Stenar

[Traslisa]

Hej,
Jag är alldeles ny här på forumet och undrar var jag kan läsa mer om stenar? Några frågor kanske ni har svar på?
 
Hur ser man vad en sten använts till? Ex för att markera en väg, bro eller grav
Kan man se på stenen om det funnits ristningar eller mönster som vittrat med tiden?

Vi har ett antal stenrader i cirklar på vår tomt som tidigare ägare (ett sportstugeområde sedan början av 1900 talet ev tidigare) har planterat blommor i. Eftersom trakten är omgiven av gravrösen så utgår jag från att det även kan ha funnits liknande härpå tomten.
Många stora stenar står också två och två. Har det någon betydelse?

Det blev mycket frågor här, men det vore intressant att få vet mer. Kan ev bifoga bilder senare.

[Gorm]

Den första motfrågan blir; har du tittat i Fornsök: http://www.raa.se/cms/fornsok/start.html och http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html (själva söktjänsten) Bilder är alltid välkomna.

/Johan - som hälsar välkommen! 

[Mats Hansson]

Hur ser man vad en sten använts till? Ex för att markera en väg, bro eller grav

Det ser man inte direkt. Man måste för det första bilda sig en uppfattning om stenen verkligen är rest/flyttad dit av människohand (inlandsisen har placerat flyttblock på ett ofta helt slumpmässigt sätt). Står den rakt upp "på högkant" så kan den mycket väl markera någonting, oftast kanske en grav, om man nu inte ser några tecken på runristningar förstås.

Kan man se på stenen om det funnits ristningar eller mönster som vittrat med tiden?

Nja, har de verkligen vittrat bort så lär det inte synas så mycket. Men det är sällan en hel runristning (exempelvis) vittrar bort, någon liten del brukar alltid finnas kvar.

Vi har ett antal stenrader i cirklar på vår tomt som tidigare ägare (ett sportstugeområde sedan början av 1900 talet ev tidigare) har planterat blommor i. Eftersom trakten är omgiven av gravrösen så utgår jag från att det även kan ha funnits liknande härpå tomten.

Stencirklar kan också vara uppbyggda på tomtmark i modern tid, som vackra stenpartier med blommor. Kan vara svårt att sådär på raken, utan stor erfarenhet, se skillnaden mot en gammal stensättning. Om det är en fornlämning så kan den vara känd och då kanske du kan hitta den i fornlämningsregistret som Gorm tipsade om.

Många stora stenar står också två och två. Har det någon betydelse?

Återigen, flyttblock från istiden kan ofta hamna på besynnerliga sätt. Medvetet resta stenar brukar vara satta på högkant, och står det två sådana stenar bredvid varandra så kan de markera gravar, eller vara en rest av en s.k. domarring, som från början hade kanske 7 eller fler stenar i en stor vid ring.

/Mats

[Traslisa]

Tack för välkomnandet intressant läsning.

Johan, jag har kollat på fornsök och området har andra gravhögar lite längre bort. Kanske 800 meter bort. Inte just här vad jag kan se när jag söker. I en slänt kanske 300 m bort finns en stor stensamling med en spetsig sten som står upprest. Finns inget om det i fornsök heller.

Men hur vet man att man har upptäckt alla gravhögar som finns i ett område?

Mats H, jag ska ta några bilder på stenhögarna så får du se. En liten sten har några längsgående streck som verkar för osannolikt att ha blivit av naturen. Vi bor i Uppland och det finns mycket runstenar häromkring.

[Mats Hansson]

Men hur vet man att man har upptäckt alla gravhögar som finns i ett område?

Det vet man inte. Det har ju skett inventeringar av fornlämningar i ett par omgångar sedan 1950-talet, arkeologer som knallat omkring i skog och mark och spanat uppmärksamt, lyssnat med ortsbefolkningen osv. Resultatet är det man kan se i fornlämningsregistret (Fornsök). Men ofta var det tidspress, det var ju stora ytor som skulle inventeras varje sommarsäsong. Så man missade en del. Det upptäcks alltså nya (ja, gamla om du förstår) fornlämningar varje år. Har själv gjort ett par sådana 'scoop' som glad amatör. Så visst, på dom bara! 

/Mats

[Traslisa]

Ja man får tid att spana när man går hundrundor i skog o mark. Tycker att man upptäcker mer och mer varje gång.

