Nu när Mexiko kom med i diskussionen vaknade jag till liv. Antar att det är den s.k. ”mayakollapsen” som avses? Visst, vissa platser övergavs helt och hållet under perioden 750-1100 e.Kr., andra inte. Enbart om man generaliserar en mängd olika praktiker, institutioner och föreställningar till en löst sammanhängd civilisation/kultur kan man tala om en mayakollaps. Det var ju trots allt mer som levde vidare än som försvann under ”mayakollapsen”.
Det som är intressant är dock att i vissa fall finns det tecken på s.k. ”termination rituals” där man avsiktligt har ”dödat” templen innan en plats övergavs. Detta gäller även grottor som var viktiga rituella platser. Ingången till Chechem Ha grottan i Belize var t.ex. helt blockerad när man fann den, och av stalagtittillväxten i grottan att döma tros denna blockering skett ungefär samtidigt som när närbelägna boplatser övergavs. Längre norrut där jag själv arbetar just nu finns en hel del lämningar från perioden framtill spanjorernas ankomst och det finns i dag ca. 7-8 miljoner människor som talar något mayaspråk. Svårt att se där vad som skulle ”gått under”, språket är nästan identiskt med det som finns i hieroglyfskriften, men visst, man bygger inga pyramider idag, kyrkorna har ersatt dem.
Det samma gäller Kambodja. Människorna i landet talar idag khmer, vilket de som byggde Angkor gjorde, Angkor ersattes enbart av andra maktgrupperingar (som t.ex. Sukhothai). I Sukhothai och det senare Ayutthaya finns flera s.k. prang i khmerstil. Buddhismen lever vidare, osv. Phnom Penhs kungliga palats liknar visserligen det i Bangkok men mycket av arkitekturen kan spåras tillbaka till Angkor.
Tror inte heller någon år 476 kände att det romerska imperiet gick under, det är en efterhandskonstruktion. Rom år 477 var nog ganska likt Rom år 475. Vad som skedde var en gradvis förändring av hela samhällsstrukturen, men vissa institutioner levde vidare (t.ex. kyrkan), andra inte. Någon start från noll (medeltiden i Europa eller postklassisk tid i mayaområdet) har aldrig funnits, det är enbart senare tiders historieskrivare och forskare som bestämt sig för att dra skarpa kronologiska gränser och de går ju alltid att göra med facit i hand, när man själv befinner sig i förändringen kanske man inte märker av det.