Vikingastädernas vedförråd

[Carl Thomas]

AndreasE, jag har ingen erfarenhet av hur forntidens folk gjorde, jag har bara erfarenhet av hur Samerna och jag själv gjorde. Det kan alltså finns skillnader. Men (det finns alltid ett men) när man lever och bor med en eld på golvet så gäller vissa regler eller seder som styrs av detta + fysikens lagar som man måste anpassa sig till. Jag tror att dessa saker inte påverkas av tid eftersom det är rent praktiska saker.

Man klädde sig efter kylan helt enkelt. Strålningsvärmen kunde man tillgodogöra sig även på ganska långt avstånd + att man hade på sig mer kläder. Problemet var ljuset – man måste ju se vad man gör när man arbetar med yxa eller kniv – flätade näver – eller arbetade med skinn. Då behövde man vara nära elden för att få bra ljus.
Vid gästabud frös man säkert, i alla fall de som satt längt ned i hallen – och vi tror ju oss veta att man blev placerad i rangordning = lägst i rang frös mest, i högsätet satt man och njöt av värmen.

Kanske hade man flyttbara eldar eller glöd i eldfat under stora fester? Har spår efter sådana blivit hittade? Kanske värmde man större stenar som folk kunde ha fötterna på under bordet? Jag tror att det fanns olika lösningar – men normalt fick man, tror jag, frysa efter rangordningen.

Skall jag slöjda större saker under vintern som åror eller stora kärl/kar – så krävs det utrymme och ljus. Kanske arbetade man dagtid i dagsljus när man gjorde detta – eller så arbetade men ”skift”, dvs att ingen satt vid elden så att de skuggade ljuset för de som arbetade, och när man lagade mat arbetades det inte eftersom folk skuggade bort ljuset?

Klart är, i alla fall för mig, att man gjorde saker och ting ”kollektivt” så mycket som möjligt, man steg upp samtidigt, lade sig samtidigt, sov samtidigt, satt vid elden samtidigt, osv. Då fungerar det hela. Om någon inte kan anpassa sig till sådana rutiner störs alla andra rejält.

Jag kan mycket väl tänka mig flera eldstäder i ett långhus där det bor mycket folk – men varje eldstad drar lika mycket årsved om det eldas lika mycket. Alltså istället för 113 kubikmeter ved behövs alltså 226 kubikmeter ved – frågan är om det var värt allt det extra arbetet med veden…? Jag tror att man tänkte till rejält innan man ökade antalet eldstäder.

I en kåta är dess invånare placerade på ett visst sätt. Om jag står med ryggen mot dörren på kåtans insida så har jag eldstaden rakt framför mig. Till höger närmast köket sitter husmor, närmare mig sitter husfar om familjen är barnlös. Finns barn sitter husfar till vänster närmast köket och äldsta sonen bredvid honom, äldsta dottern närmast husmor på höger sida. Det finna alltså en svärd- och en spinnsida i en kåta – och därmed naturligtvis spår efter vad de bormalt arbetade med. Det är ju inte omöjligt att liknande, eller andra, indelningar fanns i ett långhus – och att vi ser spår efter detta arkeologiskt?

En sådan indelning kan även vara olika sommar och vinter gissar jag. Sommertid slöjdar husfar utomhus bredvid dörren där det finns en huggkubbe och ibland en ”arbetsbänk”. Vintertid slöjdar han inomhus – men med mindre verktyg. Man hugger till ämnen sommartid med yxa – och täljer dem klara med kniven vintertid invid elden. Arbetet är ganska inrutat under året i vissa avseenden – och det styrs alltså av det rent praktiska, tillgång till ljus och värme framför allt.

Thomas

[AndreasE]

Kanske hade man flyttbara eldar eller glöd i eldfat under stora fester? Har spår efter sådana blivit hittade? Kanske värmde man större stenar som folk kunde ha fötterna på under bordet? Jag tror att det fanns olika lösningar – men normalt fick man, tror jag, frysa efter rangordningen.