Finns det någon bra litteratur med bilder som visar stenar som symbol för olika saker eller stenars placering och betydelse?

[Mats Hansson]

Svårt att hitta någon bra bok som visar fornlämningar utan att samtidigt berätta "the whole story", och frågan är också om det är meningsfullt att inte samtidigt just försöka lära sig mer om arkeologi i sig själv. Annars blir det lite som att ha en kokbok som bara visar bilder på de färdiga maträtterna utan de beskrivs hur de tillagas, om du förstår liknelsen.
En ofta använd grundbok i arkeologi är "Arkeologi i Norden" i två delar, av Göran Burenhult. Men du kommer kanske att tycka att den är för omfattande. Du skulle kunna åka till Historiska Museet i Stockholm och kika i deras museibutik, de har böcker på alla nivåer.

Ett annat sätt att lära sig om fornlämningarna är ju att besöka platser där uppskyltade gravfält m.m. finns, och på det sättet lära sig känna igen olika gravar, skeppssättningar, domarringar osv. Är ju förstås tidskrävande men ger faktiskt rätt mycket, tro mig. Det finns landskapsvis sådana beskrivningar av fornlämningar för en del landskap, dock inte Uppland vad jag vet, men Stockholms Läns Museum vid Hammarbyhamnen kan ha en del om Uppland. En pärla som omfattar alla landskap är "Med arkeologen Sverige runt", men jag vet inte om denna bok finns längre i bokhandeln, har några år på nacken. Antagligen på antikvariat.

/Mats

[Gorm]

Riskantikvarieämbetet gav ut tre böcker om olika typer av fornlämningar för några år sedan, tyvärr blev det inte fler. De som kom ut var:

• Fossil åkermark
• Från borg till bunker
• Sjöfart och fiske

Går att få tag i via antikvariat eller RAÄs bokhandel: http://www.dialog.raa.se/cocoon/forlag/index.html

/Johan

[Mats Hansson]

Ja, man efterlyser faktiskt sådana här lite "lagom"-böcker om fornlämningar.

En annan sak som jag alltmer tycker saknas i det svenska bokutbudet är en modern och bra grundbok om svensk arkeologi. (Kanske har sagt det här förut här på forumet?) Ungefär på en gymnasienivå i tilltalet, passande också för studiecirklar i hembygdsföreningar och liknande. Och som tar upp även fornlämningar. Typ (max) en tredjedels "Arkeologi i Norden"-verket, eller så. När jag var ung fanns "Sten, brons och järn" (av Mårten Stenberger) som jag låg och läste på logementet i lumpen. Men finns någon motsvarande nu? Om inte, kan inte någon av er arkeologer sno ihop en sådan? Just nu finns det liksom inget att sticka i händerna på nybörjare, det mesta på svenska är så lokal-orienterat, ett visst landskap eller en viss exploaterings-undersökning (typ "Forntid i vägen"). Eller tar bara upp en viss företeelse.

/Mats

[Gorm]

Iofs ingen renodlad arkeologibok men när jag läste Kulturgeografi hade vi en bok som heter Fårad mark av Niklas Cserhalmi (utgiven av Sveriges hembygdsförbund) som kurslitteratur och som kortfattat och tydligt beskriver jordbrukslandskapets utveckling från forntid fram till idag. Det fanns även metodbeskrivningar för hur man tolkar landskap, historiska kartor mm. Rekomenderas!

/Johan

[Traslisa]

Tack för alla boktips!

Brukar alla stenar inom en gravhög vara runda och "slipade"?

Ska försöka ladda några bilder här.

[Mats Hansson]

Brukar alla stenar inom en gravhög vara runda och "slipade"?

Nej, men man har tagit det stenmaterial som fanns till hand i närheten och i många områden är sådana stenar lite slipade av inlandsisen. Om du däremot hittar stenhögar med nästan uteslutande vassa, kantiga stenar så kan det vara sentida sprängsten och är alltså inte gamla.

