Förmedeltida vägar!

[tty]

Jackpot! En snabb sökning på "ponte" fram till 1300 i Svenskt Diplomatarium gav följande resultat:

Två broar över en bäck i Grevbäcks socken nämns upprepade gånger från 1230-talet framåt
Dösjebro över Saxån nämns 1285
Bron i Aros (Uppsala) nämns 1286
Norrbro i Stockholm nämns 1288
"Östra bron" i Stockholm nämns 1289
en stenbro i "Vigulfstorp" (var det nu kan ligga) nämns 1292

Här finns tydligen en hel del att hämta.

[Sven lagman]

Du var snabb, tty. Du sökte bland breven men jag kom att tänka på ortnamnen generellt. Tidigmedeltida namn med bro i efterledet borde väl antyda gammal brokonstruktion. Antagligen har det forskats på detta, eller?

(Kan komplettera dina uppgifter med att Dösjebro över Saxån sydöst om Landskrona omtalas redan 1179 då bondeplågaren ärkebiskop Absalon massakrerade en skånsk bondehär vid bron och lät dränka många i ån.)

Apropå broar i runstenstexterna. På min karta längre bak i denna tråd (sid 9) har jag markerat med rött de runstenar i Småland som nämner att någon byggt bro. Det blir en något märklig fördelning tycker jag. Tre huvudområden med runstenar utmärker sig: Värend, Finnveden och Njudung. Nästan alla brostenar finns emellertid i Njudung. I hela det stora Värend finns endast en (två med den på gränsen till Njudung) och i Finnveden finns ingen. I dessa bygder verkar det inte som om brostenarna är knutna till större vattendrag över huvud taget. Känner ni till om det gjorts några analyser över hur brostenarna i Sverige fördelar sig geografiskt och hur de är placerade i terrängen? Man vill ju kanske gärna förvänta sig att stenen stått nära den omtalade bron.

[Claes]

Vänner! Här kommer jag igen och tycker.

Ska inte påstå att jag läst varenda inlägg i denna tråd, kanske jag slår in öppna dörrar nu. Men i Svens och några andra tidigare inlägg används begreppet bro ungefär så som vi vanligen använder det i modern svenska, dvs en över vatten hängande vägkonstruktion (med varianter som G/C-väg eller järnvägs- men med samma princip). Emellertid var begreppet ursprungligen bredare än så och kan syfta på alla slags konstruktioner som underlättar kommunikationer, exempelvis utlagda spänger över våtmarker (kavelbroar) eller varför inte trappor (farstubro). Enligt Hellqvists Etymologiska ordbok är bro besläktat med ordet brygga vilket ju är ganska logiskt. Enligt Hellqvist är det just betydelsen väg över sankmark som man finner då bro återfinns i ortnamn, inte minst i Uppland.

Därför, menar jag, ska brobygge på runstenar ses som ett bredare begrepp än att någon byggt en konkret vägbro över en å eller bäck för vagnar och/eller hästar. Kan även tänka mig att det finns något symboliskt i det hela. Att man metaforiskt slagit broar mellan människor, vilket jag har för mig är hämtad ur bibeln (därav då att nästa alla brostenar är kristna).

[Sven-Åke]

Kävlinge kommer av kavelbro
Gårdstånga kommer av stångbro,  oavsett konstruktionerna  så tyder orternas ålder och läge på att  det funnits korsande väg över vattendrag, tidigt. Alltså före medeltid.

[Sven lagman]

Tack Claes,
dina påpekande tar upp aspekter som jag också gått och grunnat på. Den tidigmedeltida kyrkan bestod av så mycket levande symbolik, en föreställningsvärld som vi har svårt att till fullo inse i dag. När det därför på en runsten står att ”Han byggde en bro ... Gud prise hans själ” – eller vad formuleringen nu än kan vara, behöver detta kanske inte alla gånger innebära något direkt världsligt och konkret brobyggande sett med dåtidens ögon.
 
