Vikingastädernas vedförråd

[Carl Thomas]

Om man eldar i en härd på marken inne i en byggnad – spelar det ingen roll var byggnaden står, elden fungerar likadant.
Ris ger en snabb eld = jag kan bara lägga på lite åt gången. För snabb led ger låg rök eftersom röken inte hinner ut med värmen utan ”rullar” ned mot golvet. Lagom eld (värmeutveckling) för ut röken bra. Låg eldning ger sämre värmeutveckling = röken förs inte ut lika bra = man sitter med ögonen och näsan i röken.
Detta är ren fysik. Inga teorier, praktisk erfarenhet.

Ris ger snabb eld med hög temperatur och mycket lite glöd = ris är bra att starta en eld med, = bra att använda för att tända eld på större ved. Eldar jag mycket ris får jag en hög snabb eld med hög temperatur - och det är risk att byggnaden antänds eftersom den oftast är tätad med näver samt byggd av trä.

Jag har tidigare förklarat att jag i denna debatt använder vedträn som mått eftersom vi saknar alla andra mått. Jag har också hela tiden pratat om ved som energi. Idag används vedträn. På vikingatiden fanns inte vedträn så som vi ser dom eftersom man inte hade de sågar som behövs för vedhantering. Man både kapade och klöv med yxor vad jag kan förstå – men veden hade alltså inga raka ändar, veden höll inte samma mått, man använde högst troligt tjåsko (nying) osv – men energimängden i veden var densamma, kubikvikten var hyggligt densamma (vår sågade kluvna ved blir med kompakt så vår kubikmeter var nog lite tyngre = innehåller mer energi.

När man eldar använder man den grovlek man behöver för stunden och för det man vill åstadkomma = ris, eller tunna grenar, för snabb eld med hög temperatur = bra att tända grövre ved med - men dålig för underhållsvärme, bra att laga mat på om man snabbt skall koka upp någonting – men dålig bakved eftersom den inte ger bra glöd – bra att värma upp en bakugn med (om bakugnen har skorsten så att glöd och värme åker ut och bort från taket).

Snabb hög eld i en kåta eller litet vikingahus kan tända eld i taket.
 
Medelstor ved är bra för längre matlagning,. T.ex långkok. Grövre ved tillsammans med medelgrov ved ger bra underhållsvärme – den grövre veden behöver en glödbädd under sig för att brinna bra. Man kan även stödleda med riskvistar men man måste då sitta och mata elden nästan hela tiden eftersom dom brínner snabbt och ger dålig glöd.

Varje storlek av ved har alltså sitt eget speciella användningsområde. (Jämför med att spisen därhemma har ett vred så att du kan ställa in olika temperaturer på spisplattan).

Kyrkor eldades dåligt genom hela vår historia, det är inte ovanligt med en liten ynka vedkamin i något hörn av kyrkan. Det var inte heller ovanligt att någon bonde, eller några bönder tillsammans köpte en större vedkamin till kyrkan – för det var ju olidligt att sitta en timma varje söndag och frysa i kyrkan.

Naturligtvis går det åt mer ved i en större byggnad jämfört med vedåtgången i en mindre byggnad – men skillnaden är inte speciellt stor. Det går åt mer ved om man har en dagligstuga som eldas, en bastu som eldas, ett bakhus, ett tvätthus som eldas osv = mängden eldplatser ökar vedåtgången drastiskt. Storleken på husen har en mindre betydelse. Men naturligtvis, en hall på 80 X 9 meter drar mer ved än en stuga på 4X4 meter…

Thomas

[Krax]

Sedan är det ju kruxet med att få eld på veden också. Idag finns ju tändvätska (fusk, tycker jag) men på vikingatiden fanns eldstål vilket inte alltid kanske var så enkelt att få fjutt på när man var frusen. Man använde säkerligen träspån eller näver för att snabbt få eld på vedträna. Kottar går ju också bra att använda. Kottar är förresten utmärkta att ha i grillen istället för kol

[Jerrark]

Den fysiska vedåtgången kan vara en sak, men sedan finns det ju en del andra begränsande faktorer som tillgången på virke, inte bara att det fanns skog men också vem som fick ta ved där och hur mycket ved man fick ta. Sådant kunde säkert variera under de år som Birka fanns. Så i det sammanhanget får man ju fråga sig var man fick ta ved, hur långt bort veden fanns och vad man måste betala för den (i form av varor eller tjänster). Tyvärr syns inget av detta i de få skriftliga källor som finns. Troligen är det svårt att se i det arkeologiska materialet också (även om en stark avskogning på vissa ställen borde kunna ses i pollendiagram eller liknande).

