Kanske en något haltande jämförelse men det skulle ju vara som att endast spara den första/äldsta stenyxan. Tekniken, behov och beteenden utvecklas/förändras och användadet av internet med det (liksom stenartefakter förändras när behov och teknik utvecklas).
Om vi hade tillgång till samtliga stenyxor som någonsin producerats och skulle sättas på att bevara dessa skulle vi sannolikt göra ett urval baserat på t.ex. kronologiska resonemang (plus en hel mängd andra aspekter får man förmoda), dock inte utifrån om de är övergivna eller inte.
Det finns två skillda aspekter på webplatserna:
1. Webplatsen som artefakt
2. Webplasten som informationsbärare
Webplatsen som artefakt .Visst är det mycket som är intressant med internet, men det bör inte kopplas (som utgångspunkten för den här diskussioenn gör) till KML. En webplats blir inte mer intressant för att den är övergiven. När det om 200 år endast finns tretio sparade html-filer från 1900-talet kvar, då kommer samtliga av dessa att vara intressanta och bevarandevärda, men jag tycker inte att samtliga webplatser från i dag bör ha samma skydd.
Webplasten som informationsbärare Däremot finns det en annan aspekt och det är informationen som finns på dem som sådan. Den är intressant ur ett annat perspektiv, jag kan därför köpa att KB sparar hemsidor, men inte att t.ex. RAÄ skulle börja göra det. Dvs, internet är inte intressant ur ett kulturhistorisktperspektiv (eftersom det inte rör sig om kulturhistoria, samtidsdokumentation bör inte kulturhistoriker sysselsätta sig med, inte heller etnologer bör sysselsätta sig med att dokumentera
allt om samtiden), men det är intressant ur ett encyklopediskt (eller vad man skall kalla det) perspektiv. Vi som arkeologer bör i enlighet med detta resonemang inte sysselsätta oss med att spara böker, det bör biblioteken göra.
/Micke