Läste nyligen trosbekännelsen på gotiska, som den uttrycks i Wulfilas bibel.
"Atta unsar þu in himinam,
weihnai namo þein.
Qimai þiudinassus þeins.
Wairþai wilja þeins,
swe in himinam jah ana airþai.
Hlaif unsarana þana sinteinan gif uns himma daga,
jah aflet uns þatei skulans sijaima,
swaswe jah weis afletam þaim skulam unsaraim.
Jah ni briggais uns in fraistubnjai,
ak lausei uns af þamma ubilin;
unte þeina ist þiudangardi jah mahts jah wulþus in aiwins.
Amen."
Tänkte på sista raden (och ditt är riket, och makten, och härligheten, i evighet. Amen). Kika på ordet för rike/kungarike - "þiudangardi". Förleden "þiudan-" förutsätter jag är det spridda germanska ordet för folk/nation, som möter oss i ord som Deutch, Dutch, i efterleden i Svi-tjod (Sviþiúð) och i det gotiska kunganamnet Teodorik (Thiudareiks) - härskaren över folket. Efterleden "-gardi" måste ju vara ordet för omgärdat område, -gård. Det betyder att det gotiska ordet för rike (folkgård) är bildat på samma sätt som namnen på de mytologiska rikena Asgård, Midgård och Utgård. Intressant, tycker jag.
Det skumma i sammanhanget är att Wulfila väljer ett annat ord för Riket i tredje strofen (tillkomme ditt rike). Där heter det "þiudinassus". Förleden är alltså densamma. Men hur ska man tolka efterleden -assus?