Intressant vore ju också som jag nämnt tidigare att försöka titta på samhällen av liknande storlek i liknande klimatzon och med någorlunda liknande teknologi och sätt att bygga. Där har vi ju t ex en del skrivet från Nordamerika, men det verkar inte som om de skribenter som beskrev dessa samhällen var särskilt intresserade av att ta upp just vedtillgång, vedtransport eller vedåtgång. Kanske ansågs sådant för självklart och trivialt.
Dock lade tydligen en del skribenter märke till att de skogar där urinvånarna bodde var relativt orörda jämfört med de skogar där det bodde nybyggare.
Tänk om t ex någon av Nya Sveriges beskrivare hade gjort sig besväret att studera vedåtgången hos Lenaper eller Susquehannocker!

[Carl Thomas]

Den fysiska vedåtgången är ganska statisk, det är en av de saker jag försöker förklara.

Det är i grunden mycket enkelt. Utan ved fryser de flesta ihjäl under vintern, barn och äldre dör först. Eldar man ”bara lite” blir fukten så hög, den fuktiga kylan så svår, röken så tät - att de flesta säkert dör i lunginflammation och andra sjukdomar.
Eldar man för mycket brinner kåken upp eftersom taket fattar eld.

I mitten av dessa ytterligheter är det så att om man eldar på rätt sätt, med rätt sorts ved, med rätt grovlek på veden, så fryser man inte, eldens värme drar ut röken på rätt sätt, man har ljus så att man ser vad man gör och vedåtgången blir inte onormalt hög – och dödligheten är normal för samhällstypen – och kåken brinner inte upp. Det finns alltså en automatisk dynamik i eldandet. Eldar man fel – straffar det sig omgående. Eldar man rätt mår alla bra. Ovanstående innebär att vedåtgången är ganska statisk.

Birka var befolkad i ca 220 år. Det var normalt fördelad och normal dödlighet i Birka (om jag förstått det hela rätt). Det innebär att normalt antal personer dog där sommar som vinter = de eldade, mådde gott, lagade sin mat, tvättade sig och sina kläder då och då, barn och gamla frös inte ihjäl, ingen verkar ha svultit ihjäl = de hade ved - och de eldade inom de gränser jag förklarat ovan.

Hade tillgången på ved varit dålig - hade de inte bott där.

Det ÄR så enkelt – och så självklart.

Hur indianer skaffade fram sin ved har jag ingen aning om – jag har aldrig bott i den kulturen. Men – om klimatet är lika, kylan den samma osv – så eldade man lika mycket där som här eftersom vi människor fungerar väldigt lika.

Skillnaden kan vara hur, och var, man hämtade sin ved. Det kan vara en religiös eller kulturell skillnad = ingen ved fick hämtas närmare byn än 3 km beroende på att vi inte vill att våra fiender skall kunna se att vi bor här – eller - deras gud skulle bli irriterad om man tog ved på samma sätt som den vita mannen gör (=skövlande).

De som jämförde, de var från ett kalhuggande folk. Indianer brukar vara rädda om naturen eftersom de levde i naturen med naturen. Träden hade både liv och själ = man skövlar den inte eftersom det var naturen som ägde indianerna – inte tvärtom. Det är en viss skillnad i synsätt.

Jag tror att du ger rätt förklaring, ved och vedhantering var en så vanlig daglig rutin för alla att ingen ens gitte skriva om den. Alla förstod ju orsak och verkan eftersom de sysslade med ved på olika sätt varenda dag i sina liv.

