Gangrade, den brunstiga sarvens kött tycker jag är oätligt eftersom det har en mycket stark säregen smak. Före och en tid efter denna period är det ett utmärkt kött att äta. Jag förmodar att det är testosteronet som ger denna smak.
Mats, spår efter inhägnader osv tror jag är ytterst svåra att hitta eftersom vi pratar om lång tid tillbaka i vår historia. Jag har sett ”ruiner” av renhagar som kanske bara är 100 år gamla - och det är inte mycket kvar av dessa idag.
Hällristningar som visar samernas bostad samt renar intill denna, kan ju vara ett indicie – men å andra sidan vet vi inte om en sådan ristning beskriver en verklighet eller en önskan om att ha renar så nära bostaden.
Tacitus och Propopsius (hette han så) beskriver ju enbart Samernas jakt, inte att de håller tamrenar – men å andra sidan beskriver de vad de hört från någon annan som också hört – i ett okänt antal led, så det säger inte så mycket.
Ottars berättelse visar att Samerna, i alla fall i detta område, hade både tamren (lockrenar) samt jagade vildren på 800 talet.
Med tanke på de enorma fångstgropsystem som finns så vet vi ju att jakten var betydelsefull långt tillbaka i tiden. Men, ser man på var dessa system ligger så kan man också läsa att renens normala vandringscykel användes för denna typ av jakt. Detta innebär att man två gånger om året fick tag i, förhoppningsvis, mycket kött. Alltså vår och höst. Ett problem var naturligtvis förvaringen av detta kött – om det nu var som så att man verkligen fick mängder av kött.
En lösning är ju att behålla renen vid liv i sin fångstgroop (som alltså inte var utrustad med spetsiga pålar eller spjut). Man kunde mata renen i sin grop tills det var dags att slakta den – samtidigt passar detta inte riktigt in på ett nomadiserade folk. Men lösningar fanns naturligtvis eftersom Samerna fortfarande finns här.
Problemet blir ju då årets övriga årstider. Naturligtvis behövde man jaga även under denna tid. Man behövde inte enbart mat, man behövde även andra produkter som renen gav - som skinn, senor, horn, osv.
Samerna måste alltså ha jagat även på sommaren och på vintern för att få färsk mat. Eftersom renen är ganska lätt att tämja så tror jag att man sedan mycket lång tid tillbaka använt sig av tamrenar för denna jakt, alltså lockrenar.
I och med att man hade en liten renhjord där man vistades så är min tro att man även mjölkade renarna. Mjölken användes som mat i form av ost osv. Tamrenar kan klövjas (nu är jag där igen) vilket innebär att man själv slipper bära packning – osv. Fördelarna med tamrenar är så stora att det skulle vara ytterst förvånande om Samerna inte använt tamrenar under tiotusentals år.
Men några bevis för detta finns inte, bara Ottars berättelse – men det blir ju 1200 år bakåt i tiden så det är ju inte så illa pinkat ändå.
Tty, tack, när du skriver detta så minns jag att det var så det stod.
Thomas