Det skulle också vara märkligt att vi i Norden skulle vara föregångsmän (kvinnor) till brobyggandet i kristen tjänst. I Europa verkar detta ha kommit detta i gång på 12-1300-talet då kyrkliga brobyggargillen skapades. Se t.ex. på Catholic Encyclopedia:
http://www.newadvent.org/cathen/02781a.htm
Vi skulle alltså vara tvåhundra år före – vilket låter osannolikt.

Det var därför jag frågade om någon befattat sig med just brorunstenarna och försökt kartlägga hur dessa uppträder, dels tillsammans med andra runstenar, dels i terrängen. Jag stod själv och grubblade på problemet i Norge i september då jag besökte den ursprungliga platsen för den av vackra bild- och runstenen från Dynna från ca 1020-1040. Den omtalade kvinnan var händigaste mö på Hadeland och hon hade byggt bro. Det behövdes inte mycket träbitar för att bygga en faktisk bro i den bygden. Vattendragen nu och säkert också då i området är mycket beskedliga.

Tack också Sven-Åke för tolkningen av skånska Kävlinge som jag inte kände till tidigare. Efterledet är ju "-inge" vilken form tillhör de allra äldsta ortnamnen - alltså ett mycket tidigt belägg för en bastant och lång kavelbro (Kävlingeån är ju tämligen bred vid den orten).
 

[tty]

Många av "bro"-stenarna avser sannolikt kavelbroar/vägbankar, men inte alla. Det var därför jag nämnde Gunnarsbron i Kullerstad. Stenen står troligen på ursprunglig plats (hittades inbyggd i en yngre stenbro) och bäcken bildar här en liten ravin, där en kavelbro knappast kommer ifråga.
Detsamma gäller säkert många "bro-namn". Väster om Norrköping ligger Herrebro och Resebro längs den gamla eriksgatan (och nutida E4:an). Vad en herrebro var är osäkert (något förnämligt i broväg kanske?), men "Resebro" har tolkats som en vägbank på en risbädd, vilket stöds av att just rester av en risbädd skall ha anträffats i början av 1900-talet då den gamla "Riks-ettan" byggdes över Resebro mosse.
Apropå Kävlinge - jag tror aldrig man har byggt kavelbroar över vattendrag. De skulle bara stoppa upp vattnet och översvämmas. Kavelbroar användes för att korsa de förr ofta stora våtmarkerna runt åarna. Över själva vattendraget måste bron/spången ha varit byggd på ett sätt som lämnar vattnet någorlunda fritt genomflöde. Apropå Hadeland, bäckarna kanske är små, men troligen var våtmarkerna stora före 1800-talets utdikningar. Har du kollat gammalt kartmaterial?
Varför skulle inte kristet brobyggande ha kunnat börja tidigare i Norden än i Centraleuropa? I ett glesbefolkat och vattenrikt landskap med få kyrkor bör behovet ha varit ovanligt stort, och kyrkan i Skandinavien avvek ju även på andra sätt. Stavkyrkor och "Eskilstunakistor" har ju knappast någon motsvarighet på andra håll, utan är rotade i lokala traditioner. 

[Sven-Åke]

Kävlinge,  -  jag har också undrat, men tror att man använde termen kavelbro på olika sätt i olika delar av landet.  Tex säjer man än i dag i Västerbotten att "jag går ut på bron"  och  menar samma som skåningen "jag går ut på trappan"  Detta är en möjlig förklaring, det kan finnas andra.

[tty]

Har letat vidare i diplomatariet och hittat ett intressant stycke i DS 1551 (1307). I en ägogränsbeskrivning förekommer följande passus:

"a ponte wlgariter dicto stenolfs bro, ductu jtineris in stenolfs spanga, jnde semper per concursum sicci et humidi in bøghio waÞ"

vilket bör betyda ungefär: "från bron på folkspråket kallad Stenulfs bro längs med stigen till Stenulfs spång, därifrån över torr och blöt mark till Bøghio vad"

Tydligen var bro, spång och vad vid denna tid tre väl åtskilda begrepp som inte behövde förklaras, och varav bara "bro" motsvarade det latinska "ponte" 

[tty]

Jag har tittat litet på formuleringarna i "brobyggnadsstenarna". Den absolut vanligaste formuleringen är "gjorde denna bro" ofta med tillägget "...och reste denna sten" vilket onekligen tyder på att bron var något konkret och synligt och placerat nära runstenen. I ett fall står det att det är en "stenbro" i ett annat fall att bron är "hårdlagd och bred" och i ett tredje att det rör sig om fyra broar. Jag tycker nog det är ganska klart att det är frågan om högst materiella byggen. 