Thomas

[Karlfredrik]

Jag kan bara minnas att vedförråd är nämnt en gång i de isländska sagorna, och vedsamlande vid resor någon gång vid stranden.
Se http://www.foteviken.se/databaser/viking2.htm för samtliga omnämnande av ved i de isländska sagorna.
Om vi återvänder till Skåne, även med de lägsta uppskattningarna av vedförbrukning
måste det ha fiunnits ett betydande vedförråd i en vikingatida stad.
Färingesagan berättar att man hade ett uppvärmt hus i byn, som förmodligen inte hade så många invånare, men efterhand som de drunknade döingarna tog sig in i det varma huset
var man tvungen att värma upp ett andra, ett tredje hus ock så vidare.
En annan fråga är, högg var och en sin ved, weller köpte man ved av vedhuggare?
Och var låg de stora vedförråden, om de fanns? Innanför eller utanför stadsmuren/pallisaden?

[Jerrark]

Hur indianer skaffade fram sin ved har jag ingen aning om – jag har aldrig bott i den kulturen. Men – om klimatet är lika, kylan den samma osv – så eldade man lika mycket där som här eftersom vi människor fungerar väldigt lika.

Skillnaden kan vara hur, och var, man hämtade sin ved. Det kan vara en religiös eller kulturell skillnad = ingen ved fick hämtas närmare byn än 3 km beroende på att vi inte vill att våra fiender skall kunna se att vi bor här – eller - deras gud skulle bli irriterad om man tog ved på samma sätt som den vita mannen gör (=skövlande).

De som jämförde, de var från ett kalhuggande folk. Indianer brukar vara rädda om naturen eftersom de levde i naturen med naturen. Träden hade både liv och själ = man skövlar den inte eftersom det var naturen som ägde indianerna – inte tvärtom. Det är en viss skillnad i synsätt.

Jag tror att du ger rätt förklaring, ved och vedhantering var en så vanlig daglig rutin för alla att ingen ens gitte skriva om den. Alla förstod ju orsak och verkan eftersom de sysslade med ved på olika sätt varenda dag i sina liv.

Thomas

När man läser om Nya Sverige och områdena däromkring så är det intressant att konstatera att man genom lock, pock och hot fick en hel del s k svedjefinnar från Bergslagen att flytta över till kolonin. Detta berodde på att man ansåg att deras svedjande förödde skog som istället behövdes för att användas i gruv- och järnhantering.
Väl i Nya världen fortsatte en del av dem med sin svedjande livsstil. Även hit kom järnhanteringen vilket också påverkade tillgången på skog i Nya Sverige, likaså andra jordbruksmetoder med mer traditionella, "vanliga", åkrar som man högg ned skog för att få plats med. Dessutom gick det åt timmer till byggnader som knuttimrade hus, befästningar (träkonstruktioner med jordvallar runt) och kyrkor. Så man förstår att kolonins virkesanvändning blev ganska stor. Det vore intreressant att kunna se hur mycket skog som gick åt till de olika ändamål som här nämnts och hur stor del som gick åt till ren hushållseldning.

Sedan kunde man jämföra med indianernas åtgång. De byggde ju också stora byar och ibland städer som kunde vara av Birkas storlek. De byggde pallisader av stockar och husen kunde bestå av träkonstruktioner täckta av bark eller säv, eller av rena timmerkonstruktioner.

Ibland använde man sig i indiansamhällena av eld för att röja nya odlingar och man eldade förstås i sina bostäder. I viss mån tycks man ha fört ett rörligare liv än nybyggarna där man, framförallt under sommarhalvåret, bodde mer utspridda för att ta vara på andra resurser, förutom det som odlades, såsom lönnsav för socker och/eller sirap, fisk och jaktvilt. Men på vintern bodde man (särskilt Susquehannocker och andra irokesfolk) i stora byar där husen var av långhustyp där storfamiljer bodde.
Kanske behövde man elda på ett annat sätt i ett långhus med fler innevånare än i Birkas mindre hus där det kanske bodde färre innevånare.

Bara några funderingar.

[Yngwe]

Indianordspråk

Vit man göra stor eld sitta långt ifrån och frysa, röd man göra liten eld men sitta nära och är varm...   det finsn en tredje strof om svart man men den är inte riktigt rumsren....

[Carl Thomas]

Karl Fredrik, det är just dina avslutande frågor som är intressanta att försöka hitta ett svar på – men för att komma dit måste man först förstå de vedmängder som faktiskt går åt per år när man eldar.
Om man inte förstår detta – så kan man ju inte heller ställa frågor om det man inte förstår.

