Pianky, den första järnhanteringen vi hade var väl rödjord, myrmalm, osv. Rödjordsugnar är rätt så gamla faktiskt, hur gammal myrmalmshanteringen är vet vi inte riktigt – men både rödjordsjärn och järn från myrmalm användes under mycket lång tid innan vi hittade malm i våra berg. Beroende på hur man ser på detta efter ens egen övertygelse, så är väl speciellt rödjordsgrabbarna några av de fösta som tog sig ett järn – kanske kom de som hittade meteorit järn lite före…
Från när är våra äldsta järnföremål här i Sverige? Kan vi se om detta är inhemskt järn eller importerat järn?
Vi bodde i ett mycket trädrikt land och vi lärde oss tidigt att bearbeta trä i alla dessa former, från att bygga hyddor och hus, båtar och skepp, till tallrikar och möbler, i stort sett allt vi hade var trä under mycket lång tid – men redskapen var först av sten, sedan koppar, brons, järn och stål. Våra verktyg utformades från detta + vilka djur vi jagade, hur vi skulle flå dem, skrapa deras hudar, bearbeta lädret, osv. Vår Morakniv är minst 1000 år gammal – numera har den fått Internationellt första pris som den bästa överlevnadskniven – just för att den går att använda till nästan allt.
Jag har absolut ingenting emot att hitresande människor skapar jobb för sig själva och andra eller att du hittar på nya sätt/metoder. Vad jag reagerar mot är att man, enligt Jantelagen, påstått att allt kom utifrån – nästan ingenting uppfanns här.
Jag ser vallgraven runt vår halvö som ett hinder under många tusentals år, från stora kontakter utifrån. Vi var alltid sena i vår utveckling beroende på just detta, Danmark låg t.ex. alltid långt före oss långt in i medeltiden. Jag skrev ”alltid sena” ovan, jag tror att vi skall se det att vi utvecklades genom oss själva till en lite annorlunda kultur. Vi löste våra egna problem, både tekniskt och kulturellt – men – vi kom till en punkt där vi insåg, eller tvingades till, att anpassa oss till omvärldens kultur, om vi ville överleva som nation.
Så, fram till sen medeltid stod vi väldigt mycket på egna ben i en helt egen kultur – men tvingades anpassa oss till omgivande kulturer, inte helt och hållet naturligtvis, men sättet att föra krig, strategier att försvara våra gränser, artilleriets ankomst, kontakter utåt, korstågen, osv gav oss nya impulser, bland annat lärde vi oss att bygga i sten, inte enbart i trä.
Våra bönder har alltid varit fria bönder, vi har aldrig haft ett feodalvälde i vårt land – det är en av de saker jag tror ligger i den inhemska kulturen vi hade fram till en bit in i medeltiden.
Den Skandinaviska halvöns (även Norge alltså) egna kultur, kunnighet i träarbeten osv, ledde fram till vår vikingatid genom våra vikingaskepp. Med dem reste vi över nästan hela världen, kanske även till Mellanamerika? Kanske till och med till Sydamerika?
Vi utvecklade klinkbyggda sydda skepp som kunde rida på vågor – och som därmed blev till och med havsgående. Vi utvecklade ett råsegel till dessa skepp (seglet kom troligen utifrån – men dess design tror jag är Skandinavisk).
Thomas
