En stor anledning till att bönder förr i tiden inte rapporterade in fynd till myndigheterna beror på deras skepsis mot myndigheter och arkeologer. De var helt enkelt rädda för att arkeologerna skulle komma och gräva upp deras åker och eftersom de var beroende av åkerns avkastning valde de att istället behålla föremålen.
En av lärarna jag hade när jag läste medeltidsarkeologi, Stefan Larsson, berättade att han åkt runt till gårdar i närheten av de ställen där han grävt (mest på Söderslätt) och satt sig ner och pratat med de äldre bönderna och då fått se deras samlingar. Det hela bottnade att han ingav förtroende och lovade dem att inte gräva upp deras åker.
När det gäller Uppåkra så "upptäcktes" boplatsen redan 1934 av arkeolog Vifot. Givetvis har bönderna som brukat marken hittat föremål, men eftersom odlingsjorden i Uppåkra har klass 10 (vilket innebär att fosfathalten är väldigt hög vilket gör att marken är mycket lämpad att odla främst sockerbetor på) så rapporterades aldrig fynden in.
Jag har själv stenyxor i min ägo, eller rättare sagt, de tillhör min sambo. Vi vet inte var de hittats, mer än att det är i trakterna runt Anderslöv (Äspö, Hemmesdynge) och vi vet inte när de hittades. Eftersom de är s.k. lösfynd går det inte att ge dem en bakgrund.
Sen är myndigheterna rätt dåliga på att följa upp inlämnade föremål, särskilt när det handlar om stenyxor. Jag vet ett ställe utanför Dalby där man i flera år kunnat gå och plocka flintyxor och andra föremål, myndigheterna vet om platsen, men ingenting görs.
För att komma tillbaka till Uppåkra, där görs många fynd som inte myndigheterna vet om, dels av boende runt omkring, men även av kyrkogårdsförvaltningen personal. De har fått order om att när något hittas, ex inne på kyrkogården, så ska föremålen ner i jorden igen.
/Åsa.