Bures Liothida !
"Skandinavisk jägarstenålder" - det var ett vitt begrepp ...
kanske Du vill utveckla det lite närmare...
Oden (på fornnordiska Óðinn, tyska Wotan, Wuotan eller Wodan, besläktat med wütend, "rasande") är en synnerligen krigisk uppenbarelse. Han rider på en häst med åtta ben
(dubbelt upp). Oden avbildas ridande in i Valhall (dit bara fallna krigare kommer) på Sleipner på bl.a. en bildsten från Tjängvide, Alskogs socken på Gotland. Hästen hans lär finnas på flera bildstenar. Oden avbildas som ryttare med lans (och svärd?) i handen - ett motiv som det finns motsvarigheter till i sydöstra Europa. Eftersom han ska vara den "visaste" av alla och vinna alla krig (hur "vist" nu det kan vara?), så har han lagt sig till med alla attribut han kan hitta, bl.a, att skifta hamn och fara till fjärran länder. Den avgörande olikheten mellan fornnordisk sejd och samisk noaiddástallan är just detta: Oden och sejden är en överbyggnad på ett klass-samhälle med trälar och en krigararistokrati som anlitar divinatoriska völvor - samisk noaiddástallan har utvecklats i ett klasslöst samhälle byggt på familjegemenskap (siida), samisk noaiddástallan bygger på nära samhörighet med naturen och noaidiens huvudsakliga uppgift är att vägleda och bota - inte att gå ut och dräpa för
för fote ...
Nordisk sejd och Odin-kult har ingenting med shamanism proper att göra (annat än några lånta fjädrar här och där).
Odin lärde sig sejd av Freja sägs det. Freja var en av vanerna, som möjligen kan vara
en rest av Gimbutas "moderkultur". Nej, den här krigerska hästkulturen kommer någon
annanstans ifrån, och har icke sina rötter i någon "jägarstenålder" eller shamanism proper.