Det var ju skönt att höra. Förstår nog hur du menade nu fast jag själv har en annan syn på mångetnicitet och kultur. Kan själv inte se att det finns några särskilda statiska kulturgrupper (eller etniska grupper för den delen) mer än de som vi själva konstruerar för att försöka bevisa något som ingen annan ser. Det mesta är blandningar av allt möjligt. Svenska folkdräkter har ex. mer gemensamt med vardagsklädsel på landsbygden i turkiet av idag än med dagens svenskar.
...håller nog med Ragnfast lite i denna fråga; att historiebegreppet fått ett starkare "fotfäste" i dagens svedala handlar om att människor söker sina rötter. Man är inte särskilt intresserade av huruvida nån trattbägare kommer från handelsvägar österut eller västerut... man vill se sin egen person landa i den egna myllan... se samband.
Inget konstigt med det. Tvärtom är det väldigt konstigt om man INTE vill se sitt eget folks utveckling och känna samhörighet med den kultur som formats genom årtusenden i sitt eget land.
...det ökade intresset återigen:
Det kommer sig av finanskrisen - när det härliga folkhemmet frodades behövde vi inga rötter, allt var bra. Sverige visste minsann bäst. Om alla gjorde som oss så skulle världen bli jättegullig.
Sen hälsade verkligheten på. Vips - när insikten om att allt inte är rosenrött så började folk känna ett annat behov, staten kunde inte längre agera pappa - vi behövde våra rötter. Igen.
Detta kan man tycka precis vad man vill om - men det är ett fakta att man behöver en kultur i ett land... ett gemensamt kitt. Att leva i ett land där det anses lite småskumt att sjunga nationalsången är ofta ganska komplicerat... och i längden antagligen väldigt, väldigt farligt.
Att älska skogarna i svedala, och känna vingslagen från sina förfäder när man tittar på en runsten kan inte kräva en skylt om "faran med nazism" - tvärtom borde man göra den "svenska" kulturen till det gemensamma kitt som dagens stenkastande ungdomar i Rosengård också kunde samlas kring. Lite som jänkarna - där är alla jänkare trots hudfärg och kultur (man har ett gemensamt kitt).
Hoppas det inte lät alltför konstigt detta. jag pratar lite allomfattande om gemene man - den historiekunniga kan naturligtvis ha en annan åsikt om kulturbegrepp - men att ha en egen kultur - det är viktigt för folk... Och inget man ska behöva skämmas för.