Begreppet "kulturarv" är mångfasetterat och omdebatterat och inbegriper utöver fysiska lämningar i skog och mark även språk, traditioner, ortnamn, arkitektur, föremål, hantverk osv. Jag tror att man gör hela diskussionen en otjänst genom att förenkla detta begrepp till "samiskt" och "svenskt". I denna tråd diskuterar vi forn- och kulturlämningar och ansvaret för dessa vilket inte nödvändigtvis behöver likställas med andra delar av vårt gemensamma kulturarv. Jag tror nämligen om att samer redan förvaltar sitt språk, traditioner och annan kultur på ett alldeles utmärkt sätt.

Kulturminneslagen är tydlig när det kommer till ansvaret för kulturarvet; kulturarvet tillhör alla och det är allas ansvar att vårda och skydda kulturmiljön (oavsett om man är same, kurd eller smålänning). Kulturmiljövården i Sverige är decentraliserad och besluten fattas på länsnivå, ansvarig myndighet när det gäller t ex ingrepp i och restaurering av fornlämningar är Länsstyrelsen. Ansvaret för vård och skötsel av fornlämningar ligger på markägaren (exempelvis en sameby) som tar fram en skötselplan i samarbete med den lokala länsstyrelsen.
Vilken roll har man tänkt sig att Sametinget och samebyarna ska inneha om man jämför med hur det ser ut idag och på vilket sätt skulle det vara att föredra?
/Johan