Betr. dina bilder så skulle jag (tyvärr) säga att åtminstone de tre första är naturliga bildningar. Den första stenen är nog vittrad/avslagen så att det ser ut som en ristning.
Nästa bild - nja, tror att det är några flyttblock som lagt sig så.
Sluttningen med sten - just i sluttningar nedanför bergknallar tenderar morän/stenar att samla sig, det är inlandsisen igen. Ibland har havets vågor och vinterisarna hjälpt till att flytta sten och grus på den tiden då bergknallen precis hade tittat upp ur vattnet (p.g.a. landhöjningen).
Sista bilden - svårt att se. Ligger det verkligen en ring av sten kan det vara en fornlämning (stensättning), men ringen (kallas kantkedja) får inte vara för liten, de flesta synliga sådana gravar brukar ha en kantkedja med minst ett par meters diameter, kan t.o.m. vara rätt stora (6-10 meter) så man ska ofta ha siktet lite "högre inställt". Och man ska helst kunna följa kantkedjan runt hela varvet för att man ska vara säker (man kan peta lite under mossan - en del stenar kan vara övermossade med tiden).

Reservation för att det alltid är svårt att se fornlämningar på bild - och att göra fornlämningar rättvisa. Tro mig - har massor av bilder som jag tagit där man i verkligheten ser fornlämningen hur tydligt som helst men sen när man ser fotot så är det bara "Träd, gräs och stenar" (som namnet på ett gammalt progg-band).

/Mats

[Traslisa]

Tack för att du tog dig tid att titta ändå! Jag tycker det här verkar jättespännande.

Var det vanligt att man använde stenar med symbol för att markera sina ägor förr i tiden?

[Mats Hansson]

Från 1600/1700-talen finns på sina håll rester efter gränsmarkeringar, ja. Man reste på sina håll s.k. femstenarör som bestod av fem mindre resta stenar, placerade som siffran 5 på en tärning. Vet inte om det finns några bevarade av dessa (har faktiskt inte själv sett något helt sådant) men de finns utprickade på en del gamla kartor. De stod alltså här och var på gränsen mellan olika ägor.

Samma funktion, likaledes från historisk tid, finns det kvar en del gränsrösen. Dessa kan typiskt vara ett litet röse (ofta prydligt uppbyggd platå, ibland dock bara några hopfösta stora stenar) med i mitten en uppstickande, ofta kantig och lite tillplattad sten. Man kan träffa på dem mitt i skogen. Längdaxeln på mittstenen (ofta finns en platt sida) visar hur gränsen gick genom skogen just där. Ett fint exempel på sådana gränsrösen finns i Sjurån (rå = gräns, Sjurån är alltså sju gränser som strålar samman i en punkt) i Rimbo, Uppland, se
http://www.lansmuseum.a.se/arkeologi/forskning/sju.html

Går man tillbaka till förhistorisk tid tror jag inte man kan säga på raken att det finns bevarade gränsmarkeringar på svensk mark, men andra kanske vet mer. Det innebär inte att inte folk gjorde anspråk på vissa marker och ville markera det på olika sätt. Vissa har förslagit att runstenar har haft lite av en sådan markör-funktion. Går man ända tillbaka till bronsåldern, runt 1000 f.Kr., så finns det bevarade en del större grav-rösen högt uppe på bergknallar, man kan träffa på dem speciellt i de östra landskapen, även långt upp i Norrland. De kan ligga helt ensamma ute i skogen uppe på ett berg. Det kan ha varit avsiktligt att dessa gravar skulle synas långt ifrån, och markera ägande av marken, även om man kanske inte hade märkt ut exakt var gränserna gick. Ett sådant monument, en revirmarkering om man så vill, kunde kanske tala om: "Se här, här ligger våra förfäder begravda, så dessa marker är befolkade (=upptagna)". Detta är naturligtvis spekulation, kan ju finnas helt andra orsaker till varför man ville lägga gravarna så högt och synligt i terrängen.

/Mats

[Jerrark]

Från 1600/1700-talen finns på sina håll rester efter gränsmarkeringar, ja. Man reste på sina håll s.k. femstenarör som bestod av fem mindre resta stenar, placerade som siffran 5 på en tärning. Vet inte om det finns några bevarade av dessa (har faktiskt inte själv sett något helt sådant) men de finns utprickade på en del gamla kartor. De stod alltså här och var på gränsen mellan olika ägor.

I mina hemtrakter, Marks kommun i södra delen av det som en gång kallades Älvsborgs län, finns flera välbevarade femstenarör. Stenen i mitten brukar ofta kallas hjärtsten och de omkringliggande för löpare.

