju tilläggas att
norsk "nationalism", svensk "nationalism", finsk "nationalism" och rysk "nationalism"
har försökt och fortfarande försöker utplåna den samiska nationen: den samiska historien, det samiska språket, de samiska näringarna, de samiska rättigheterna till land och vatten.
Så i förhållande till dessa fyra statliga "nationalismer" är den samiska "nationalismen" väsensskild och en försvarskamp för överlevnad. Det borde inte vara särskilt svårt att förstå ....

MVH
Návdi
Návdi

Utloggad Návdi

  • Veteran
  • Antal inlägg: 587
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #15 skrivet: oktober 10, 2009, 15:56 »
Bures ain !

Jag skrev:
De tyska nazisterna var ute efter att underkuva alla andra folk i sin närhet.

Det var förstås en alldeles för mild formulering....

De tyska nazisterna försökte dessutom UTROTA ett helt folk - judarna.
De hade också planer på att sterilisera alla samer.

Så jag hoppas att det blir slut på dessa vansinniga och kränkande jämförelser mellan
nazismen och samers och andra urfolks kamp för rättmätiga folkrättsliga krav.
Návdi

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #16 skrivet: oktober 11, 2009, 19:55 »
Det var ungefär det här gensvaret jag hade väntat mig, tyvärr. Jag hade egentligen hoppats på att någon skulle försöka svara på mina huvudsakliga frågeställningar, men jag antar att de ställer stora delar av den egna identiteten på huvudet om man försöker, frågorna var ju avsikligt retoriska. Návdi har t ex ovan skrivit tre svar i rad utan att beröra utgångspunkterna för diskussionen.

Alltså:

1. Går det verkligen att inom rimliga gränser påstå att en person som levde för 1000 år sedan hade en viss nationalitet/etnicitet som existerar idag?

2. Om man hävdar att detta är möjligt, vad grundar man i så fall detta på?

3. Varför tycker man att det är viktigt att säga att en person som levde för så länge sedan hade en viss etnicitet?

Jag vill också påpeka att jag ingenstans vänder mig emot just samerna, även om det verkar som att många reagerar på det viset. Möjligen beror responsen på att samerna är en liten gruppering, relativt sett, som saknar egen nation.

Då är frågan om det skulle vara fel av Samerna att prata om ”vår egen historia” för att särskilja denna från Svenskarnas historia. Det är det naturligtvis inte, det är en självklarhet att de kan prata i dessa termer. Liksom vi om vår historia.

På samma sätt pratar Stockholmare om deras historia - som då inte omfattar Göteborgares historia. Men självklart kan man prata även Om Europas historia för att förstå sammanhang osv bättre. Frågan är väl mer vem man pratar med… ;)

Jag är medveten om att folk pratar om "sin" historia. Men som du ser ovan ifrågasätter jag värdet av detta. Jag undrar på vilket sätt man tycker att det är relevant att vara "vi" med alla Göteborgare eller med alla svenskar. Jag menar tvärtom att den här typen av utvidgat jag-begrepp bara ställer till det, och jag menar att det finns mängder av exempel på detta i historien.

Så jag hoppas att det blir slut på dessa vansinniga och kränkande jämförelser mellan
nazismen och samers och andra urfolks kamp för rättmätiga folkrättsliga krav.

Jag håller med om att det är stor skillnad i agerandet mellan tyskarnas nationalism under 40-talet, och många nationshyllande beteenden idag. Men om du läser ovan, Návdi, så ser du att jag inte vänder mig mot enskilda folks ageranden, utan mot den generella tendensen att säga att man är "vi" med andra människor åt flera håll, utan att jag egentligen kan se beröringspunkterna. Min huvudfråga behandlar att det finns många som anser att de är "vi" med personer som lever långt tillbaka i tiden, och det är fortfarande den frågan som jag skulle vilja se att diskussionen handlar om.

Som kan utläsas av mina inlägg hitills så avskyr jag etnocentrism, eller förhärligandet av den kulturella identitet man anser att man tillhör, eftersom det inte finns några goda exempel på varför det skulle vara nyttigt, men många exempel på att det är dåligt. Men låt oss hålla den diskussionen utanför detta, och koncentrera oss på det historiska perspektivet.

//Henrik

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #17 skrivet: oktober 11, 2009, 22:31 »
Man kan ju ta en liten parallell i släktforskningen. Varför är det intressant att veta vilka sina farfarsfar och mormorsmor var och hur de levde sina liv? Där är ju svaret ganska givet, kan det tyckas. Man har ju både sina gener därifrån, och de olika uppväxtmiljöerna hos de gamla släktingar har säkert haft betydelse för hur nästa generation framlevde sina liv, och till slut hur jag har fått det det i mitt liv. Så långt kan alla vara överens. Men man märker även inom släktforskningen att ju längre tillbaka i tiden man kommer så blir källorna bristfälliga, och man kan till slut (när man kommer ner mot 1600-talet, typ) i bästa fall få fram något namn men inte mycket mer. Samtidigt avtar, med detta ökande tidsavstånd, naturligtvis känslan för att det är "min" släkt, och den anknytning dessa avlägsna människor har till mig. Och skillnaden mot dagens samhälle och dagens sätt att leva tilltar förstås. Någonstans på vägen måste man kanske fråga sig om det verkligen är "min" etiska grupp som man rör sig kring i sin forskning, och kanske rentav förkasta den betydelse detta har för just mitt eget liv idag.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att hoppa ytterligare 600 år bakåt i tiden och få en plötslig känsla av samhörighet med människor som är ännu mer avlägset (eller kanske inte alls) släkt med mig, med ett samhälle som var ännu mer annorlunda än farfarsfars samhälle blir ju ganska så abstrakt och tveksamt. Jag är nog inne på hsu:s linje och tycker nog man allmänt ska försöka motverka alltför mycket "min" och "din" historia när man kommer så långt tillbaka i tiden som år 1000, typ. Tror inte det kommer ut så mycket gott av det, även om jag (som jag tidigare sagt) kan förstå undantryckta folks intresse av att göra ett nummer av sitt ursprung lång bakåt i tiden.

