-> SAGA, intressant (bort)förklaring. Återstår att ta del av kollegorna i Jönköpings syn på vad som sades och gjordes.
En viktig fråga att fundera över är om vi behöver fler metallfynd via en förändrad lagstiftning. Några följdfrågor blir då:
Finns det resurser att ta hand om dem? Nej, museerna har i dagsläget inte ens resurser att göra de omkonserveringar av befintligt material som behövs.
Finns det forskingsintresse för fler metallfynd? Jag tror inte det. Mängden forskare som aktivt sysslar med mer ingående studier av metallfynd i sverige går att räkna på ena handens fingrar.... Då räcker sannolikt det som redan finns dolt i museernas magasin....
Finns det ett musealt intresse? Jag tror inte det. Trenden idag är ju knappast att ställa ut föremål, så vad skall man med mer föremål till på museerna?
Det låter närmast som om föremål inte har något att tillföra arkeologin...
För det första. Visst, resurser för konservering är begränsade. Men vad är det som säger att de föremål som redan är uppgrävda förtjänar dessa resurser mer än de som ännu ligger i backen. Visserligen lär det bli svårare att prioritera resurserna om antalet föremål ökar, men chanserna att tillföra ny kunskap genom nya fynd är inte att förakta. Det är ju faktiskt så att alternativet är att låta föremålen ligga och gradvis förintas genom såväl kemisk som mekanisk påverkan. Det som är borta är borta för alltid.
För det andra så behöver det inte förbli så att det är få som intresserar sig för metallfynd. Dessutom behöver det inte betyda att deras forskning är mindre relevant. Det kan också mycket väl bli så att det i framtiden kommer finnas relativt fler arkeologer som tycker det är alldeles prima med metallfynd som källmaterial. De skulle sannolikt uppskatta om dagens kollegor gjorde vad de kunnat för att rädda så mycket som möjligt.
För det tredje bör inte gångbarhet på eller efterfrågan från museum avgöra vad som bevaras. Även om museer kommer svänga tillbaka mot föremålsvisning igen kommer det finnas mer än de kan visa. Andra kanaler såsom digitalisering av föremålsarkiv och skapandet av virtuella museum kommer dock inte lida av platsbrist. Allt behöver inte fungera i framtiden som det gör idag, men källmaterialet bryts ner nu.
Det ligger ett stort antal metallfynd ute i våra åkermarker. Även om den absoluta majoriteten är modernt skräp så finns det även en del föremål som utgör en del av vår gemensamma kulturarv. Dessa bryts snabbt och säkert ner till stoft och när de är borta kommer de aldrig tillbaka. Det borde vara en självklarhet att göra vad vi kan för att bevara så många av dem som möjligt.