Bures !
Läs här:
http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=2255Dumpokjauratj är daterad till ca 9 800 år.
Kangos lär dock vara något hundratal år äldre.
Dumpokjauratj kan översättas med "Den lilla sjön som håller på att gro igen".
Ett 60-tal boplatser från äldre stenålder är funna i detta område. Den äldsta ligger vid sjön Dumpokjauratj, på en liten holme omgiven av myrmark. För 9800 år sedan låg boplatsen på en liten holme i norra delen av en stor sjö, som omfattade de nuvarande sjöarna Gublijaure, Lullebådne, Gáhkel (Kakel) och Tjårvek (Hornavan).
De arkeologiska och paleo-ekologiska undersökningarna visar att isen dragit sig tillbaka från området mycket tidigare än man hittills trott. Pollenanalyser visar att rika växtsamhällen tidigt etablerade sig. Här växte tall, björk, al, sälg och rönn, som finns här i dag, men också havtorn, humle och lärk.
Det lititiska materialet uppgår till ca 5000 artefakter (Ref: Deglaciation and Colonization - Pioneer Settlements in Northern Fennoscandia, Ingela Bergman, Anders Olofsson, Greger Hörnberg, Olle Zackrisson, Erik Hellberg, Journal of World Prehistory, 2004). Största delen är avslag, men också retuscherade avslag, kärnor, skrapor och mikrospån/skivor är funna. Dessutom skifferredskap (kniv och hängbryne med inskurna fästehak för upphängning i snodd), en lansett, gjord av en mikroskiva av vulkansk material och fyra sneda spetsar av kvarts och kvartsit. Kvarts utgör 49 procent av råmaterialet, vulkansk sten 31 procent och kvartsit 20 procent. Råmaterialet är av lokalt ursprung. Här finns både bipolar- och flathuggningsteknik. Detta är ett återkommande mönster på tidigmesolitiska boplatser i norra Norge och Finland, södra Norrland och centrala Sverige. Kvarts som råmaterial är vanligt, i Nord-Finland och östra Central-Sverige absolut dominerande. Det litiska materialet passar bra in i det nordliga Fennoskandiska mönstret. Här finns också förkolnad ved, skörbränd sten och små korn av rödockra. Det osteologiska materialet är rikt: ren dominerar klart (89 procent). Samman med fynd från Kangos (ca 10 000 år) är det de äldsta fynden av renben i norra Fennoskandia. Man har också funnit ben av bäver, fisk och fågel. Brända ben av älg har hittats i senare lager. Daterade boplatser från tidig till sen mesolitikum tyder på oavbuten bosättning i Árjjatluovvi/Arjeplog-området. De äldsta kända boplatserna i norra Skandinavien finns i Nordnorge. De är 10 000 - 12 000 år gamla. Boplatser på Sállan(Sørøya) och Máhkarávju (Magerøya)är troligen de äldsta i nuvarande Norge. I norra Sverige och Finland återfinns en yngre generation av bosättningar. De daterade boplatserna tyder på att en invandring till norra Norrland skett från norr och väst. Den befolkning som sökte sig till de områden som isen nyss frilagt kunde bygga på en landskapsförståelse som under lång tid omsorgsfullt byggts upp och förmedlats från generation till generation. Ingela Bergman säger i en föreläsning om "Pionjärbebyggarna" bl.a. att "för att kunna utnyttja resurserna krävs teknologi och mental beredskap." Bergman gör en etnografisk analogi med ett nu levande folk - samerna.