Jag har inga svar att ge dig. Jag kan tänka mig flera olika lösningar, allt från att varje hushåll hämtade sin egen ved, via att man köpte sin ved, till att kungen höll med gratis ved till de som bosatte sig i Birka – vilket borde vara mycket attraktivt. Dessa frågor är oerhört intressanta eftersom de naturligtvis, påverkar hela Birka och Birkas vardag högst påtagligt.

Jag har svårt att tänka mig ett kungligt kollektivt vedförråd där vem som helst kunde hämta hur mycket som helst med ved. I slutet av vintern, om det blev ont om ved, skulle detta säkert sluta med ond bråd död och slagsmål om den sista veden. Men, man kanske hade så mycket ved att denna situation aldrig uppstod? Då skulle det kunna fungera bra.

Att varje hushåll skulle hämta ved själva ser jag också som svårt eftersom man måste hämta ved med båt. Kanske hade varje hushåll egen båt (vilket absolut är möjligt eftersom man bor på en ö) men trängseln i hamnarna skulle troligen bli mycket besvärlig eeftersom man inte planerade vedhämtningen – och tiden var ju tidig vår så plötsligt kanske 100 båtar skulle börja lossa sin ved vid vedbryggan, alla samtidigt? Vilket naturligtvis skulle ställa till med en massa problem, föda aggressioner osv. Men kanske man hade planering? Kanske fanns det arbetslag? Använde man trälar? Här finns många olika alternativ att diskutera.

Kanske köpte man sin ved från bönderna i trakten? Om så var fallet, hur var tillgång och efterfrågan på ved, hur påverkade detta vedpriserna – hur många blev fiender för livet när grannen bjöd över för att säkra sin ved inför vintern?

OM Birka hade ett kungligt vedförråd för 250 hushåll (eller 250 härdar om man så vill) så blir ju detta minst 5.000 kubikmeter travad ved. Denna vedmängd måste då placeras någonstans där det var så enkelt som möjligt att hämta ved för så många som möjligt (och innanför stadsvallen så att en belägrande fiende inte satt varmt och skönt medan försvararna frös häcken av sig). Med 1 meter höga travar så blir det ca: 75 X 75 meter som behövs för detta vedförråd. Om man inte travade veden utan bara slängde upp den i en stor hög så ökar volymen per kubikmeter med ca 25 % = det går åt större yta.

Man kunde naturligtvis stapla högre än 1 meter – men det kräver ställningar osv som håller veden på plats – eller – tar mycket lång tid att utföra eftersom det är mycket svårt att stapla ved på höjden, det är en konstart i sig.

28 kubikmeter ved måste transporteras ut till Birka varje dag under 180 dagas sommarhalvår. Veden skall vara kluven vid påsk, torka under sommaren – för att kunna eldas till hösten, det är en gyllene regel, då som nu. Ved kan torkas var som helst – men skall torka under regnskydd. Jag tror att man ville bevaka sin ved – så den borde ha fraktas till Birka för att torka där – och då blir det trångt på försommaren vid vedbryggan… Men – man löste ju allt det här – på något sätt eftersom Birka fanns där i 220 år –och visst skulle det vara intressant att förstå HUR man löste detta.

Läste förresten att 2003 förbrukades 7,3 miljoner travade kubikmetrar ved i Sverige.

Thomas

[Leif]

28 kubikmeter ved måste transporteras ut till Birka varje dag under 180 dagas sommarhalvår. Veden skall vara kluven vid påsk, torka under sommaren – för att kunna eldas till hösten, det är en gyllene regel, då som nu. Ved kan torkas var som helst – men skall torka under regnskydd.

Det är här jag tycker att du resonerar fel och applicerar modernare tiders syn på ved på den förhistoriska situationen. Vintern var i äldre tid den stora transportperioden. Och jag hävdar åter igen (?) att det potentiella eldandet av råved inte är att underskatta. Låt mig citera några rader från sid 204 i OP Petterssons Nybyggarnas dagliga leverne:

Björkveden brände man så rå, som den kom från skogen. Inom denna trakt har man i de flesta gårdar bränt rå ved. Blott i en och annan gård har man huggit ved och lagt upp den i vedkastar, vedtravar, för att låta veden torka.

