Vikingastädernas vedförråd

[miklagard]

Roligt att denna tråd skarvar i den förra om Birka vedförsörjning. Fortsättningen har blivit väldigt intressant och fokuserar ju mycket på problemet att få fram tillräckligt med ved för att försörja Birka. Först och främst måste ju vedbehovet beräknas för att förstå vidden av det transportproblem som uppenbarligen löstes. Annars hade ju inte Birka funnits under hela sin levnad mellan c:a 750 och 970 e.kr. 

Man måste vara realist när man gör en bedömning av Birkas vedbehov. Med all respekt för andra inlägg måste jag hålla med Thomas om att ett minimum av 20 m3 gick åt till varje hus/år. Det tycker jag är så välbelagt att det inte ens bör ifrågasättas.  Min uppfattning är att det nog gick åt betydligt mer. Att 3 m3 skulle räcka ett år finner jag otroligt. Att man klarade sig utan eld alls om man trängde ihop sig finner jag omöjligt. Varför skulle man frysa om man inte behövde ?

Veden bestod säkert av stockar till Tjåsko, mer finhuggen ved samt båtlaster med grenverk som först användes till vinterfoder för kreaturen och sedan användes till matlagning m.m.

Mycket intressant tycker jag det var att få veta att analyser från eldstäder visar att de flesta träslag användes att elda med. Vissa träslag gav hetare eld och passade därför till matlagning. Andra träslag brann långsamt och med mindre intensitet och passade därför bättre för uppvärmning. Kort sagt använde man det träslag som passade bäst till respektive ändamål. Alltså kan vi konstatera att inte endast björkved användes . Det gör transportproblemet inte fullt så svårt att lösa.. Man tog nog praktiskt taget rubb som stubb som ved.

Var tog man då veden ? Här vill jag hålla med Yngwe:  "I Birka var säkert ved relativt sett billigare då stora skogar kombineras med bra transportmöjligheter. Mälaren har grovt räknat 150 mil strandlinje och stor del av den skogbevuxen vilket innebär att där finns tusen och åter tusentals ha skog i direkt anslutning till vattnet med enkla transporter som följd både sommar och vinter".

Jag tror inte alls att gårdarna låg på ett pärlband längs stränderna. De var många men ständerna var nog mestadels skogsbevuxna och ingick inte i gårdarrnas vedförsörjning. Så skog tror jag fanns ! Jag tror Mälaren räckte till för att försörja Birka med ved !

Men vem gjorde jobbet ?
Vem var uppdragsgivaren ?
Och vem betalade ?

[Mats Hansson]

Men – vi skall alltså inte gå ”genvägar” genom att tro att man inte eldade, eller att man eldade snålt. Gör vi det? Knappast. Då gjorde inte våra förfäder det heller.

Här måste jag protestera, Carl Thomas. Du drar alldeles för långtgående slutsatser om de forntida människornas vanor utifrån vår tid. Jag köper det helt enkelt inte. Det är därför vi behöver arkeologin, för att vi helt enkelt inte kan dra sådana slutsatser på förhand.

Visst är det en grundläggande mänsklig egenskap att man vill ha värme. Men hur mycket, och var/när, är en fråga också om kultur och tradition. Och hur mycket av arbetskraften man vill/kan satsa på att få värme. I förhållande till annat som måste göras för att överleva, t.ex. skaffa mat. Och i vilken utsträckning man istället satsar på andra sätt att hålla sig varm (kläder).

Att människan har olika måttstockar i olika kulturer vad gäller ett behagligt inomhusklimat är ju välkänt i modern tid också. Vet inte om du för några decennier sedan råkade vara i ett engelskt bostadshus på vintern. Brrr!! Helt andra måttstockar där (det engelska "englasfönster-draget" är ju berömt). Vi svenskar hade då betydligt behagligare i husen, trots ett kallare klimat. (Det har blivit varmare numera i engelska hus också, har jag erfarit).

Sen måste man komma ihåg klimatskillnaderna, du resonerar ganska mycket utifrån ett norrländskt klimat som det låter. I Skåne, Danmark, England är det inte förenat med livsfara att sova i ett helt ouppvärmt hus ens på vintern (men man vill säkert bädda in sig bra). Och skillnaderna i vedåtgång (dvs. hur mycket arbete man vill lägga ned på värmen) blir väl därefter. Ursprungsfrågan gällde väl främst de vikingatida städerna i Skåne och Danmark, och det var ju troligen stor skillnad mot vedåtgången i Birka redan, för att inte tala om en hypotetisk vikingatida stad i Norrland.