[Troels]

Især Sven og Carl Thomas har været inde på meget tidlige veje.

I Danmark var Nationalmuseets direktør, Sophus Müller, allerede i 1899 inde på en nær sammenhæng mellem gravhøje og gennemgående veje – han gik tilbage til bronzealderen. I 1904 uddybede han med en række eksempler i Årbog for Oldkyndighed. Emnet blev dyrket en del først i 1900-tallet - bl.a. i Vilh. la Cours disputats i 1927 - men gled så i baggrunden. I 1990’erne tog Mogens Schou Jørgensen fat på problematikken igen, og siden har der været nogle større forskningsprojekter i gang i Vestjylland, hvor man minutiøst har kortlagt sammenhængen mellem høje, veje, bopladser og vadesteder på heden, hvor bevaringsforholdene har været bedst, da området blev ufrugtbart i jernalderen.

Følgende kort over gravhøje fra Nationalmuseets Skelhøj-projekt taler sit eget sprog:
http://skelhoej.natmus.dk/gravhoje.htm

De lange linier af gravhøje gennem landskabet kan kun forklares ved veje, og linierne opstod allerede samtidig med storstensgravene og samlingspladserne 3300-3500 f.Kr. og kort efter stendyngegravene – dvs. at der senest på det tidspunkt opstod vejnet (først i bondestenalderen). Det har naturligvis været jordstier på det tidspunkt, og man skal nok tale om sti-korridorer.

Forklaringen er antageligt den simple, at man placerede sine imponerende gravanlæg, hvor flest mennesker færdedes og havde lejlighed til at se dem.

Der er skrevet en del artikler herom de seneste 10 år – et eksempel på nettet af Torben Egebjerg fra Varde Museum findes her:
http://www.vejhistorie.dk/pdf/hojehjulspor.pdf

Vadestederne er rykket frem og tilbage, men alligevel synes der at være en forbavsende kontinuitet – både i højlinier fra stenalder til bronzealder – men også en vej som hærvejen ses i det første link. Antageligt var vejstrøgene bundet af vadesteder og vådområder. Broerne ændrede på mulighederne i middelalderen, men alligevel genfinder man enkelte moderne hovedvejsstrækninger i højrækkerne. Der er også mange steder sammenhæng med hulveje, men disse er antageligt som regel nyere.

Jeg har selv som amatør arbejdet med Kulturarvsstyrelsens database i Nordsjælland. Resultatet lægges på web'en om nogle måneder – også her er der tydelige ”net” i den vestlige del. Der synes også nogle steder at være en sammenhæng med udgravede bopladser fra andre tider end højperioderne.

Forholdene må være de samme i Skåne, hvorimod sammenhængene utvivlsomt vil ændres længere nordpå på grund af klippegrund, ufremkommelige skove, større elve og anderledes gravskik – men behovet for vejnet må altså have eksisteret, hvor man begyndte at slå sig ned og dyrkede jorden.

[Yngwe]

Oavsett om bron är en kavelbro i bokstavlig mening, en vägbank eller en "riktig" bro i modern mening så är det väl klart att man inte bygger en bro utan att där finns en väg. Den må vara bara några hundra meter lång och gå från en gård på ena sidan ån till en på andra sidan, det är likväl en väg!  Men en bro i sig tyder inte på något vägnät, så hur broarna såg ut är inte av betydelse i sökandet på ett sådant. ( därmed inte sagt att broar är ointressanta ).  Vad vi skulle behöva finna är ett antal broar spridda över ett större område med en antydan om samhörighet i form av väg. Eller vilken typ av lämning som helst med samma mönster precis som du Troels beskriver är fallet i Danmark.