Petterssons bok är en etnografisk uppteckning från 1880-talet och behandlar nybyggare i Vilhelminafjällen.

Även om vi kan konstatera att energibehovet bör ha legat på XX kubik ved per hus i Birka och andra vikingatida protourbana miljöer, så får vi inte luras att i allt för stor utsträckning utgå från våra egna erfarenheter och projicera dem bakåt i tiden. Mitt exempel visar ett tillvägagångssätt där man högg det man behövde allt eftersom, det är precis lika sannolikt eller osannolikt som Carl Tomas åsikt om hur man skall göra. Går man in i den etnografiska litteraturen hittar man garanterat fler varianter. Frågan är vad som händer om man lite mer strukturerat analyserar vad som faktiskt eldats med i härdarna. Minns jag rätt från tidigare inlägg i tråden är det bara Heimdahl som behandlat detta, då efter samtal med Ulf Strucke. Jag tror att man via en mer systematisk analys av kolet i härdarna kan se om man, som jag anser troligt, eldat hyfsat mycket grenar och ris (bl.a. rester av lövruskor som använts som foder). Eller om det rör sig om stamved. 

[Carl Thomas]

Leif,
Undersökningar visar ca 50 –100 kubikmeter ved gick åt på en gård.
Ett långhus krävde 53 kubikmeter.

1 kubikmeter torr (18 % fuktighet) massiv björk (alltså utan någon som helst luft) väger 490 kilo.
1 Kubikmeter travad ved väger ca 390 kilo. Skillnaden i vikt består av att travad ved innehåller luft mellan vedträna. Denna travade kubikmeter ger ca: 1.700 kwh i energimängd. Energin avges ”långsamt” och i jämn takt medan vedträt brinner.

Om vi då tittar på ris. Hur många kubikmeter ris krävs för att få ihop 390 kilo, alltså motsvarande energimängd som 1 kubikmeter björkved? 4-5 kubikmeter skulle jag tro - eftersom hur mycket man än packar ris så blir det mycket luft kvar i riset.

Ris brinner snabbt med hög temperatur och höga lågor och glöden tar snabbt slut. Alltså en snabb förbränning av energin där den mesta värmen går ut genom rököppningen. Detta är någonting man absolut inte vill ha i ett hus. Risk för eld i taket (inget skämt) het eld som tvingar dig bort från eldstaden och sedan måste du snabbt fram för att lägga på mer ris – och bakåt igen för att inte bli stekt.
Alternativt, du lägger på en gren åt gången. Du måste också bryta riset innan du lägger det på elden, eller hugga av det. Detta av flera olika skäl. Så dagen består av att bryta/hugga av ris samt mata elden med kvist efter kvist – något mer lär man i princip inte hinna med.

Har du vedspis brinner riset upp ännu snabbare – men du får behålla en del av risets värmeenergi i spisen eftersom dess gjutjärn hettas upp. Men du måste likt förbaskat kapa riset i högst 33 cm långa bitar - så att det går in i vedspisen.

Torrt ris kan med fördel eldas i en murad bakugn med skorsten. Det är ris perfekt till. Ugnen värms snabbt upp, temperaturen blir hög – och uppvärmningen av bakugnen går snabbt – glöden försvinner snabbt = allt en bakerska önskar sig.

Angående rå ved och Vilhelminas fjällbönder – jag tror uppriktigt att någon drev med honom. Hur hämtar en fjällbonde sin råa ved i 1-2 meter snö ”allteftersom” under vintern? Vad gjorde han när en snöstorm varade i 1-2 veckor?
Dessutom. Rå ved är ca 25% tyngre att frakta än randbarkad och torkad ved, den är svårare att få eld på, det mesta av dess värmeenergi går åt att koka bort fuktigheten i veden, denna fuktighet gör luften fuktig inomhus och fuktig kyla är betydligt värre än torr kyla – som en liten slutkläm, alla uppskattar inte doften av kokande björksav.