/Mats

[Carl Thomas]

Mats, jag tror att du har fel faktiskt. Eld och ved är så central i våra förfäders liv att det mesta cirklade runt elden oavsett om den brann i bostaden eller i verkstaden. Vilken kultur du än studerar på jorden – så eldar dom. Runt deras hus är det en stor öppen pålats = man tar veden närmast huset först. Man eldar i Norrland, i Skåne och i tropikerna, vid Nordpolen och vid ekvatorn. Men man eldar naturligtvis lite olika på dessa platser – och delvis av olika skäl.

I ett kallt klimat eldas det mer än i ett varmt – det tror jag vi kan vara helt överens om eftersom man slipper elda mot kyla. Oavsett var man bor eldar man inte på natten eftsrom man då normalt sover – men man släcker inte heller elden när man går och lägger sig eftersom man vill ha glöd till morgonen så att man slipper göra upp eld igen med flinta och fnöske.

Vi kan inte jämföra ett Engelskt hus med ett långhus eftersom dom fungerar helt olika – men det är intressant, om än olönsamt, att diskutera vilka genomsnittstemperaturer man accepterade att leva med under seklernas gång – vi kommer aldrig att få svar på detta. Vikingar och andra förfäder eldade när de frös – och la på mer ved nästa gång det kändes kallt – eller när man behövde mer ljus, eller när flygfän blev besvärliga, eller när man skulle laga mat. Det finns många inblandade variabler som påverkade vedåtgången.

Det är absolut inte förenat med livsfara att sova i Norrland heller måste jag tillägga. Jag vet ingen som har frusit ihjäl under natten. Det kallaste jag själv har sovit i utomhus var minus 47 grader – men jag hade utrustning och kunskap - så jag sov gott. Min kompis sov i dalgången bredvid i minus 52 och han var pigg när jag träffade honom dagen efter. Vad jag menar med detta är att kunskap och utrustning i varje enskild klimatzon löser problemen med kyla/värme/eldning.

Så jag tror att jag har helt rätt när jag påstår att våra förfäder eldade – och att man inte eldade snålt. Oavsett om man eldade mot mygg eller kyla så eldade man – och såg säkert mycket nogsamt till att man hade den ved man ansåg att man behövde. Att vara utan ved var en katastrof. Man ville för sitt liv inte hamna i den situationen.

Klimatet avgör till viss del årsvedåtgången. I norrland gick det åt med ved än i Skåne. Där är vi överens. Men skillnaden i vedåtgång mellan Norrland och Skåne tror jag är betydligt mindre än vad du tror eftersom man inte enbart eldar mot kyla. Även vid ekvatorn eldar man t.ex när man lagar mat – trots att det redan är svettigt och varmt.

Kanske behövs en egen erfarenhet av att elda med ved i en ”primitiv” bostad (som inte alls är primitiv). Man kan inte jämföra med en vedkamin i vardagsrummet eller en vedspis i köket – man måste nog ha en härd som avger både värme och ljus för att fullt ut förstå hur central elden var för våra förfäder – och hur man eldade för att uppnå det man just då behövde elden till.

Har man inte tänkt på, eller varit medveten om vilka ”enorma” mängder ved det går åt under ett år så tror jag att man slår bakut när man ser siffrorna – och inser vilket oerhört arbete som ligger bakom elden i stugan. Det kan verka otroligt till en början – men – om man reagerar så beror det på bristande kunskap och erfarenhet. Bristande kunskap och erfarenhet har vi alla i olika delar av vårt kunnande så det är ingenting negativt. I vår moderna tidevarv är det inte många som eldar med ved så som våra förfäder gjorde. Gammal kunskap har försvunnit. Några få kanske finns kvar som kan och vet, troligtvis finns dessa bland Samerna. Några få finns kvar som föddes i en kåta och som levt hela sina liv i kåtor (utom de sista decennierna då de vintertid bott i hus). Men de kan säkert berätta om hur det var att leva med eld och hur mycket ved det gick åt – men dom har aldrig ens tänkt i kubikmeter så som vi gör så det gäller att översätta vedåtgången till för oss begripliga värden.