[Sven-Åke]

Bara som ett exempel på förmedeltida vägar;  Weibull påstår att Lund grundlades på tusentalet, där två vägar norrifrån gick samman till en och dessutom korsades av en väst-östlig väg från Lomma till Dalby.  Vägarna bör alltså ha funnits INNAN Lund grundlades på 1000-talet. Just dessa vägar norrifrån  kommer just ifrån Kävlinge resp  Gårdstånga. Stenarna i Lunds domkyrka har transporterats från ett känt stenbrott i Ringsjötrakten. Lund hade biskop (och kyrka) före 1066. Därmed torde man kunna kalla dessa vägar "förmedeltida".  Och då har jag inte ens nämnt Lunds föregångare Uppåkra och dess vägsystem.

[Yngwe]

Men Sven-Åke både Lund och Uppåkra är under danska influenser och på danskt område där förhållandena var helt annorlunda, och de är därför redan "diskade" i flera tidigare inlägg i tråden. Så vi jagar alltså motsvarigheter utanför Skåne.  Logiskt borde de väl finnas i antingen områden i närhet till dansk kultur, och/eller i områden med liknande förutsätningar som t.ex. Götalandskapen.    Om de fanns...

[Sven-Åke]

Jag har läst att flera tycker att de borde uteslutas, dock håller jag inte med om detta.  Vilket område är det som gäller då?  Jag tycker (och argumenterar för)  att norden borde ses som ett helhetsområde, givetvis med regionala skillnader. Kontakterna var redan mångtusenåriga mellan västergötland och jylland.  Vendel-föremål i Hedeby.  Det finns många exempel på tidiga kontaktnät i norden.

[Troels]

Jeg er enig med Sven-Åke i, at man gør fejl ved at udelukke Danmark/Skåne og nøjes med at se på broer - dvs. fra 1000-tallet og senere. Det er helt usandsynligt, at udviklingen skulle være 4500 år om at trænge fra Danmark gennem Småland op i Sverige. Det vil i alt fald skabe grobund for mange vits om svenskere.

Den danske indikationsmetode med gravhøje vil antageligt ikke kunne anvendes, men det udelukker jo ikke, at der var veje, selv om vejnettene kan have haft en mere regional karakter - bundet sammen af skibe.

Ikke desto mindre fortæller Rimbert, at Ansgar efter et sørøveroverfald måtte drage halvdelen af vejen til Birka til fods i 800-tallet, hvor der ikke kan have været mange broer i Sverige. Han har næppe krydset direkte gennem urskov. Der må have været vej og vadesteder.

Carl Thomas argumenterer i sin oplistning for, at der ikke har været gennemgående veje tidligt, men det er et relativt begreb. Arkæologien og Jordanes' rækkefølge af folkene taler for, at der i alt fald har gået en handelsvej fra Högom ind over Kjølen til den norske vestkyst i 400-tallet - hvilket vist endda er på Carl Thomas' egen hjemmebane, hvor jeg ikke skal konkurrere i stifinding.

Man skal heller ikke glemme, at anvendelsen af metaller i bronzealderen og specialiseringen i håndværk har nødvendiggjort handel næsten overalt - også hvor det ikke var praktisk at sejle fra dør til dør.

Dette blot for at nævne nogle eksempler, som efter danske forhold er et sent stadie.

[Carl Thomas]

Hej Troells, välkommen till denna tråd – och visst skall du konkurrera med stig- hittande! Allt är välkommet!

Jag tycker att hela norden är intressant – men jag tror också att vi måste skilja länder och dåtida gränser åt. Detta beroende på, kanske framför allt, hur naturen ser ut i de tre olika länderna, Danmark är platt med mycket våtmarker, Norge är onekligen bergigt så det förslår (som Norrmannen sa ”om vi plattar ut Norge så skulle vi bli värdens största land”) och Sverige bestod av berg och skog, mycket skog och stora skogar – samt avstånd + mycket vatten i form av sjöar och åar. Tre helt olika typer av geografi. Dessutom måste vi se till behovet av vägar. Danmark hade en betydligt större befolkning än Sverige, dessutom på en mindre yta än Sverige + de hade naturlig kontakt med övriga Europa på ett annat sätt än både Sverige och Norge.