Tänk också på avstånd och sådant vid vedhämtning under vintern ”allteftersom”. Istället för att avverka på vårvintern, randbarka och lägga upp för tork – så måste dessa stackars bönder, låt oss äga en gång i veckan (?), hämta sin ved, oberoende av väder, sommar som vinter. Hur långt gick de för att hämta sin ved? Gick de långt bort så att de inte kalhögg runt huset? Eller ville de in i värmen igen och högg ned allt så nära huset som möjligt? Hur långt fick de gå efter 3 generationers boende?

Prov-såga och prov-klyv gärna djupfryst färsk ved - och jämför med torkad ved så tror jag att du kommer att få en rejäl överraskning!

Thomas

[gangrade]

Angående rå ved och Vilhelminas fjällbönder – jag tror uppriktigt att någon drev med honom. Hur hämtar en fjällbonde sin råa ved i 1-2 meter snö ”allteftersom” under vintern? Vad gjorde han när en snöstorm varade i 1-2 veckor?
Dessutom. Rå ved är ca 25% tyngre att frakta än randbarkad och torkad ved, den är svårare att få eld på, det mesta av dess värmeenergi går åt att koka bort fuktigheten i veden, denna fuktighet gör luften fuktig inomhus och fuktig kyla är betydligt värre än torr kyla – som en liten slutkläm, alla uppskattar inte doften av kokande björksav.

Tänk också på avstånd och sådant vid vedhämtning under vintern ”allteftersom”. Istället för att avverka på vårvintern, randbarka och lägga upp för tork – så måste dessa stackars bönder, låt oss äga en gång i veckan (?), hämta sin ved, oberoende av väder, sommar som vinter. Hur långt gick de för att hämta sin ved? Gick de långt bort så att de inte kalhögg runt huset? Eller ville de in i värmen igen och högg ned allt så nära huset som möjligt? Hur långt fick de gå efter 3 generationers boende?

Prov-såga och prov-klyv gärna djupfryst färsk ved - och jämför med torkad ved så tror jag att du kommer att få en rejäl överraskning!

Thomas

Vänd på situationen. Om man nu inte har en vedbrygga, eller ingen plats att förvara 200*35 kubik ved, då kanske man är tvungen att ta de extra arbetet med råved. Om inte annat så lär arbetet ha haft en värmande effekt...   

[Carl Thomas]

Gangrade, det är inte det som är problemet. Problemet är att människor från 2000 talet, som aldrig har eldat på det sätt vi diskuterar här, verkar helt enkelt inte förstår det ENKLA med veden. MINST arbete och HÖGSTA bekvämligheten fick man av att ta från rot, via klyvning och torkning till eldstad. Detta är det enklaste och absolut bästa sättet – och den absolut minsta arbetsinsatsen.

MEST arbete och MINSTA bekvämlighet får man av att elda färsk ved.
 
Eftersom 20 kubik verkar vara ofattbart stort (?) – så tror en del att istället för det minimala 20 kubikmeter torr ved kan man istället elda med ett lägre antal kubikmeter blöt ved – som värmer sämre, avger mycket fukt och är tyngre att frakta? Eller med ris som ger snabb hög värme en mycket kort stund?
 
Jag vill inte påstå att jag har en unik erfarenhet. Men den är inte vanlig. Jag har under många år eldat i en härd på golvet i min bostad, just det som denna tråd diskuterar. Jag har eldat i öppen spis, vedspis, kakelugn, och villapanna. Jag började elda på detta sätt för 45 år sedan och eldar fortfarande ibland för att få extra värme vid stark kyla, numera i en modern Tullikivispis där nästan ett ton täljsten magasinerar värmen – och den är makalöst vedeffektiv.

Jag har alltså levt och bott i hela kedjan från eldstad på golvet som enda värmekälla till hypermoderna täljstensmagasin med superförbränning.(Just den kombinationen är nog t lite unik skulle jag tro).

Jag har alltså mycket bra på fötterna, jag vet vad jag talar om – och jag har erfarenhet som backar upp vad jag säger. Undersökningarna ovan visar att de siffror jag uppgett ligger i absolut underkant – och folk här tror inte på vad jag säger. De tror inte heller på museala undersökningar som säger att ett vikingahus drar 53 kubikmeter – eller på skrifter som redovisar mellan 50 – 100 kubik.

