Ett tips till intresserade utifrån:
kontakta alltid Hembygdsgården/Gammelgården på orten först, speciellt om kartor och broschyrer inte håller den klass vi mer djuplodande rävar kräva.
Tyvärr får jag hålla med Hr. Lagman om kvalitetsbristen, eftersom sådana publikationer oftast tas fram av företagsinriktade konsulenter med kortsiktig turistprofit som motivation. Vanligtvis sköts design och innehåll av utsocknes reklamhögskolefolk utan lokal kännedom eller historiebaserad drivkraft.
Motsatsen finns också, då vissa kommunbroschyrer dryper av fackuttryck och kruttorra utläggningar om landskapets exotiska geologi som senast påverkat utvecklingen i regionen för tre miljoner år sedan.
Om det blir ett besök till, kan Borlänges bydgegård visa sig från en bättre sida än du hittills upplevt. På en halvtimme hinner du med lånad nyckel se kranierna från Gustav Erikssons räfst i Tuna på 1500-talet, runtecknen från Norr Hesse, en naggande god samling verktyg från stenåldersyxor i 17 varianter, spjut och pilspetsar, armborst, hillebarder och en rustning, etc. etc.
Avdelningen heter Fornkammaren.
Foton bifogas.
Om man inte finner något som helst intresse i de i Bergslagen yvigt förekommande beskrivningarna över bergsbruket, finns ändå på trettio kvadratmeter mer fakta och kunskap än jag själv nyligen funnit på en hel våning av vårt så kallade länsmuseum. Den institutionen är idag mer stängd än öppen, och kan ta åratal att bygga upp igen.