Thomas

[Yngwe]

Till saken hör att engelsmännen ingalunda är nöjda med sina kalla gamla hus, dom tycker själv det är kallt, men istället för att köpa dyr kol och elda mer eller att dyrt förbättra sina hus har man valt att ta på sig en kofta. På så sätt uppnår man ett acceptabelt resultat till en mycket bättre kostnad.  England drabbades tidigt av vedbrist på grund av stor befolkning och en massiv skeppsbyggnad och på 1500 talet tog det definitivt stopp, det fanns inte så det räckte längre, och kolbrytningen tog fart. Av naturliga skäl blev det alltså dyrt att elda, medans ullen fortfarande var relativt billig.  .

[Carl Thomas]

Till Yngwes resonemang vill jag tillföra att Engelsmännen ofta värmde upp sitt vardagsrum, där var det varmt (gasspis osv idag)  – med alla andra rum var oeldade. Köket blev uppvärmt när man lagade mat.

Våra förfäder bodde i ”kåtor” och långhus av varierande storlek och där fanns i princip ett enda stort rum med en eldstad av varierande utseende i ungefär mitten av rummet. Även här sov man alltså kallt (vilket ger en mycket god sömn) i långhusets bortre ände, en bra bit från elden.
Under vaken tid uppehöll man sig runtomkring elden för att få värme och ljus.


Hur många här vet hur ett oeldat hus, eller kåta, reagerar i sin konstruktion - och hur det känns att komma in i ett sådant - eller att bo i det? (Det blir ju konsekvensen av att elda snålt, eller inte alls).

Thomas

[Yngwe]

Helt riktigt Thomas. Som du säkert vet, men kanske inte alla andra, finns det en aspekt man måste tänka på. För även om det är kallt där man sover innebär inte det att elden inte gjort nytta.  Fukten är en stor bov när det gäller nedkylning även i rätt beskedlig kyla, och i en stuga ventileras den ut med hjälp av eld. Om man inte gör det fryser man som en hund även vid tio plusgrader helt enkelt för att man blir blöt. Eftersom fukten stängs inne sover jag hellre under bar himmel än i en oeldad stuga eller koja.

[miklagard]

Bra att detta kom fram då det motiverar varför kontinuerligt eldande är absolut nödvändigt för att hålla en boning människovänlig. Helt avgörande är alltså att fukten måste hållas borta. Då kan man sova i låga temperaturer utan att frysa om man har rikligt med kläder på sig och ligger isolerad från markkylan.   

[Yngwe]

Helt riktigt.  I regel är det alltså fukten som samlas efter att elden slocknat som väcker dig, inte temperaturen i sig. Tänvärt är att för att få bort fukten så räcker det med att det brinner lite och skappar en luftcirkulation, det är alltså helt oberoende av om vikingatida vedträd råkar ha ett högre eller lägre energiinehåll än dagens.   

[miklagard]

Så här skrev jag i en annan tråd. Det hör i allra högsta grad till denna tråd:
...........................

Heimdahl, ett mycket klokt inlägg tycker jag.

Du tar upp vedförsörjningen i Birka så jag återgår återigen till detta (jag vet OT). Jag har gång på gång påpekat att Birkas vedförsörjning faktiskt fungerade från begynnelsen c:a 750 till övergivandet c:a 970 e.kr. Detta är FAKTA som inte kan ifrågasättas. Det är detta som måste ligga till grund för diskussionen. Vedproblemet som grundligt utretts i vedtråden har alltså lösts under Birkas levnad. Skulle gärna se att diskussionen fortsatte på vedtråden om just hur man kan ha löst vedförsörjningen. Som Heimdahl säger är då jämförande studier gällande de efterföljande större medeltida städernas vedförsörjning av stort intresse för att förstå Birkas och övriga vikingastäders vedförsörjning.  Problemet måste ha varit mer svårlöst på medeltiden då flera städer betydligt större än Birka växte upp i närheten i mälardalen. Men det löstes. Föreslår alltså att veddiskussionen fortsätter på "vikingastädernas vedförråd" ! Gärna med fler arkeologer som kanske kan bistå med fakta från medeltidens vedförsörjning !

..................................................

Så gärna mer information om vedförsörjningen i medeltida städer ! Gärna också mer deltagande av arkeologer !
 
