Besökarnas kritik mot mycket av forskningens fokusering på eliter och krigare är ju alldeles riktig – och döljer både männen och kvinnorna i samhällets övriga grupper.
Krigare dominerar även eliten, trots att det för denna samhällsgrupps del finns en mängd spännande ingångar för att belysa kvinnornas roller. Ser man till förslagsvis runstenar, finns det en hel del runresande kvinnor – och även stenar resta över kvinnor. Kända exempel är Mälardalens ristningar, Bornholms, en av Lösenstenarna i Blekinge, Glavendrupstenen och Tryggevældestenen mfl. Skriftligt källmaterial domineras visserligen av män, men inte heller här totalt. En bra analys finns t ex i Lars Hermanssons avhandling som visserligen berör ett senare sekel. Njals saga är ju också en fantastiskt rolig skildring av mäns och kvinnors roller. De vikingatida gravarna är väl publicerade, även den ”vanliga” befolkningens. Bland de rikaste gravarna i Sverige kan man lyfta fram kvinnogravarna Tuna i Badelunda i Västmanland, Köpingsvik och Karlevi på Öland. Samma tendens till rikare kvinnogravar finns i Finnveden, Bornholm och Blekinge. Det tidigare exemplet Osebergsgraven är ju oavsett kön den mest statustyngda graven från det vikingatida Skandinavien. För elitens del har mycket nyare forskning även tillskrivit kvinnorna viktiga delar i geneaologi och krigföringens rituella delar.
För Skånes del – där ju Foteviken ligger – finns inte samma mängd undersökta gravar som i Mälardalen, men spännande exempel på kvinnogravar finns från Önsvala, Norrvidinge och Stävie. I västra Skåne har man ju för övrigt under den senaste 10-årsperioden bedrivit en ofantlig mängd undersökningar av boplatser från yngre järnåldern och gjort många synteser/analyser – vilket gett en unik möjlighet att faktiskt uppfatta de ”vanliga” människornas vardag.