Jag är ganska säker på att eldfat finns i det arkeologiska materialet (Valsgärde kanske?), men är i sådana fall otroligt ovanliga. Det behöver ju dock inte betyda att de var så ovanliga, utan endast att de sällan hamnade i tex gravar. 

[history freak]

Jag har ikväll suttit och läst denna otroligt intressanta tråd. Många har haft synpunkter och betvivlat Carl Thomas argumentation. Dock måste jag säga att jag tror att han har rätt gällande  förbrukningssiffrorna. Kanske är de också tilltagna i underkant ?

Personligen tror jag att man erfarenhetsmässigt och genom väldigt många generationer hade lärt sig vad som fungerade. Man föstod nog inte varför men man visste att om man bar sig åt på ett speciellt sätt så fungerade det.

Redan på stenåldern (Vuollerimhuset) har man uppenbarligen förstått att ett tilluftsrör utifrån till elden har varit gynnsamt för inomhusklimatet. Det var dessutom så konstruerat att tilluften blev förvärmd. På detta sätt slapp man kalluftsdrag från väggarna och fick en jämnare värme.

En annan sak som tydligen inte många har tyckt vara viktigt är ljuset som elden skapade. Ljuset var ju nödvändigt för att kunna utföra hantverk i någolunda varmt rumsklimat. Det tror jag var väldigt viktigt. Vi människor gillar värme och godtagbar miljö. Jag har svårt att tänka mig att man satt och frös när man visste hur man kunde få ljus och en bekväm inomhusmiljö.

[history freak]

En annan fråga är ju hur man försåg Birka med den enorma mängd ved som krävdes. Förmodligen hade inte Birka den stora sommarbefolkningen på vintern, men ändå måste många ha bott och verkat där året runt.

Veden kunde ju inte komma från lilla Björkö utan måste ha kommit från omlandet. Förmodligen med båt men sannolikt även med häst och släde över isen på vintern.  Hur det var organiserat tycks vara omöjligt att få svar på idag, men bönderna i omlandet hade ju en bra kund i folket på Björkö, såväl gällande mat som ved. 

[Carl Thomas]

De senaste siffrorna jag såg pekade på att en hall hade en vedförbrukning på drygt 100 kubikmeter. En Dansk undersökning visade på ca 75 - 80 kubikmeter.

Jag var ytterst försiktig och sa 15 kubikmeter, troligtvis det dubbla - och debatten blev rätt hård om att 15 kubik ved per år var för mycket...

Jag tror att denna tråd, och tråden om Birka, har medfört en högre förståelse av den verkliga vedförbrukningen och hur vedförbrukningen har förändrat landskapet.

Om vi tittar på t.ex hur Samerna skaffar sin sommarved idag så körs den upp till fjällen på vintern med snöskoter. Jag kan mycket väl tänka mig att man gjorde samma sak till Birka, fast med häst och släde.

Problemet som uppstår i Birka är den första torkningen av de fällda stockarna, det är mycket utrymmeskrävande.
Kanske klöv och högg man upp stockarna omgående? Färska träd har ca 50% fuktighet. Fraktade man färskt timmer fraktade man alltså 50% vatten också. Man fraktade alltså 100 kg - varav ca 50 kg var vatten. Innan. Innan man kunde använda veden måste minst 30 kg vatten avdunsta från veden, helst mer.

Om vi då säger att man behövde ett ton ved och hösten kunde dra 100 kg, så om veden hade torkat på fällplatsen gjorde man 10 resor med häst och släde - eller med båt. Fraktade man färskt ved fick man göra 13 resor för att få samma vedmängd.

Thomas

[Carl Thomas]

Dubbelpost, sorry!

[history freak]

Varför skulle man frakta hela färska stammar till Birka och hugga upp dem där för torkning ?

Både en svår och riskfylld transport enl. min mening. Bättre då att hugga veden färdig på avvverkningsplatsen och låta den torka där. Sedan var det enkelt att frakta den färdiga torra veden till Birka med båt eller mer troligt  mestadels häst och släde på isen. Då kunde man köra på snö och is hela vägen från avverkningsplatsen till Birka. Annars måste ju veden transporteras från avverkningsplatsen till båten, vilket inte var enkelt i vildmarken.