Norge å sin sida var bebott längs stränderna i första hand och egentligen, oavsett var man bodde, var det inte långt till närmsta vatten. Vägar i Norge kom alltså mycket senare än i Sverige – skulle jag tro. Kanske fanns de första riktiga vägarna i Oslotrakten? Det skulle inte förvåna mig alls. Där behov uppstod byggde man väg.

Sverige skiljer sig alltså åt rejält från Danmark på ett sätt - och skiljer sig lika mycket från Norge men på ett helt annat sätt + att vi hade en mycket liten befolkning. Tre helt olika förutsättningar och tre helt olika krav på vägförbindelser.

Alla tre länderna är lika intressanta men bör alltså behandlas var för sig till att börja med – för att sedan jämföras och länkas ihop.

Yngves förslag om att söka uppgifter om broar och sedan försöka länka samman broarna till en vägförbindelse tycker jag är intressant. Det låter som en framkomlig, hmm, väg.

Troell, vägar följde de torraste sträckorna av många olika skäl, man sökte alltså höjd. Man förlade även gravhögar längs med åsar, uppe på kullar osv för att dom skulle synas bra. Två olika intressen sammanföll alltså. Möjligheten finns också naturligtvis att man lade gravhögen intill vägen enbart för att vägen fanns där – eller tvärtom. Det skulle vara en intressant uppgift om man längs Danska vägar kan hitta att man schaktat bort en gravhög när man byggde väg? Det skulle berätta lite om tidsföljden grav/väg eller väg/grav.

Vitsar om Svenskar? Finns sådana? Inte bara fakta alltså?
Jag vet att hela jordens befolkning fortfarande får plats på Gotland, det ränkade min far ut när jag var underbarn (alltså under 1 meter). Då fick varje människa 2 kvm = plats med en säng. Numera tror jag det är 6 människor per kvadratmeter = samma som i tunnelbanan alltså.
Jag vet vad som händer med Danmark om alla pinkar samtidigt…
 
Thomas

[Sven lagman]

Thomas, du har skrivit mycket intressant och tänkvärt men din uppfattning att man ska separera länderna åt delar jag definitivt inte. Om vi t.ex. talar om det dåtida östra Danmark (Skåne, Blekinge och Halland) finns här mycket som överensstämmer med Småland, Västergötland och Dalsland. Det är t.ex. en myt att Skåne är ett slättland. Merparten av Skånes yta är täckt av skog. Före stor- och enskiftena runt 1800 var slätterna sankmarker och dynghålor och skogarna stod täta och stora.

Vad gäller Norge är det lätta att glömma bort det rika och bördiga inlandet i Oplanden med Gudbrandsdalen etc. Dessa områden fostrade tidigt stora kungar som t.ex. Halvdan Svarte och Harald Hårfagre. Här måste man också tidigt varit i behov av vägar.

Att t.ex. rika storbygder som Västergötland och Östergötland haft en troligtvis lika hög befolkningstäthet som Skånes kustområden visar tätheten av tidigmedeltida kyrkor på. Här kan man alltså tämligen säkert dra direkta likhetstecken när det gäller behovet av vägar.   

Ska man studera vägtyper i förhållande till yttre faktorer är det knappast nationsgränser utan terrängens olika beskaffenhet i olika områden som måste vara basen.