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #18 skrivet: oktober 12, 2009, 00:03 »
Så om 1000 år gammal historia inte är min eller vår så saknas väl fullständigt motiv till att bedriva forskning om den tiden med hjälp av offentliga medel? Det går ju inte längre att knyta an till den vare sig på regional, nationell eller internationell nivå och all jämförelser saknar relevans då vi inte kan studera olikheternas ursprung som i sin tur bygger helheten.   Dagens kulturella avvikelser isoleras alltså vid ett godtyckligt årtal, några nämner att det skrivna ordet ska vara gräns vilket är hårresande och djupt okunnigt då det skrivna ordet på intet sätt garanterar någon slags sanning. Hur ska man kunna bedöma hur långt tillbaka det är relevant att koppla historien till dagens samhälle? Säg det...


Kulturella olikheter är ett faktum, vare sig vi gillar det eller inte. Vi är ett flockdjur och kan inte existera utan att kultur reglerar hur vi beter oss mot varandra. Viljan att bevara den egna kulturen är också absolut nödvändig för att den ska kunna finnas oavsett på vilken nivå man tittar på det, regionalt, nationellt eller internationellt.  Man kan som hsu välja att säga att man tycker nationsgränser och nationstillhörighet är fåniga och banala, och det må vara så för honom som individ, men om andra identifiera sig på det viset är det helt naturligt och bara en fråga om perspektiv, det är inte ett dugg mer banalt än att identifiera sig med sitt kompisgäng.  Skillnaden är att i kristider erbjuder kompisgänget inte mycket till trygghet utan då väljer man gärna att identifiera sig med större grupper som erbjuder en större trygghet.  Att man kör hockeylagets hejaramsa när man vunnit en viktig och svår match är precis samma sak som att sjunga nationalsången när man övervunnit ockupation.
Värdet med detta beteende är att stärka samhörigheten och sprida trygghet för att underlätta framtida samarbete och minska oron i samhället. I dagens bekväma samhälle är det lätt att tycka att det är tjafs, samtidigt som bekvämligheten faktiskt är ett resultat av just den kulturen som man tycker är onödig att särskilja från andra.

Vi och dom är synnerligen relevant alltså, inte för att bedöma vad som är bäst utanför att bedöma hur vi är. Du kan knappast beskriva Sverige utan att beskriva skåningar, västgötar, stockholmare och samer. Om du inte erkänner deras olikheter och tar hänsyn till det kommer du aldrig att förstå vad dom utgör tillsammans.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Min historia, och din historia"
« Svar #19 skrivet: oktober 12, 2009, 01:00 »
 - Dessa jäv-are jämtarna, ser 'ö, allt det där e' deras fel. Hade det inte vore för oss helsingbon hade dom inte ens vore jämtar, men svällt rakt ihjäl... :o 

Visst kan vi - och visst skal vi - skilja på olika. Varför skulle vi inte det? Vad vore väl världen utan danska fotbolls - opps, ursäkta, ehrmm - skidåkare, till exempel...?!

Ett kulturfolk som inte skäms av sin forntid har ingen orsak att förneka sin egenart och identitè. Vi är alla, som regionala och nationala enheter, ett resultat av en specifik, tusenårig gemensamhet. Olik geografi, klimat och ekologi har fört till olika etnologiska och kulturella enheter - och dom språkliga och kulturella särdrag dom alla utvecklat får man väl respektera, som resultat av naturens livspremisser och förfädernas förmågor, kunskaper och kulturella utveckling. Vi får väl alla respektera vårt etniska och kulturella ursprung som ett resultat av historien. Då är det inte svårt att värdsätta våra olika särdrag - från Gibraltar till Gällivare. När spanjorerna sen får besök av samer på södern-tur har dom båda ett naturligt och starkt gemensamt intresse, genom att utväxla erfarenheter och egendomligheter med varan. Som man kanske vet kan basturökt renhjärta när som helst bytas likt mot grott-lagrad skinka av bästa kvalitèt...   

Att svenskarna fortfarande tycker om att klä sej i blå-gula uniformer och lira boll MOT danskarna är i-alla-fulla-fall inte nått att skämmas över. Danskarna lider av samma nationalistiska behov och tycker tydligen om att spela MED svenskarna. Så va' sjutton, då får man väl åka till Idrætsparken, killarna från pannkaklandet kan man ju inte gott springa på skidor MED, heller.

I Holmekollen slipper danskarna inte ens gå uppför branten, men får snällt beskåda sina forna undersåtars halsbräckande backhopp från läktaren. Sen får dom gärna sjunga MED när vi alla får fira dagen med vinnarnas nationalhymner. Även när dom heter Gregor Schlierenzauer och Anders Södergren...    8)
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”