 
 

[Carl Thomas]

Det Yngwe tar upp är viktigt, alltså, vad händer i en bostad när man inte eldar i den. Det är stor skillnad på torr och fuktig kyla, det tror jag att alla vet. Ett oeldat hus, eller kåta, blir fuktig. När man börjar elda i den droppar det fukt från taket. Ganska obehagligt- dessutom är dessa droppar blandade med sot från taket från tidigare eldning. Fukten i huset medför att man fryser oavsett hur mycket kläder man har på sig. Alla som har erfarenhet av både kust- och inlandsklimat vet detta.

Alltså, om man inte eldar fryser man. Om man eldar så lite att fukten inte drivs ut – så fryser man + att man hela tiden får sotiga kondensdroppar över sig. Ju fler man är som andas i en oeldad, eller lågt eldad kåta – ju mer droppar det från taket.

Jag skrev tidigare någonstans att man måste elda ett tag i en kåta – 2-3 dygn, för att få upp värmen i den – och att den sedan håller värmen bra. Det är just fukten som man måste värma bort – och hålla borta medan man bor där.

Nästa sak är hur åldras oeldade kåtor och hus? Dom åldras snabbt eftsrom fukten gör att dom ruttnar. Ju mer man regelbundet eldar i dom ju längre livslängd får dom.

Kåtor har jordgolv. Forntida hus hade detsamma. Jordgolv är fuktiga eftersom dom innehåller samma vattenmängd som marken runtomkring. Kåtan/husets trävirke har oftast knatklt med jordgolvet vilket medför att virket blir fuktigt. Man försöker bygga på stenar – men förr eller senare uppstår kontakten i alla fall – och virket börjar förmultna – om det inte hålls torrt genom cirkulation.

Samerna förstod det här. Man hade ventilationshål på strategiska plaster. Man ”risade” golvet i kåtan, alltså lade in björkris på ett speciellt sätt för att komma upp en bit från markkylan – samt för att få ventilation närmast golvet. Över riset lade man styva ogarvade hudar. Ovanpå detta garvade mjuka hudar (sovskinn). Hur våra förfäder gjorde saknar jag erfarenhet av – men dom borde ha varit precis lika erfarna som Samerna när det gäller boende. Kanske hade de en annan lösning. Hade man skinn på golvet eldade man alltså inte barrved eftersom den skvätter glöd. Hittar man barrved i en eldstad vet man alltså att de inte hade brännbart material på golvet.

Golvriset byttes ut regelbundet eftersom det möglade efter ett tag (några veckor) när det dragit åt sig markfukten – så golvriset var alltid fräscht. Vid varje sådant byta sopades jordgolvet, hela bostaden städades, golvet jämnades ut vid behov – och nytt ris lades in.

Thomas

[sjovik]

Nästa sak är hur åldras oeldade kåtor och hus? Dom åldras snabbt eftsrom fukten gör att dom ruttnar. Ju mer man regelbundet eldar i dom ju längre livslängd får dom.

Bland de allra äldsta byggnaderna i vårt land finns, såvitt jag vet, åtskilliga förrådshus som det aldrig någonsin eldats i. Där beror väl livslängden snarare på att grundläggning och tak hindrar fukt nedifrån och uppifrån att nå trästommen. I bostäder däremot kan jag förstå att oklok eldning kan förkorta byggnadens livslängd. T ex matlagning och torkning av kläder kan naturligtvis medföra att inomhusluften får hög fuktighet, och om man då inte eldar och ventilerar på rätt sätt, får det tråkiga följder. Det gäller f ö idag också — apropå diskussionen om "Att utgå ifrån nutiden".

[tty]

En annan viktig faktor. Friliggande hus man inte eldar i brinner inte ned. Eldsvådor är en mycket stor förklaring till att vi har så få medeltida (trä)hus bevarade.

[Yngwe]

Förrådsbyggnader är väl ventilerade. Eftersom drag och kyla inte är något problem låter man det vara otätt eller skapar ventilationshål som medför luftgenomströmning och det är det som får bort fukten, alltså inte elden i sig. En bastu är ju tillexempel både varm och fuktig. Titta gärna på gamla härbren och bodar så finner man ofta små "fönster" som kan öppnas. Dom är alltså inte till för utsikten skull. Dessutom är tillförseln av fukt betydligt mindre då det inte finns en massa flåsande människor i dessa byggnader. Människors utandningsluft och blöta kläder tillför massor med fukt.

