Edit: En replik till Jasaw (ändrade: skrev fel). Såg att det kommit några intressanta svar av Claes och Micke emellan. Är dock själv inte ute efter att vässa pennan, utan en förbehållslös diskussion..
Min tanke är att om vi under modernismen, eller för den delen upplysningen, har plockat isär olika delar i samhället, t.ex. genom att skapa olika vetenskapliga discipliner, är det kanske dags att hitta beröringspunkter mellan olika discipliner. Det brukar dock gå under det hyfsat luddiga begreppet tvärvetenskap, som i dess bästa varianter blir väldigt lyckat, medan det i andra fall kan utmynna i bisarrt forskningsfinansiärt flörtande och till slut liknar en tappad mjukglass.
Något som är intressant i Ylvas artikel är dock om postmodernismen blir en dogm i sig inom olika discipliner, så de begränsar tänkandet. Så var det väl inte riktigt tänkt, som ett vetenskapligt kotteri. Kanske är det därför hon tar upp det historiematerialistiska spåret, där snarare senmoderniteten är i centrum, där vi inte antas ha ingått i en ny postmodernistisk era, utan snarare lever i en mer utvecklad kapitalism där symbolproduktion ligger i centrum. Själv är jag väldigt förtjust i Eagleton, och kan t.ex. rekommendera hans bok "En essä om kultur".
En person som jag själv, som studerar samtiden, tycker är väldigt användbar är Baudrillard. För den arkeologiskt intresserade kanske hans väldigt roliga skildring i "Amerika" vara intressant. Där har han skrivit en samhällsanalys genom att distansera sig och inte ta med en enda människa i sin berättelse. Han tittar på Amerika som en struktur.
När det gäller Sokalhistorien är den intressant utifrån hans kritik av att de postmoderna använder sig av naturvetenskapliga begrepp som han anser att de inte direkt förstår sig på. Kan vara hämtat från astronomin. Däremot var väl hans grej snarare en show off gentemot postmodernistiska skribenter, och en hos naturvetenskapen irriterande egenskap att inte vilja skärskåda den vetenskapsteoretiska grund de själva baserar sin vetenskap på. Det är en diskussion som för mig har resulterat i animerade diskussioner med naturvetare, då de inte tycker att samhällsvetenskapen/humaniora bör ta sig rätten att kritisera deras vetenskap. Där blir också Latours/Wolgars "Laboratory Life" av stort intresse, en antropologisk studie av hur vetenskapligt arbete i ett laboratorium utförs och organiseras.