Varför finns fyra tunga stenbord i skogen?
Finns det en förklaring eller är gåtan olöslig? Förekomsten av en stenrektangel i Pålsböle på Åland är en riktig gåta och i synnerhet när man beaktar det steniga området som knappast haft någon befolkning. En märklig sed måste ha uppstått i trakten någon gång för att få stenarna på plats. Jag har inte stött på någon som helst datering av fenomenet och och det ger vitt gående möjligheter till spekulation. Varför har inte formationen som är 1200 meter i omkrets med fyra hörnstenar tidigare identifierats? Vet man inte vad man ska leta efter så är det väldigt svårt att hitta stenarna och se ett samband mellan dem. Uppställningen bildar en rektangel i nord-sydlig riktning med 10 graders positiv avvikelse på 360 graders skalan. Antagligen har formationen varit parallell med nord-sydliga riktningen i något skede. Den fluktuerade missvisning mellan geografiska och magnetiska nordriktningen ger därför formationens norra sida dess nuvarande kurs något förskjutet mot öster (10 grader).
Det är inte fråga om seiter eller obelisker som är stående stenar. Frågan är vilken betydelse och rationell mening det finns med denna vidsträckta formation. Går den att sammankopplas med forntiden och finns det en logisk förklaring till att fyra vågräta flata stenblock på tusentals kilo är placerade som bord. Man kan spekulera om det är altaren, hällkistor (tempel), trummor, symbol för någon folkledare (prelat) eller en astrosymbol för mätningar etc. Fullständigt klart är att det inte är en naturlig stenformation då man beaktar rektangelns symmetri och position och när man ser hur tre stenar är förankrade med hörnstenar. Ett av stenblocken (primärstenen) förefaller vara en naturligt upphöjd. Den vertikala obelisken intill stenen är manipulerad och anger riktning till nästa sten.
Stenbordens storlek, tyngd och uppallning samt symmetrin i rektangeln utesluter teorin om ett påhitt. Det finns ingen logik i att palla upp stenar i otillgänglig terräng för att sedan lämna dem, ingen är väl så tokig? I en artikel har jag sagt att förfäderna inte var så dumma, är fortfarande av samma åsikt. Förklaringen med brunnslock och källartak kan avse enskilda uppallade flata stenar i lättillgänglig terräng.
Återstår teorin om att det är kulturstenar, forntiden har lagt ett värde i dessa stenar. Platsen för stenarna har kanske varit inmutade förr. Då brukar man säga att platserna är heliga även om de inte är heliga för oss. I forntiden var det viktigt att heliga platser markerades på ett bestående sätt. Är vi riktigt ärliga förekommer samma handlingar ännu i dag. Vi förandligar ting och animerar vissa saker precis på samma sätt som förr. Varför markerar vi vår närvaro i naturen med rösen? Den som har insikter i hur man färdas i skog och mark vet att man behöver landmärken för att hitta rätt, även om vi har tillgång till GPS, kompass och tillförlitliga kartor. Det är vårt sätt att försöka begripa en helhet som man inte kan beskriva enkelt. I forntiden användes åskådliga yttringar och metaforer för att förklara saker för folket. Vilket budskap man ville förmedla med stenrektangeln är en gåta.
I rektangelns södra del finns ett mindre stenbord och ett schakt med något som liknar gruvgångar. Framför gångarna finns stenbitar och sotbildning syns i hålen. Ett fragment av järnoxid har hittats med inskription. På Åland finns på tre ställen 7 likadana stenbord, men de bildar inte någon bestämd formation.
Hasse
