Hej igen, Navdi.
Man skal inte vara för snabb med att sätta etiketter på gamla kulturer. Dom symbolvärden som användes i det hedna N-Europa var troligen sams för både Friser och Finne. Språk-skilnaden gär dock olika namn på dom olika mytologiska aspekter och gestalter - givetvis.
Skilnaden i dag är dock tydlig. Eftersom dom finsk-språkliga grupper i norra Skandinavien, Karelen och Ryssland inte kristandes före medelålderns slut lever dessa namn ch gestalter fortfarande kvar i samers, karelers och komers folkminne.
Anorlunda är det då i den västliga språkrets - där det "germanska väldet" byggde kyrkor redan på 1100-talet, varefter alla "hedniska riter och minnen" fick upphöra. Efter att kultur-tyrraniet fick grepp m Norden och runskriften blev förbjuden gick dom gamla kunskapstraditionerna här förlorad. Men - här finns fortfarande något i folk-kulturen, men då i form av spridda legender och barnasagor. Dessutom - efter reformationen torde man ta fram endera forn-nordiska manuskrift från både 1200- och 1300-talet, som gömts undan och således överlevt både sensur och bränder. Den forn-nordiska litteraturen har emedlertid varit svår att förstå och numer tror man väl att den tilkommit i et försök på "kompromiss" mellan den gamla kultur och 1200-talets katolska Europa.
När man sålunda läser om "Oden" och "Friggja" - så kan man dra en direkt parallell till den finsk-ugriska "Okko" (Okko Väinömöinen) och "Akka" (Akka Matar). "Balder" och "Nanna" heter visst "Leminkainen" (Hanen) och "Youtsen" (Svanen), osv. Det nord-europeiska pantheon har samma storlek, funksjoner och gestalter på båda sidor om den stora, väst-östliga språkgränsen. Men det betyder givetvis inte att deras innebörd, värde och mytologiska funktioner var speciellt anorlunda.
Eftersom vi hittar liknande panteoner i dom gamla, för-religiösa samhällen ikring Medelhavet, der Zevs i öst är ekvivalent till Jupiter i väst. Ursprunget dom tydligtvis gemensamt med de två nordiska pantheoner - som ochså får spåra sitt ursprung nånstans i Eurasia...
När vi talar om den glada bronsåldern - där klimatet hr nord var +2 grader högre än nu - är det onäkligen en tid med stor traik efter färdlederna av Lena, Yenisej, Volga, Neva, Tana, Kemio och Torneå. Givetvis var dom förbundna med norra, östra och västra delen av Östersjön trafiken efter Dvina, Djepr, Don och Wizla.
När vi i dag söker återupprätta dom västliga namn och deras funktioner - bland "franker", "germaner", "friser" och skandinaver - så behöver vi alla genuina kvarlevor från den forna, eurasiska mytologin. Derför är den karelska-finska och samiska mytologin i en särställning när vi söker förklara de mytologiska gestalter - och deras respektive symbolder - som vi nu kan skymta inte bara i "vikingatidens" snör-ornamentik, men också i bronsålderns hällristingar och snörkeramik...