Det var nog en bra födkrok för bönderna i omlandet.......om det nu inte var organiserat från högre ort. Jag tror mer på bönderna. Kanske hade man ett stort vedupplag på Björkö, men om det var bönderna som skötte hanteringen tror jag mer på att det var dessa som transporterade och sålde veden direkt till kunderna. Annars kunde bondens ved blandas ihop med andra bönders ved i vedupplaget på Björkö.

[history freak]

Betr. effektiv eldning och värmemagasin var det ju vanligt att man eldade på en stenbädd. Det måste ju ha lagrat mycket värme. Varma stenar flyttades också till andra platser  för uppvärmning.  Det är anledningen till de enorma skärvstenshögar som vi finner utanför forntida bebyggelse.

[Carl Thomas]

Vi vet att man eldade massor av ved i Birka. Vi förstår att veden måste ha kommit dit på något sätt. Vi vet inte hur.

Att bönder högg ved och sålde ved till Birkaborna är absolut en möjlighet. Den kräver i så fall en betalningsmodell till bönderna. Vad ville bönderna ha för sin ved - som Birkaborna hade?

Alternativet är att hämta sin ved själv i ett område som t.ex. kungen avsatt för just detta - eller att Kungen försåg Birka med ved som en förmån för de boende?

Träd fälls på senvintern, randhuggs och läggs på tork för att bli lättare att frakta. Under försommaren fraktas stammarna till den plats där de skall huggas upp till ved och staplas till tork under regnskydd. Veden skall helst torkas under två somrar, men normalt eldas den efter en sommars torkning.

Skall stammarna fraktas vintertid uppstår alltså ett logistikproblem, fällningen måste ske på senvintern när det är minst vatten i veden. Skall den fraktas med släde måst man alltså fälla träden ett år innan frakten.

Ved är också en "beroendefråga". Utan ved blev livet svårt, kanske till och med för svårt, men överlevde helt enkelt inte en vinter utan ved. Att då vara beroende av marknaden är en känslig fråga. En rik man kanske köpte upp all ved - eller bönderna hade så höga priser att man inte hade råd att köpa ved? Veden var så viktig att jag tror att man skötte vedförsörjning själv - eller - man hade någon form av avtal eller kontrakt som garanterade vedleveranser med fast pris. Bröts avtalet måste det ha fått mycket allvarliga konsekvenser för leverantören, eventuellt dödsstraff.

Thomas

[history freak]

Kungen bodde på Adelsö. Det låg i hans intresse att vedförsörjningen fungerade i handelsstaden, så någon form av överenskommelse måste ha ingåtts för att säkerställa vedtillgången. Förmodligen var många entreprenörer inblandade.  Skötte man inte sin vedleverans var säkert straffet kännbart.

Ved transporterades säkert till Björkö året runt men det förefaller mig som om vintertransport med släde och häst var det lättsammaste sättet. Men jag kan förstå nervositeten om inte ett försvarligt vedlager fanns på plats innan vintern.

[Carl Thomas]

Problemet, som jag ser det, med vintertransporter av ved är att man då alltid måste ligga ett år före och i princip ha två årsförbruknkngar liggande på tork i form av stammar. Träden fälls på vårvintern - och då kan man inte frakta ved med släde över osäkra isar.

Man måste se vedhanteringen som en helhet eftersom den innehåller så många olika moment. Det kan kanske tjänar in på enklare transport kan förloras på annan plats i kedjan. Enklaste, och minst arbetssamma sättet, är att fälla under vårvintern, randbarka och torka fram till försommaren, frakta hem stockarna, såga upp dem samt  klyva, stapla under tak för tork under sommaren - och elda under vintern. Det är det minsta jobbet.