[Sven-Åke]

Har för mej att det i Bibeln, Gamla Testamentet finns någon passus om att det är ett brott att flytta  gränssten.  Att markera gräns med sten borde väl härstamma från bondestenåldern. Möjligtvis med undantag av floddalar som årligen översvämmades, där man löste problemet med att markera odling på annat sätt.

[Mats Hansson]

I mina hemtrakter, Marks kommun i södra delen av det som en gång kallades Älvsborgs län, finns flera välbevarade femstenarör. Stenen i mitten brukar ofta kallas hjärtsten och de omkringliggande för löpare.

Det var roligt att höra Jerrark! Jag undrade just om någon sett ett sådant här femstenarör, alla kan ju inte ha försvunnit. Vet du om de är registrerade som fornlämningar i Marks kommun? (Mottar gärna ledtråd till RAÄ-nummer e.d.). Om inte så borde de bli det tycker jag, eftersom de tydligen inte är så frekventa.

/Mats

[Mats Hansson]

Har för mej att det i Bibeln, Gamla Testamentet finns någon passus om att det är ett brott att flytta  gränssten.  Att markera gräns med sten borde väl härstamma från bondestenåldern. Möjligtvis med undantag av floddalar som årligen översvämmades, där man löste problemet med att markera odling på annat sätt.

Ja, du kan ha rätt. Men ändå, om man betänker svenska förhållanden, så var det ju ofta utmark (oftast skog) mellan (ensam-)gårdarna, och utmarken betraktades väl såvitt man vet som ingens och allas egendom, där kreatur fick vallas på bete. Det skulle betyda att det inte fanns behov av att markera själva gränsen mellan ägorna, utom i de fall då flera gårdar låg tätt i en dalgång. För äldre järnålderns del har man ju på sina håll stensträngssystemen som skulle kunna ha fyllt en sådan gränsfunktion, men efter vad jag läst så finns det så många andra hypoteser om hur och varför man lade ut stensträngar (t.ex. Kerstin Cassels arbete från Gotland), så jag är nog på hal is här.

Några gränsstenar från bondestenåldern är väl inte belagda i Sverige, men det kan ju vara svårt för oss att tolka vad som är en sådan sten. I England och Frankrike har man ju ganska många "standing stones"/"menhirs" från denna tid, som står lite här och var, men det är väl fortfarande höljt i dunkel vad dessa har haft för funktion. De är ju ibland av kolossalformat, så det känns ju som det är för mycket jobb att resa en sådan bara för att markera en gräns. Däremot finns det ju långa vallar och diken, t.ex. "Grims Ditch" i England som tolkats som gamla gränser, knappast mellan gårdar men kanske mellan hövdingdömen.

/Mats

[Traslisa]

"Samma funktion, likaledes från historisk tid, finns det kvar en del gränsrösen. Dessa kan typiskt vara ett litet röse (ofta prydligt uppbyggd platå, ibland dock bara några hopfösta stora stenar) med i mitten en uppstickande, ofta kantig och lite tillplattad sten. Man kan träffa på dem mitt i skogen. Längdaxeln på mittstenen (ofta finns en platt sida) visar hur gränsen gick genom skogen just där. Ett fint exempel på sådana gränsrösen finns i Sjurån (rå = gräns, Sjurån är alltså sju gränser som strålar samman i en punkt) i Rimbo, Uppland, se
http://www.lansmuseum.a.se/arkeologi/forskning/sju.html"

Otroligt att sånna rösen, och andra fornminnen också för den delen, fått ligga kvar orörda. Med tanke på vad mycket sten kan ha behövts till i modern tid. Husgrunder, vägar, slottsbyggen, broar mm.

[Nils Ristare]

Otroligt att sånna rösen, och andra fornminnen också för den delen, fått ligga kvar orörda. Med tanke på vad mycket sten kan ha behövts till i modern tid. Husgrunder, vägar, slottsbyggen, broar mm.

Det beror nog på två saker, dels att de här rösena ofta ligger i skogen en bit ifrån närmaste bebyggelse, dels att gränserna i många fall fortfarande gäller.


Något som inte har nämnts i tråden än är att en del runstenar står vid senare tiders gränser mellan socknar eller härader, och därför förmodligen utmärkte ägogränser när de restes.