[Carl Thomas]

Det enda jag vet är från att ha sett det själv, på plats. Har en byggnadskonstruktion markkontakt så gör fukten från marken att trävirket bryts ned och i slutändan kollapsar byggnaden - om den inte underhålls.

Att förrådsbyggnader då överlever lång tid kan bero på anda faktorer, som t.ex att deras lägsta timmer saknar markkontakt, dvs ligger uppallade på stenar, har överskjutande tak som hindrar takdroppet att skvätta upp på de nedersta stockarna, osv.
Ventilation är en annan faktor, förrådsbyggnader skall inte vara täta. Dom är medvetet byggda för att ha en bra ventilation, det är en förutsättning för en förrådsbyggnad.

Är byggnaden t.ex konstruerad med toppen av ”trädstammen” mot marken suger den inte upp lika mycket vatten i sitt virke = den håller sig längre, se bågstänger i en bågstångskåta som exempel. Rotändan i backen innebär alltså en högre uppsugning av fukt och vatten.
Har man undersökt de gamla förrådsbodarna om rotändan eller toppen är närmast marken på bärande delar?

Utan ventilation bildas fukt. Fukt ger mögel och drar till sig insekter av diverse slag. En del av insekterna hjälper till att bryta ned trävirket.

Regelbundet underhåll, utbyte av skadat timmer, osv är andra faktorer – samt som nämnts, man eldar inte i dom. Dom brukar alltså inte brinna ned.

[modererat]

Jag känner också lite som Stenmark när han sa: det går inte att förklara för folk som inte vill förstå.

Så jag måste erkänna att jag börjar bli lite allergisk mot ved-diskussioner. Kanske skall jag skriva en bok i ämnet? Från rot till ved under vikingatid – hur städernas vedbehov kanske skapade våra första riktiga vägar – eller nåt sånt?

Hur som helst, diskussionen känns inte längre lika intressant. Jag har framfört det jag ville framföra i denna debatt.

Thomas

[Jerrark]

Som jag nämnt i en annan tråd, glöm inte att hela tiden jämföra vad man verkligen finner i det arkeologiska materialet, rätt tolkat utgör det ju så att säga facit till här förda resonemang. Dessutom har vi ju också ett hyfsat stort etnohistoiskt och etnografiskt material från andra delar av världen där klimatet har varit snarlikt och ibland mycket värre än det som rådde här i skandinavien under vikingatid (även om det varierade, dels beroende på var i Skandinavien man befann sig och också om det råkade vara en kall eller mild, torr ellr fuktig vinter).
Så lade ju t ex de europeer som kom till Nordamerikas skogsland märke till hur orörda och ibland rent jungfruliga skogarna där var trots att det bodde folk i dom, folk som många gånger levde i långhus och vars bosättningar ibland överträffade Birka i storlek och folkmängd. Där såg man ingen massiv avskogning.

[gangrade]

Sågars vara eller icke vara har diskuterats. Min fråga till forumet är när man började fälla timmer för att elda med?
Om man använder en yxa för att fälla en stock, och sedan också för att dela upp den i lagom stora vedbitar så är frågan om det inte blir mer spillspån är vedklabbar?
Hur stor var arbetsinsatsen för att omvandla en stock till ved i förhållande till att den längre promenaden att samla in motsvarande mängd? Kanske var stockar för värdefulla för att användas som ved?
Några spår i det arkeologiska materialet?

Stefan

[Nils Ristare]

Tror man att Birkaborna var 250 familjer (1.000 personer) och att man eldade 1 vedträd per timma i 15 timmar blir det 5.000 kubikmeter. Då blir frågan, hur löste dom detta problem? Enskilt familjevis? Ordnade man det i grupper grannar emellan – eller lockade Kungen dit bosättare genom att hålla fri ved till alla som flyttade dit? (Vilket borde vara mycket lockande). Eftersom våra förfäders liv cirklade kring ved och eld varje enskild dag av deras liv från vaggan (var den nu stod) till graven – så bör vi faktiskt försöka hitta en vettig förklaring till hur man löste detta problem eftersom det tillhör i högsta grad vår historia – enligt min uppfattning.
Men – vi skall alltså inte gå ”genvägar” genom att tro att man inte eldade, eller att man eldade snålt. Gör vi det? Knappast. Då gjorde inte våra förfäder det heller.
Ingen väljer att frysa när det finns ved i överflöd och att det bara är en fråga om arbete för att skaffa fram den.