Frågan är hur frakten gick till ut till förbrukaren. Det kan vi då svar på genom arkeologin faktiskt. Vedhantering ger mycket spill i form av bös. Böset består av näver och träflisor (sågar fanns inte på denna tid). Det blir alltså mängder av bös. Hittar vi inte bös i Birka så utfördes kapning och klyvning någon annanstans - och färdigkluven ved fraktades till Birka. Då bör även små båtar kunna ta stora lass ved eftersom den kan packas in i båten.

Thomas

[Ättelägg]

Birka var för litet för egen vedförsörjning. Men inte att förglömma att även bös går att elda. Eller så användes det till utfyllning osv. Vart vill du komma?

[dersa]

Visst blir det mycket bös, men det förmultnade och kan man verkligen spåra det idag??

[Carl Thomas]

Björkö var för litet för att försörja Birka med ved, jag förmodar att det var det du menade.

Vart jag vill komma? Jag diskuterar vedförbrukning. Den gäller överallt i alla tider fram tills att elden stängdes in i en sluten eldstad, som på t.ex. kakelugnar.

Om du menar att bös brinner så har du helt rätt, men att elda, med innebörden att få värme i en hall så duger det inte. Man kan tända eld med det, det är bös bra till. Bös brinner snabbt med hög värmeutveckling - och dör snabbt och lämnar bara minimalt med glöd kvar. Att elda en kubikmeter bös går alltså fort - och man måste sitta långt från elden eftersom det blir mycket vörmestrålning.

Thomas

[Carl Thomas]

Dersa, ja, i Birkas jord kan man säkert spåra detta eftersom det, om det fanns, rör sig om enorma mängder - dessutom, näver bryts ned långsamt så även om träflisorna multnat birt borde näverspill finnas kvar i mängder.

Titta i en vanlig vedbod idag och se hur mycket bös det blir av kanske 10-20 kubikmeter. Tänk dig då tusentals kubikmeter ved som huggs i bitar och sedan klyvs...tänk då på att vi kapar veden med såg, förr högg man stockarna i bitar vilket ger betydligt mer bös.

Thomas

[history freak]

Vi vet att Birka fanns i c.a 220 år. Vi vet att mäktiga kuklturlager på c.a 2 meter finns i svarta jorde, varav en hel del i form av aska och kol.. Vi vet alltså att det har eldats oerhört mycket under 220 år. Vi vet genom Carl Thomas beräkningar att ett vedlager, som naturligtvis har varit beläget innanför stadsvallen, upptagit en ganska stor bit mark i ett jämförelsevis litet område. Är det rimligt att tro att vedlagret har huggits och lagrats  innanför stadsvallen utan av avsätta några spår av bös ? Hur tjockt har detta lager blivit på 220 år, borträknat vad som tagit om hand för eldning ?

Nej, jag tror att vedhuggningen och torkningen har skett i omlandet. Lagringen har skett i anslutning till husen och på någon/några mindre platser innanför stadsvallen.

Har arkeologin kunnat påvisa en plats med mycket bös på Björkö ? Är det troligt att ett så mäktigt lager inte lämnar spår efter sig ? Mycket bös måste ha tryckts ner i marken och packats hermetiskt.

 

[Carl Thomas]

Det är väl närmast så att man konstaterade enorma asklager i Birka - och kunde inte förstå dem (se böckerna om Birka) samt försökte förklara dem med en närliggande smedja.

 Kunskapen om vedeldning var alltså låg - eller obefintlig - hos de som grävde ut Birka, tyvärr.

Jag körde bort 10 skottkärrelass med bös efter hanteringen av 20 kubikmeter ved. Hårt packat kan det vara 1 kubikmeter bös? 100 kubik blir då bli 5 kubik bös. 1000 kubik ved avger då 50 kubik bös. Om Man eldade 5000 kubikmeter ved i Birka per år blir det 25 kubikmeter bös per år, dvs 5500 kubikmeter på 220 år.

Säg att man eldade och städade bort 90% av detta bös, kvar bör så finnas 550 kubikmeter bös. Det bör man kunna hitta. Eldade man årligen upp allt bös efter att ha krattat det till en stor hög bör vi kunna hitta denna eldplats - men en förutsättning för att hitta den är ju att vi, och förstår, vet vad vi söker efter.

