Det ær væl fræmst två saker som gør att figuren tolkas som kvinna. Dels så har ingen av figurerna med manligt køn (eller vapen) långt hår, och dels så har de hællristningar som med størsta sannolikhet kan tolkas som kvinnor (de med skålgropar mellan benen) långt hår.
[...]
Visst hade det varit olyckligt att klassifiera en figur efter køn enbart genom længden på håret i en kultur så avlægsen, men om man ser till materialet runt, så ær det kanske inte så konstigt.
Skålgroparna ser jag inte som något som automatiskt innebär att det är en kvinnlig figur på bilden. Vet man ens om skålgropen är gjord vid samma tillfälle? Det finns hällristningar med skålgropar vid djur, båtar, självständigt och vid just vitlyckeristningen av paret så är skålgropen under den figur som normalt tolkas som manlig. Det finns även ristningar med figurer av denna typ där det inte finns med skålgropar
Att anta att figurer med utstickande sträck från huvudet är kvinnor enbart på basis att figurerna med svärd och fallos inte har det känns väldigt dualistiskt och inte alls så självklart som man kan tro. Det kan lika gärna vara så att de representerar olika samhällsklasser (tex präster och krigare).
Jag säger inte att den konventionella tolkningen är fel, men att utgå från att den är självklar och inte behöver ifrågasättas kan jag inte hålla med om.
Först, hästsvansen kan vara ett kvinnligt attribut, men som jag skrev så är det det manliga attributet jag använder som argument då det är mycket ovanligt med sådana på kvinnor. Hästsvansen eller hubudbonaden är avskiljande men i sig inte lätt att tolka.
[...]
Hur vi än vrider på det hela, så måste man-kvinna relationen ha varit en del av deras samhälle. Hur annorlunda än deras kulturella normer var, så har ändå mannen och kvinnan tvugna att ha samröre för att fotplantningen skulle fungera. Även om en mängd andra typer av förhållanden och parbildningar kan ha varit förekommande så kan vi med säkerhet säga att man-kvinna relationen varit det också. Om vi har en människoliknande figur med sådana attribut att en tio-åring direkt gör kopplingen är det väl högst sannolikt att det föreställer just en man. Det är osannolikt att ristaren hade ristat nåt som så uppenbart liknar en gubbe med snorren i vädret om han hade för avsikt att visa nåt annat, om denne gubbe då är i närheten av en annan människoliknande figur av uppenbart annat slag så blir kopplingen till en sexuell akt också så uppenbar att en tioåring hade gjort kopplingen till ett samlag. Det är osannolikt att ristaren utsats sig för risken att misstolkas på detta vis om han haft för avsikt att visa något annat.
Att man sen kallar det för bröllop kan väl enklast förklaras med att varje namn likväl varit en tolkning i sig, och vitlycke-pöket kanske inte kändes riktigt passande.
Det är intressant att du antar att det är tolkningen av det som ser ut som en manlig figur som angrips, när det jag påtalat är just den motsatta. Att bara för att man kan tolka den ena figuren som manlig pga fallos-symbolik så innebär inte det automatiskt att den andra figuren måste vara kvinnlig,
Självklart så fortplantade sig forntidens människor, men kan vi säkert säga att detta innebär att de även gjorde ristningar som avbildar just detta? Vad man gör i sin vardag och vad som finns med i symboliska avbildningar kring det heliga behöver inte ha något med varandra att göra.
Att en manlig figur visas med en erigerad fallossymbol behöver inte innebära något sexuellt, det kan helt enkelt representera fertilitet, styrka eller livskraft.
/Camilla