Jag tycker att "bara en fråga om arbete" är att förenkla det hela. Varje minut du lägger på vedinsamlandet är en minut som du inte kan lägga på något annat. I mina ögon är det därför en ren prioriteringsfråga. Säg att du bor i Birka och tillverkar guldsmycken, hur mycket tid kan du då lägga på att skaffa fram ved istället för att tillverka smycken? Hur mycket pengar kan du lägga på vedinköp? Någonstans finns en brytpunkt där du inte längre kan föda din familj, och då är det mycket möjligt att du väljer att snåla med både ved och mat. Visst, det finns mängder av ved utanför Birka och du kan välja att bosätta dig mitt i skogen, men hur långlivad blir en guldsmed som tar med sitt lager utanför Birka? Och vem ska köpa dina smycken? En ren prioriteringsfråga även där. Hur kom du till Birka? Var du den där killen som bara fick göra de tråkiga arbetsmomenten hos någon guldsmed i Tyskland? I så fall kanske lite knorr i magen och besväret att sova i en extra tröja vägs upp av känslan av att vara din egen och själv bestämma hur du ska leva. Även det en prioriteringsfråga.

[Nils Ristare]

Sågars vara eller icke vara har diskuterats. Min fråga till forumet är när man började fälla timmer för att elda med?
Om man använder en yxa för att fälla en stock, och sedan också för att dela upp den i lagom stora vedbitar så är frågan om det inte blir mer spillspån är vedklabbar?
Hur stor var arbetsinsatsen för att omvandla en stock till ved i förhållande till att den längre promenaden att samla in motsvarande mängd? Kanske var stockar för värdefulla för att användas som ved?
Några spår i det arkeologiska materialet?

Stefan

Jag har funderat på det här med sågar och vilka som kan vara "early adopters". Jag tror att om jag vore en vikingatida skeppsbyggare och fick se en såg i aktion, så skulle jag omedelbart inse fördelen med sågade bord jämfört med huggna. Om sågen är tillräckligt bra, vill säga. Är det någon som vet om det finns några sågade detaljer i de bevarade skeppen?

Vad gäller vedinsamling så är det i många länder en uppgift för barn som är för stora för att behöva barnpassning men för små för att kunna hjälpa till med jordbruket. Om det var samma här så kanske det gav sig naturligt att veden bestod av ris och mindre grenar istället för av stockar?

[gangrade]

Jag tror att om jag vore en vikingatida skeppsbyggare och fick se en såg i aktion, så skulle jag omedelbart inse fördelen med sågade bord jämfört med huggna. Om sågen är tillräckligt bra, vill säga.

Det finns en fördel med "späntade" plankor jämfört med sågade, och det är att fibrerna är hela och därmed är plankan hållbarare i förhållande till sin tjocklek än vad en sågad planka är - det är åtminstone vad jag har lärt mig, ren teori för mig alltså.
Fortsatt teoretiskt skulle alltså ett skepp byggt av "späntade" plankor vara dels lättare och dels mer "rörligt" och därmed bättre motstår vågornas krafter, än motsvarande sågage-plank-skepp.

Skeppen i museét på Bygdöy är iaf "späntade"

Stefan

[miklagard]

Jag förstår att du med "späntade" plankor menar plankor som radiellt kluvits och kilats upp som apelsinklyftor ur en stock. Det ger just helt obrutna fibrer och en starkare planka. Att såga som vi gör idag med cirkelklingor ger många avskurna fibrer och en mycket sämre planka ur hållfasthetssynpunkt.

Den vikingatida skeppsbyggaren som fått lära sig att vara kvalitetsmedveten skulle direkt spolat den sågade plankan. Han satte en ära i att inte skära av träfibrer någonstans. Därför gick han ute i naturen med mallar och valde ut självväxta böjda former för spant, knän m.m.

Att handsåga en radiellt framställd "apelsinklyfta" till en planka skulle vara väldigt jobbigt. Den vikingatida timmermannen skulle säkert bila till plankan med fästklampar mycket fortare än två man sågade. Sågade man fick man heller inte den nödvändiga fästklampen på insidan av bordläggningsplankan. Så får vi inte glömma att sågarna på vikingatiden var av så dålig kvalitét att de knappast dög till tyngre sågning. 

Lite OT igen .......men bilade man så fick man ju lite tändved också !