Debatten verkar sätta upp motsatsförhållanden mellan erfarenhet, sunt förnuft, arkeologiska fynd osv. Jag ser alla dessa ingredienser som samverkande. Dom kompletterar varandra. Alla ingredienser är också behäftade med möjligheter att dra fel slutsatser, t.ex isläggarna kanske tillverkades på en plats – de användes aldrig på just den platsen – och naturligtvis omvänt.
En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig under mitt liv är att ju mer erfarenhet och kunskap jag har, och ju bredare den är – ju lättare löser jag problem, förstår sammanhang - och sannolikheterna för felaktiga beslut minskar i de områden där jag har denna kunskap, eller delar av denna kunskap.
Som tecknare och slöjdare vet jag att om man börjar med helheten – så blir detaljerna ganska rätt i slutändan. Börjar man med detaljerna så blir det ofta väldigt svårt att få ihop helheten.
Ved, avfall, vatten, att Birka ligger på en ö, arkeologiska fynd – allt detta samverkar naturligtvis till en bild av Birka. Plus, oavsett vad man tror på är den alenagörande faktorn –den bild som skapas inne i en hjärna från 2000 talet – är påverkad av 2000 talet och inget annat, där finns mix av just denna persons sunda förnuft, hans fantasier, kreativa tänkande, fattningsförmåga, oförmåga att förstå – ingredienser vi alla har i olika kombinationer inom oss + mycket mer. Ingen av oss kan tänka som våra förfäder tänkte. Vi tänker som vi tänker, idag, på 2000 talet.
Ingen människa tolkar fynd utan att använda sitt personiga sunda förnuft – och alla andra ingredienser som finns lagrade inom oss, som en verksam del i tolkningen. Man använder allt man har, varenda resurs, alla referenspunkter man samlat på sig under livet, ju fler dess bättre – när man analyserar fynd, händelser, och annat för att försöka få ett sammanhang – eller en bild av vad man hittat. Det är som att lägga pussel där varje bit är olika delar. En bit är ved, nästa är att Birka ligger på en ö, ett antal bitar är arkeologiska fynd, nästa bit är avfallsproblemet – osv. Ju fler bitar, och ju mer bitar – ju bättre och tydligare bild växer fram i pusslet.
Sunt förnuft har vi alla. Men våra sunda förnuft är inte identiska. Omvärlden ser inte likadan ut överallt i Sverige. Vi har växt upp olika – och vi har anammat det sunda förnuft som vår omgivning har förmedlat till oss + vad vi drabbats av, positivt och negativt, under vårt liv.
Spetskunskap är bra – men den är också begränsad. Man har kanske många referenspunkter – men alla ligger inom samma intressesfär. Alltså, jag kan allt om alla författare – men jag kan inte läsa. Jag kan allt om cykling – men har aldrig cyklat. Jag kan allt om järn och stål och hur man smider – men har aldrig hållit i en smideshammare. I det senare fallet kan alltså teoretisk expert på smide svälta ihjäl i en smedja - för han kan inte smida…En smed som kanske inte ens vet den kemiska sammansättningen i det stål han bearbetar gör en kniv på 5 minuter. I min värld är båda lika viktiga – speciellt om de delar med sig av sin kunskap till varandra.
Samarbetar dom med en metallurg kan dom testa specialstål. Samarbetar dom med en knivmakare kan dom få sina knivar skaftade. Samarbetar dom med en läderarbetare kan dom få en slida till kniven. Måste smeden göra eget stål, skafta, göra slida osv – så hinner han inte smida…Tillsammans blir vi alltså starkare än om vi stod var för sig.
Thomas