Men - man tror på Pettersson som påstår att fjällbönder hämtade sin ved  ”allteftersom” – när dessa fjällbönder levde i ett nästan arktiskt klimat med 1-2 meter snö och där temperaturen oftare låg under minus15 grader än över minus 15 grader under 6 månaders vinter = de fick gräva sig ned i snön för att komma åt ved som var blöt, gav sämre värme, som var tyngre att frakta hem, svår att såga isär och svår att klyva. DET tror man på?

Ved = energi.
1 kubikmeter travad torr ved motsvarar ca: 1.700 kwh och väger 390 kilo.
1 kubikmeter travad färsk ved motsvarar ca: 1.275 Kwh och väger 490 kilo.

För att få ut samma energi av färsk ved som för torr ved måste man hämta ca; 1,3 kubikmeter (= 637 kilo) ved - istället för 390 kilo ved.

Ser vi på årsvedförbrukningen måste den som eldar med färskved hämta 26 kubikmeter ved som väger sammanlagt 16.562 kilo. Den som eldar med torr ved hämtar 20 kubik som väger sammanlagt 7.800 kilo…då  är energimängderna desamma. Men klimatet inomhus är absolut inte desamma eftersom skillnaden finns i 8,7 ton vatten som kommer att avges i bostaden via härden…Denna process luktar dessutom illa.

Varför då elda färsk ved? Någon?

Ge mig ett enda hållbart och genomtänkt argument för att en befolkning, i ett av världens mest skogstäta länder, skulle föredra att frakta hem 16 ton färsk blöt ved, som brinner dåligt och luktar illa - istället för 8 ton torr ved som brinner bra och luktar gott…

Thomas

[supergeten]

Har inte läst tråden särskilt noga men vill bara säga att i den sista boken om Idrebygden (en mycket bra bok förövrigt) så säger en av "de gamla" att man eldade "allt som brann" när man befann sig på sätern, eller i stort sett jämnt mao. Underbetydelsen i denna intervju var (enligt min uppfattning) att ge en liten känga åt alla "moderna" eldfantaster som menar att man måste koka fnöske osv...
Livet var otroligt hårt för fjällbonden, man hade fullt upp med att överleva - att torka ved var nog en lyx som kanske kunde tillåtas de år då det faktiskt blev en rova eller två i den magra jorden.

[gangrade]

Varför då elda färsk ved? Någon?

Aye Thomas. Jag är inte helt oerfaren som vedeldare. Jag spräckte kaminen i min barnkammare genom hårt eldande (många år sen nu  ), värmt upp en 150 kvadratmeters tvåvåningsvilla med två fång ved i en centralt placerad kakelugn från 16 till 18 graders inomhusvärme så att vi klarade natten under en tvåveckorsperiod med -20 då vår oljetank blev utdömd. Jag har bott varmare, men det var ganska mysigt med fru, två små barn och en katt i dubbelsängen. Jag har bott i skogen och har dragit ved på pulka  - men nog om mig.

Det jag håller på med är att ifrågasätta parametrarna. Det är något i din uträkning som (kanske?) inte stämmer.  Du säger ju att för att klara värmen i Birka under ett år krävs ofantliga mängder ved (betvivlar jag inte), och att veden är bättre som torr och kluven betvivlar jag inte heller. Du säger också att många måste frakta otroliga mängder ved under en viss kort period på året för att det är så man gör nu.... det betvivlar jag däremot. Man har heller inte hittat din vedbrygga och de mängder av vedbodar som måste ha funnits.
Det kan helt enkelt vara så att de kommer att hittas, och då har du ju haft rätt hela tiden. Det unnar jag dig i så fall. Men innan dessa har hittats så försöker jag föra en s k "skilfull discussion", dvs utan att vara nedlåtande eller överdrivet kritiskt försöka komma med nya ideér och argument. En del faller ganska snabbt men en del kan kanske leda till någon ny tanke nånstans. Det enda man vet i förväg är att många vinklar kommer att belysas.
Ett problem med ren matematik är att den inte tar hänsyn till tyckande, fördomar, religion och tabun.
 
På samma sätt som malmen hanterades vid för malmens hanterande bästa plats, så kan ju veden ha hanterats likadant. Det kan ha funnits en stor vedgård, eller flera, nånstans på fastlandet inom vettigt båtavstånd från Birka. Och varför frakta ved till Birka när den är som billigast. Jag ger mig sjutton på att de fick bättre betalt för den på vintern.

