Dåliga rekonstruktioner

[Måns Sjöberg]

National Geographic Channel visade ett program om Stonehenge igår kväll. Intressant på många sätt men en sak som stör mig i såna här produktioner är att statisterna i rekonstruktionsscenerna grymtar och vrålar hela tiden och att de har kläder av skinnslamsor. Och pilbågar av grenar med barken kvar... Ibland går de t.o.m. hukade som schimpanser med famnen full av bananer! Finns det några skäl alls att tro att det var så? Det hade räckt med ett par korta telefonsamtal till rätt personer för att få någorlunda rätt på de detaljerna, och det kunde det vara värt i ett så påkostat program.

Jag ägnar mig själv åt att rekonstruera forntiden och påstår inte att jag alltid slår huvet på spiken, men på tv ser vi ofta inte ens ett försök med de här detaljerna. Det är särskilt illa eftersom arkeologer sällan har råd att förmedla sina rön, trots att det ingår i deras arbetsuppgifter. Vem ska sätta kläder på våra förfäder? Här finns en lucka att fylla.

[Åsa M L]

Kläderna är en detalj som ofta fallerar. Om det är neolitikum brukar de iallafall låta dem gå i annat än pälstäckta skinnbitar... Sanningen är nog delvis så att det vill att det ska se primitivt ut, dels att de inte har råd att låta riktiga hantverkare skapa riktigt bra skinnkläder (och vävda attiraljer av växtfiber ska vi inte ens tala om).

De flesta populärvetenskapliga journalister verkar mer intresserade av att förmedla sin egen inskränkta bild av förhistorien, än att lägga ned lite tid och energi på att lära sig något nytt.

[Lena]

En bekant till mig råkade ut för det när  hon blev anlitad att sy 1700-talsskjortor till en utställning om piraterna från ett sjunket piratskepp utanför USAs nordostkust ("Real pirates" - ha!). De köpte hennes HK skjortor, sydda allt efter konstens regler, och gjorde sedan om dem totalt, troligen för att bättre passa in i det som utställningsdesignern ansåg hur folk var klädda då (läs 1800-talets historieromantik, med en släng av Pirates of the Caribbean). Utställningen visade sig vara helt "edutainment": bara flashiga saker, och lite korrekthet.

Man blir så trött på det hela.

[Åsa M L]

Jag tycker det är jättebra att museer har börjat intressera sig för pedagogik och utställningsvetenskap. Men hur gick det till när man lyckades tränga ut alla som dessutom har ett intresse av att lära ut, förmedla och utbilda besökarna? Det är inte pedagogik, det är infotainment.

Man dömer andra efter sig själv och när jag ser och hör om sådana här fall så är det tragiskt uppenbart att de inblandade saknar nyfikenhet, intresse och engagemang i historien/förhistorien. De ser det som ett 8-5-jobb med en trevlig löneutbetalning i slutet av månaden och inte mycket mer.

[Leif]

De flesta populärvetenskapliga journalister verkar mer intresserade av att förmedla sin egen inskränkta bild av förhistorien, än att lägga ned lite tid och energi på att lära sig något nytt.

Är inte grundproblemet att det inte finns pengar inom media att lägga tid på att lära sig något nytt. I bästa fall refereras passivt forskares resultat hyfsat korrekt...  (vi får väl se hur TV4 projektet med Dick Harrisson kring Sveriges historia går)

Vi hade en gång en informatör på ett projekt jag var grävledare inom. Informatören hade läst arkeologi och journalistik, tyckte att hon kunde allt. Det enda hon klarade att förmedla var sina egna hittepåsagor om platsen vi grävde. Det där att deltaga i undersökningen, fikapauserna och arbetet för att få lite ben att fylla ut med kött låg inte för henne (trots att det ingick i hennes tjänst). En rätt frustrerande situation som givetvis inte höll i längden....

Allt för ofta känns det som att man måste ta saken i egna händer gentemot media för att det skall bli tillräckligt rätt!

-> Måns. Förhoppningsvis är det egna arbetet så bra att det sätter en standard som höjer omgivningens krav på vad som är en godtagbar standard i dessa sammanhang.

[Leif]

Jag tycker det är jättebra att museer har börjat intressera sig för pedagogik och utställningsvetenskap. Men hur gick det till när man lyckades tränga ut alla som dessutom har ett intresse av att lära ut, förmedla och utbilda besökarna? Det är inte pedagogik, det är infotainment.

Det där skiljer sig rätt mycket från museum till museum. De flesta museerna har verkligen jättedåligt med resurser till de enskilda utställningarna eller till att låta sina pedagoger vidareutbilda/fortbilda sig. Detta får ske på fritiden ifall pedagogen skall ha en chans att hänga med i vad som händer inom forskningen i de områden man skall arbeta med.

Infotainment är i det läget nog en rätt lätt lösning att ta till. Då behövs ingen djuplodande jobbig kunskap, då behövs bara en idé som drar folk. För kvalitet idag räknas främst i antalet besökare... Få besökare = inskränkt museum = dåligt museum. Det där med folkbildning gäller nog inte längre. Den gamla museidevisen vårda, visa, samla gäller inte heller när det pratas marknadsanpassning.

På mitt lokala museum har man aldrig haft så många besökare som när man lånade in en tatueringsutställning från Östasiatiska och kompletterade den med dokumentation av kommuninnevånarnas egna tatueringar. Givetvis pågick det gaddning live i utställningshallen under vernisaget.
Infotainment eller bra tillvaratagande av aktuella småstadstrender?

[Åsa M L]

Låter som en riktigt bra idé till utställning och att dessutom koppla det till nutida företeelser av lokalt intresse är än bättre. Men när man då vet att man får in folk till museet kan man väl satsa lite på att fundera på vad man kan visa som förvånar dom eller får dom att tänka vidare.
Som t ex exempel av kroppstatueringar från olika tider - både sådana som ansågs högstatus och sådant som märkte ut människor som begått brott. Eller kontrastera det mot religioner där man absolut inte får märka sin kropp ( t ex judendomen). Ha kvällsseminarier om människans förhållande till sin kropp inte bara inom olika kulturer, utan olika tider och olika sociala klasser etc.

Det viktiga är att inte bara ge folk vad man tror att de vill ha, utan ta tillfället i akt att utmana och nyansera våra befästa föreställningar när vi är mottagliga för det. Det kräver inte bara pedagogisk kunskap, utan också kunskap om aktuell forskning.

[feferoni]

Jesus, vad bedrövligt att först anlita någon att tillverka något som anses historiskt korrekt, sedan totalt förändra det...Tydligen var det inte en fråga om saknad av pengar just i detta fallet, eftersom de hade råd att betala både för beställningen och sedan en 'makeover'!!?
Kan inte tänka mig att en tavla som beställs av ett museum sedan skulle målas över..!? var finns den konstnärliga/historiska integriteten?

[Måns Sjöberg]

Jag har ofta hamnat i den sitsen att pengar saknas till research som behövs för att göra en illustration. Det enda rätta i det läget är att tacka nej till jobbet. Man gör historieskrivningen en otjänst om man drar till med vad som helst och man gör sig själv en otjänst om man jobbar gratis.

Men det är riktigt illa när man t.o.m. lägger extra resurser på att förvränga något som är välgjort från början. Piratskjortorna är det värsta exemplet jag har hört talas om hittills. Pengarna sätter alltid ett tak någonstans men de måste vara i händerna på någon som vet att ge rätt uppdrag till rätt person, eller att inte ge det till någon alls om pengarna inte räcker för ändamålet.

Och är det dyrt att göra ett dåligt jobb, så gör det inte!