Thomas

[AndreasE]

Glöm för det första inte bort att endast väldigt lite av Birka har undersökts arkeologiskt. Det är svårt att dra definitiva slutsatser utifrån de arkeologiska materialet.

För det andra så brukar avfall från metallhantverk lämna efter sig ordentligt med tydligt restmaterial (slagg, glödskal, lerklining från ässjor osv). Nu har jag inte tittat igenom Birkapublikationerna på väldigt länge, så jag kan inte säga hur det låg till med askan på Birka, men jag skulle bli förvånad om tolkningar om metallhantverk inte bygger åtminstone delvis på förekomsten av sådant material. 

[Carl Thomas]

AndreasE, inte enligt böckerna, men du har helt rätt i att avfall från en smedja inte enbart är aska och kol. I böckerna skriver man en hel del om den enorma mängd aska man hittade. Jag vet inte vad man jämförde med nör det föller askmängder - men askmängden förvånade alla - och man resonerade kring askmängden.

Människor har bott i Birka helårsvis under 220 år. Hur mönga aom bodde i Birka vintertid vet vi inte, men varje eldstad i ett hushåll bör ha förbrukat ca 75 kubikmeter ved. 1 kubikmeter ved väger ca 300 kilo och avger 3kg aska. Det blir 225 kilo aska per eldstad och år ggr 220 år = 50 ton aska per eldstad under 220 år.

Hur många eldstäder hade Birka igång per år?

Veddebatten startade med att någon skrev att Birka hade en årsbefolknkng på 1000 personer. Jag räknade då på 4 personer per hushåll, alltså 250 eldstäders årsförbrukning och en intressant diskussion började. I peincip alla sa att jag hade fel.

Men, 50 ton aska per eldstad under 220 år blir det. 2 hushåll blir alltså 100 ton. Matematiken är enkel. - det är svårare att ta den till sig - om man inte förstår vedens dynamik. Det går liksom inte att argumentera mot den. Alternativet är att folk satt och frös ihjäl i sina mörka hus vintertid.

Jag har förstått att vedmängderna varit okända för arkeologerna. De finns alltså inte med i utbildningen för arkeologer. Det är för mig, och säkert för alla som använder ved, mycket förvånande, detta eftersom vedhanteringen tog ca 1,5 månader per år och eldstad, alltså ca 12 procent av årsarbetet på en gård.

Livet kretsade runt ved och eldstaden. Gick man ut för att pinka - bar man in ved när man var klar.

Ett veduttag per år av 75 kubikmeter (i princip lika många stora björkar) påverkar naturen kraftigt. Veduttaget ör det som bestämmer hur mycket skog varje gård behöver för att klara sig över vintrarna.

Jag tror även att vedleveranserna till våra första städer var det som tvingade fram vägar för vagnar i vårt land

Klart är (för mig) att vedeldningen bestämt våra hus arkitektur ända in på 1900 talet.

Thomas

[AndreasE]

Jag försöker inte säga någonting emot din beräkning. Däremot så tycker jag att du är orättvis mot arkeologerna. Sanningen är att vi faktiskt inte hittar all denna aska och kol som du pratar om. Oavsett hur mycket ved man använde, så var man generellt sett mycket duktig på att städa undan resterna. Bristen på material har alltså lett till att vedförsörjning ofta blivit en undanskymd fråga för arkeologer. Det betyder dock inte att de flesta arkeologer inte förstår att det krävdes mycket ved. Det är allmänt accepterat att skogen var starkt utarmad under yngre järnålder, till stor del på grund av behovet av ved. Man använder sig även av kolpartiklar i makroprover då man gör modeller av bebyggelseutveckling. Till sist så har förstås 70-talets uppsving i experimentell arkeologi gjort dessa frågor ytterst relevanta för många arkeologer så ägnar sig åt sådant.

Som sagt, har inte läst Birkapublikationerna på länge. Ställer mig dock fortfarande lite skeptiskt till din karaktärisering av diskussionen runt aska och sot. Du kan inte ge några citat?