Denna diskussion kanske skulle avdelas till en egen tråd, vet inte hur vi hamnade här, men det är ju intressant med kelterna förstås.
Tror man kanske skulle komplettera lite till tty's utförliga beskrivning, man skulle ju kunna börja i en annan ände: Det var väl Herodotos som "lanserade" namnet Keltoi på 400-talet f.Kr. som namn på de stammar som bodde norr om Alperna. Det var ju folkstammar som bodde i Centraleuropa under sen Hallstatt-tid (800-400 f.Kr.) och La Tène-tid (400f.Kr. - 0 ). Åker man till Sydtyskland, östra Frankrike, Schweiz och västra Österrike så är det där helt självklart vad som utgjorde dessa keltiska stammar, att döma av namn på museer, fornlämningar, t.o.m. vandringsleder i Sydtyskland ("Keltenweg").
Jag tror att arkeologin (åtminstone utanför de brittiska öarna) mer eller mindre har anammat "kelterna" som beteckning på de ganska expansiva och krigiska hövdingadömen som höll till i dessa områden under La Tène-tid, speciellt kanske i Hunsrück-Eiffel-området söder om Mosel. Representerat av tjusiga vagnbegravningar som i Vix, "oppida"-samhällen som Heuneberg och Manching och föremål som Gundestrup-kitteln. Obs pluralis i hövdingadömen, var nog ingen enhetlig kultur utan många olika stammar/folkslag.
Jag är tveksam till att det främst skulle vara en språkterm, men jag tror att begreppet "kelter" med tiden har kommit att glida iväg mot det språkliga, även om en sydtysk arkeolog knappast skulle gilla det. De centraleuropeiska kelterna förlorade ju mot romarriket, men hade redan dessförinnan spritt sig (eller sitt språk/kultur) norrut och västerut, t.ex. över till England. "Keltiseringen" av Irland och Skottland utgick från England och är sekundära, något senare fenomen (typ 0-400e.Kr.) som tty beskriver. Irlands stolt skyltade koppling till det "keltiska" är alltså ganska långt bort från de keltiska gravar från 400-talet f.Kr. som Österikiska Hallein-Dürrnberg visar upp i sitt "Keltenmuseum". Det "keltiska" arvet har nog blivit lite som det "germanska", till stor del en term som det har varit politiskt gångbart ibland att stötta sig på - speciellt i ett Irland som blev hårt undanträngt av den brittiska ockupationsmakten och kulturen.
/Mats