Jo, jag tycker ofta att detta är något som jag stöter på, men i mitt fall rör det sig definitivt inte om min professor, som tvärt om begär att jag är kritisk även till hans egna uttalanden, utan snarare andra. Själv tycker jag att det är självklart att man ska vara källkritisk. Det finns vissa författare - t o m vissa som är internationellt berömda - som glömmer bort att kolla upp fakta i de områden som de kanske inte just är experter på, och sedan klämmer de in ett uttalande, kanske bara en enda mening i en hel bok, som är helt galet. Läste nyligen en helfin bok (bortsett från nedanstående) av en välkänd arkeolog bara för att jag sökte på biblan under tema "historiska avbildningar, vikingaskepp". Hon skrev ungefär tio rader i boken om "hällristningarna i Tanum som föreställer vikingaskepp i konstiga former som inte liknar de som funnits i t ex Oseberg" och undrade varför flera båtar och skepp inte förekommer på svenska hällristningar! Att hon missuppfattat det hela är uppenbart - för mig - men jag bor i nordamerika, och jag kan säga på rak arm att dylika uttalanden kommer att tas på allvar här. Här får jag fortfarande förklara att vikingar inte hade horn på hjälmarna (i a f inte till vardags!) o dyl, för det har man "seen on the internet, so it must be true". Det finns fina B och C-uppsatser att läsa som ibland innehåller misstag à la nybörjare, vilket man ju kan förvänta sig, för som student är man ju just det - nybörjare. Igen, dessa måste läsas källkritiskt.
Sedan händer det ibland att svensk TV visar program som annonseras typ "Ett program om det svenska rikets grundande och dess grundläggare Arn Magnusson". Är man inte källkritisk vid sådana tillfällen blir det uppenbarligen så att halva landets befolkning tror att Arn grundat Sverige. Historiejournalister får fina litterära priser när de skriver fina böcker om hur vi innan kristendomens införande sprang omkring som vildar utan varken kultur eller lagar, allt grundat på mäster Adam, Eddorna och Tacitus (enligt författaren). Båda dessa böcker är fina litterära opus, spännande skrivna på fin svenska och i det senare fallet, mycket fint illusrerad, men man m-å-s-t-e i alla fall vara källkritisk, både när man läser dem och när man skriver dem. Som lekman kan man ha råd att inte vara så kritisk, men definitivt inte som studerande i ämnet och ännu mindre som färdigutbildad. Om vi inte är det, kan vi väl inte förvänta oss att lekmännen kommer att vara det, väl?