Är det någon i denna diskussion som ifrågasatt urfolkens rätt till sina egna traditioner i historia? Om du tror jag har en sådan ståndpunkt föreslår jag att du kollar upp vad jag skrivit tidigare (bl.a. i debatten kring Mel Gibsons film Apocalypto). Min ståndpunkt har inte sin utgångspunkt i nutida politisering. Nutiden säger ingenting om vilka roller artefakter hade i forntiden. Enligt mig finns det enbart en dominerande diskurs inom arkeologin, de olika versionerna av den har alla sin utgångspunkt i kulturtänkandet. De är och förblir gradskillnader av ett determinerande begrepp (kultur), oavsett om det är processuella, postprocessuella eller postkoloniala.
Alla artefakter (eller snarare ”materialiteter”) är inte tillverkade av människor. Ska vi enbart reducera fågelbon, bäverdammar, getingbon, myrstackar till resultatet av instinkter? För de är väl knappast resultaten av en ”bäverkultur” eller en ”bäverdiskurs” osv? Vad gör vi med föremål som är tillverkade av robotar eller maskiner (alltså inte direkt tillverkade av människor)?
Nej, jag vill inte ta bort människorna helt och hållet men jag vill inte tillskriva artefakten en kultur och därför ser jag i ett initialt skede enbart människan som en katalysator för materiella processer, dvs, jag lägger inget kulturellt innehåll i denna process a priori. Det gör du. Du definierar en artefakt som samisk utan att ta reda på processerna bakom. Du har en hylomorfisk syn där du ser artefakten enbart som ett redskap för en samisk kultur. Att artefakten kan hamna någon annanstans och där få ett helt annat innehåll verkar du inte gilla. En samisk artefakt är alltid en samisk artefakt, osv. Här finns ingen process, ingen dynamik, bara förutfattade påståenden som i längden blir allt mer ihåliga eftersom påståenden inte understöds av fakta. En processbaserad (inte processuell) arkeologi måste kunna visa HUR saker sker. En kulturell teori frågar VAD. Vi kan ifrågasätta teorier men en process kan enbart stå på egna ben om den åstadkommer något. Kulturbegreppet du omhuldar menar jag inte åstadkommer någonting annat än upprabblandet av förutfattade ståndpunkter. Visa för mig hur en artefakt kan tillhöra en viss kultur utan att relatera till Unesco, tidigare forskning, osv. Utgå enbart från en artefakt. Det går naturligtvis inte eftersom kulturtänkandet är beroende av en utfyllnadsmekanismen, en ”transcendent” kultur som finns där ute, bortanför artefakten. Detta yttre behöver inte jag.
På vilket sätt skulle kultur vara ett ”levande väsen”. Här är den organismiska kultursynen en kvarleva från Durkheims dagar, kanske rentav Hegels folksjäl(?). Detta är en organism som bestäms av sina organs funktioner. Den kan enbart förändras inom sig själv, den utgör ett slutet system. Här har vi som alternativ Deleuzes diskussioner kring kroppen utan organ (BwO – jovisst Alexander Bard är Deleuzian – i övrigt har vi inga likheter). Detta är ett system på gränsen till kaos som kan homogeniseras eller öppnas upp som jag beskrev med DeLandas monteringsteori.