Jag tycker det är jättebra att museer har börjat intressera sig för pedagogik och utställningsvetenskap. Men hur gick det till när man lyckades tränga ut alla som dessutom har ett intresse av att lära ut, förmedla och utbilda besökarna? Det är inte pedagogik, det är infotainment.
Det där skiljer sig rätt mycket från museum till museum. De flesta museerna har verkligen jättedåligt med resurser till de enskilda utställningarna eller till att låta sina pedagoger vidareutbilda/fortbilda sig. Detta får ske på fritiden ifall pedagogen skall ha en chans att hänga med i vad som händer inom forskningen i de områden man skall arbeta med.
Infotainment är i det läget nog en rätt lätt lösning att ta till. Då behövs ingen djuplodande jobbig kunskap, då behövs bara en idé som drar folk. För kvalitet idag räknas främst i antalet besökare... Få besökare = inskränkt museum = dåligt museum. Det där med folkbildning gäller nog inte längre. Den gamla museidevisen
vårda, visa, samla gäller inte heller när det pratas marknadsanpassning.
På mitt lokala museum har man aldrig haft så många besökare som när man lånade in en tatueringsutställning från Östasiatiska och kompletterade den med dokumentation av kommuninnevånarnas egna tatueringar. Givetvis pågick det gaddning live i utställningshallen under vernisaget.
Infotainment eller bra tillvaratagande av aktuella småstadstrender?