Stefan

[Krax]

Sedan får vi ju inte glömma att vikingen eldade nog även med både torv och gödsel förutom vedeldningen.

[Sindre]

Sedan får vi ju inte glömma att vikingen eldade nog även med både torv och gödsel förutom vedeldningen.

Inte så säker på gödseln. Den var ju otroligt viktig inom jordbruket, vilket man ser på gödselstacksfetishismen under 1600-1800-talet.

För övrigt kan jag hålla med Carl Thomas om roteldande, i lumpen lärde man sig att det snabbaste och lättaste sättet att få en eld som var varm och brann en hel natt var att ta en tallrot. Den är full utav energi, varför man också utvinner tjära ur just tallrötter.

[largo]

För att backa tillbaka till den ursprunngliga frågan på sidan 1, som Karlfredrik ställde.
Vedhandlare vet jag inte om det var ett lukerativt yrke, men efter att ha plöjt igenom Dick Harrisons kollosalvolym om slaveriets historia, är det frapperande hur ofta det nämns att ofria fick ägna sig åt vedanskaffning.
I det citerade ögonvittnesskildringarna, eller äldre dokumenten, nämns gång på gång vedanskaffning.
Är det då inte troligt, att motsvarande situation också gällde i norden under Birkas storhetstid?
Ett trälgöra, med andra ord.

[ola]

Skogarna innehöll ursprungligen oerhört mycket döda träd, inte alla men en del trädslag, tall tex torkar stående och är attraktiva som ved. Man kan förmodligen ha tagit mycket av sin ved från redan torra träd som torkat på rot.
Transporten till en stad, bosätttning, vid vatten borde mycket väl kunna ske som flottning. Man skulle alltså kunna tänka sig att träd avverkades på vintern, drogs på snö till vattendrag och sedan flottades till tex Birka.
Finns det någon som vet när man först dokumenterat flottning?
Upparbetningen bör väl rimligen skett med yxa? Såg för vedkapning fanns väl inte på den tiden. Med yxa undvek man nog de grövsta stammarna och tog sin ved från träd som var mer lämpliga att kapa och eventuellt klyva med yxa.

[supergeten]

Skogarna innehöll ursprungligen oerhört mycket döda träd, inte alla men en del trädslag, tall tex torkar stående och är attraktiva som ved. Man kan förmodligen ha tagit mycket av sin ved från redan torra träd som torkat på rot.
Transporten till en stad, bosätttning, vid vatten borde mycket väl kunna ske som flottning. Man skulle alltså kunna tänka sig att träd avverkades på vintern, drogs på snö till vattendrag och sedan flottades till tex Birka.
Finns det någon som vet när man först dokumenterat flottning?
Upparbetningen bör väl rimligen skett med yxa? Såg för vedkapning fanns väl inte på den tiden. Med yxa undvek man nog de grövsta stammarna och tog sin ved från träd som var mer lämpliga att kapa och eventuellt klyva med yxa.

Låter rimligt. Stockeld av självdöd tall måste ha varit det man mest använde sig av. Långhusens eldstäder var ju som gjorda för det. Veden kräver minimalt förarbete - några kilar i den gamla stocken: klart.

[Krax]

Finns det någon som vet när man först dokumenterat flottning?

Flottningen kom ju till när sågverken växte i landet. Att som flottare forsla trädstammar på älvar för vidare transport till sågverk längs älven, hade ju sin högkonjunktur på 1800-talet till mitten av 1950-talet. Dalälven är ett bra exempel på detta, då denna älv leder ända till havet och hade många sågverk längs sin sträcka. Sedan byggdes vägarna ut och långtradare blev det transportsätt som träden färdades med. Inte så miljövänligt som vattentransport kanske. När flottning först blev dokumenterat vet jag inte, men det finns en del böcker te.x. "Flottning förr och nu". En bok om flottning och flottare efter Ångermanälven. Av Sven Åke Henriksson. Att vikingen skulle flotta timmer i så stora mängder som det senare blev på 1800-talet är nog osäkert. Men säkert förekom det i mindre skala. Eller också inte alls...