[Yngwe]

Jag kan som vanligt bara hålla med dig Thomas! Tack Thomas för att du återigen reder ut min luddighet. Nåja, jag fick ju tillfälle att emotsäga dig ganska nyligt men vi var snart överens igen!  Alltså instämmer jag i välkommnandet och även i meningen om skillnaderna mellan "danskt" och "svenskt" vilket jag tycker är avgörande här. Dansk geografi och befolkningstäthet skiljer sig avsevärt, det är vad jag har fått för mig iallafall ( f.ö. skulle det vara mäkta intressant med en tråd just om skillnaderna mellan de olika områdena i Skandinavien under denna tid.) och därför koncentrerar vi oss på klassiskt svenska områden som Götaland, Svealand och Norrland, det var det "Sverige" jag avsåg vid startandet av tråden. Danmark under framförallt sen järnålder måste ju inkludera delar av England och på alla sätt framställas som ett mycket modernare och homogenare "land", och på så sätt just den källa för utveckling som du nämner Troels ( det där tog emot att skriva och som smålänning reserverar jag mig genom att säga att det gick via Väster- Östergötland och Uppland och alltså inte via Småland, vi förblev länge i det gamla och gör så fortfarnade om vi kan!   )

Alltså vill jag diska Skåne men håller fortfarande dörren öppen för Halland, jag är nämligen av uppfattningen att här var det blandade influenser från danskar, hallingar och finn(veding)ar. Blekinge håller jag för att åtminstone till större delen varit en del av Värend och först under medeltidens början under danskt huvudinflytande, så vägar där är högintressant.

[Yngwe]

Och till dig Sven, du han posta medan jag skrev, vill jag komma med en varning. Detta då jag mycket uppskattar dina inlägg och inte vill vara utan dom! Varningen lyder som följer

Jämför ALRDIG skånskt jordbruk med småländskt om den minsta risk finns att en småländsk bonde finns i närheten! Detta går dig aldrig väl!


Vad jag vill säga att Skåne skiljer sig radikalt avseende geografi och klimat, undantaget området närmast gränsen mot Småland. Förutsättningarna är helt annorlunda! Det är därför befolkningstätheten skiljer sig så mycket än idag!

 

[Sven-Åke]

Aha -  då är det endast Skåne som ska uteslutas. Undrar vad dåtidens Göingar hade tyckt om det? Dom  har alltid tyckt att dom var lite speciella jämfört med slättborna. Eller vi kanske ska ta med Göingarna och enbart utesluta slättborna i södra skåne?? 
      Måste bli lite personlig. Min mamma föddes i nordligaste Västerbotten, pappa i Skåne, farmor i Halland, jag har växt upp i mellansverige, bott 3 år i Karlskrona, osv. När folk frågar mej så säjer jag att jag räknar mej som allsvensk. Sveriges befolkning, språk, natur, kultur är enligt min mening och erfarenhet likartad i stort sett. Detta gäller även i angränsande länder där jag varit en del (och även arbetat).  Även på den tiden hade folk hade kontakt med varandra på gott och ont. Man kände till varandras vanor som var lika, och vad som skiljde. Jag tror att folk var ungefär som vi, naturligtvis påverkade av sin dåtida kultur, som vi, hade fördomar om varandra, som vi, men också att det förekom att man samarbetade både på hög nivå, och väldigt lokalt, som idag. 
  Tillbaka till vägarna;  jag tror att man använde de transportmedel som var bäst helt enkelt, och tog sig fram på effektivast sätt. Titta bara på de hölador som än i dag står på ängarna i Norrbotten.  Det står en lada på varje äng.  Dess väggar lutar utåt för att snön inte skulle bygga drivor mot väggarna. Man skördade hö på hösten, lade i lador, och sedan när det var snö kunde man på ett enkelt sätt hämta hem hö. Där var det enklast att använda vinterväger (på snö).  Än idag förekommer det att man kalla vintrar gör en bilväg över till Vasa i Finland. 
       Jag tycker fortfarande att vi ska se på hela norden som ett gemensamt område där folket var klokt och använde sina resurser på bästa  och effektivaste sätt.  Tidiga vägar bör då ha uppstått där man behövde vägar, fanns det enklare möjligheter använde man dom.  SÅ  -  var finns det belagda vägar före medeltid, 1 de facto, 2 enl indicier (typ högar, namn, vad  osv).
       Tror dessutom att jordbruket skiljer sig en hel del mellan  Sävsjö och Kalmartrakten.