Vikingaflottor som legosoldater

[Karlfredrik]

Jag läser i Prudentii Anneler, skriven 882, om förhandlingarna mellan frankiske kung Karl den skallige och Welands vikingaflotta i Somme 860. För 3000 pund silver var Weland villig att "fördriva eller förinta" vikingarna i Seine.
Detta tyder månne på att vikingarna var effektiva frilansare som affärsmän, vid "rätt" betalning kunda man byta sida och kämpa mot sina egna landsmän.

[supergeten]

Spännande texter du skriver om! Mera!

Sen detta med att ge sig på egna landsmän - tanken på att tillhöra ett land existerade inte under denna tid, inte på samma sätt som för oss iaf.
Att ge sig ut i viking handlade om att skaffa pengar, och ryktbarhet vid hemkomsten.

Finns väl även runstenar som rests för att hylla den som skyddade (svenskt land) mot just vikingar. Norska vikingar har hälsat på oss många ggr... Och vi har nog tittat till dem oxå - då kan man betänka hur införlivade alla vikingafamiljer var med varandra med det "standardiserade" fredstrixet bortgifte

[Sven-Åke]

I princip tror jag att man möjligen kan påstå att  det fanns ett  "Danmark" och i övrigt en massa mindre småkunga-dömen, hövdingadömen,  osv.  Dessa "Vikingar"  var säkert lika olika som personer som vi nutida är,  - en del rena fotbollshuliganer, en del fantastiska sjömän,  fiskare, bönder, byråkrater, sjörövare, legosoldater!!(väringarna i Konstantinopel tex) , handelsmän,  och en och annan lyckades erövra /skapa ett kungarike.  En del av dessa kungariken blev bestående andra varade endast några år (tex kungariket Antiokia)   Det intressanta är att dessa händelser ligger mitt emellan den skrivna historien och arkeologin och därför inte riktigt tas på allvar från något håll  (det finns en del entusiaster)  Dom skrivna källorna om dessa vikingaflottor är i regel skrivna av motståndarna, fast det finns vissa undantag.  Tex den intressanta beskrivningen av hur kung Sigurd Jorsalafar togs emot av den Normandiske kungen på Sikelö (Sicilien)  och hans besök i Palermo. 

[Karlfredrik]

Berättelsen fortsätter med att Welands vikingar en längre tid belägrar Seinvikingarna 862, men när de belägrades matförråd börjar ta slut erbjuder Weland dem vänskap och fred mot 6000 pund i blandat guld/silver.
Seine-vikingarna accepterar, och de seglar tillsammans till Bretagne. Där pågår ett inbördeskrig mellan hertig Solomo av bretagne tillsammans med kung Karl den skalliges förrymde son,prins Ludvig och greve Robert.
Båda sidorna hyr vikingaflottor, med flera dramatiska sjöslag.
Jag håller på att skriuva en svensk sammanfattning av Walter Vogels verk från 1906 om vikingarna i Frankerriket 800-906,med en uppdaterad källförteckning.
Vogel gick på sin tid igenom samtliga arkiv i det forna frankiska riket,samt ett antal spanska och arabiska källor och samlade en mycket lång och utförlig källförteckning.

[uffe]

Att män av nordisk härkomst ställdes mot andra män av nordisk härkomst, var mycket vanligt. Vi ser det tydligt i England, där vissa stred i kungens tjänst mot andra daner, vi ser det oftare i Bysans - och då främst när det gäller normanderna, som ju räknas vara av nordisk härkomst, även om dom efter åren blev uppblandade.

Som Sven-Åke skriver, så var vi i Norden inga nationer på det sättet - och även inom dom hövdingadömen som fanns, så var troheten kanske inte den allra viktigaste i många fall. Man ville ha ära o rikedom i utbyte mot sina tjänster - inte så annorlunda mot idag faktiskt ;-)

[gangrade]

Backar vi några år så slogs ju germanska stammar mot andra germanska stammar, eller tom att vissa stammar slogs på båda sidorna i vissa slag - att vikingar, eller nordborna, gjorde samma sak några hundra år senare är väl inga konstigheter. Vi kan lika gärna gå framåt i historien, andra världskriget var väl heller inget undantag även om de stora dragen lätt döljer individerna .

[Albert]

Personligen tycker jag att det inte verkar alltför tokigt med att makten under vikingatiden i och med mindre hövdingadömmen och kungadömmen, måste ha varit mer lokal. Folkets och varje persons makt över sin ledare och chanserna att avsätta honom om dom inte höll med han lär ju ha varit betydligt större än idag.

[uffe]

En sak som lite talar emot små hövdingadömen i Norden, är Danmark. Om man tittar på Dannevirke så påbörjades den (om jag inte minns helt fel) på 730-talet, och omfattningen av det jobbet talar lite emot småkunga-tänket. Det var ju ett gigantiskt projekt. Man vet inte säkert vilken kung eller riktigt varför bygget påbörjades, men helt klart var det ju ett försvarsverk som slaviska eller germanska stammar söderifrån, och dessutom ett samlat försvarsverk som bestrider tesen att det var småkungar.

[Piankhy]

Nu är det ju inte säkert att maktförhållandena i Norden var likadana överallt. Dessutom kan de ha skiftat över tid.
Stora byggnationer kan ådstadkommas av allianser av mindre grupper och behöver inte nödvändigtvis vara ett tecken på någon gemensam centralmakt.

[uffe]

Säkerligen var förhållanden inte homogena i Norden - det tror jag dom flesta är överrens om (hmm.. möjligtvis med undantag av dom som placerar Birka i Kalmar :-) . När det gäller Dannevirke.. okey att det kan vara sammanslutningar av mindre hövdingar till att börja med innan Godfred tog vid - men Ravning Enge tror jag inte man kan placera in i den tesen. Ett mycket komplicerat byggnadsverk som få torde ha nytta av mer än den som i så fall bodde i området - och det är inte direkt troligt att dom skulle gjort ett sådant byggnadsverk. Så - troligtvis måste någon större kung legat bakom som viljat ha en övergång där. Dessutom säger ju traditionen när det gäller arkeologiska fynd, att om saker görs lokalt, så renoveras dom ofta, ty då har ju lokalbefolkningen nytta av byggverket, men Ravning Enge är ju inte renoverat - det höll tills det plockades ner/ruttnade bort. Detta tyder på att småhövdningar i lokalområdet ej var så attraherade av att sköta om byggnadsverket, och det borde någon ha varit om det varit ett lokalt förankrat projekt.

[Karlfredrik]

Vi kan notera att det dyker upp två för mig okända vikingakungar, Kalbi och Maurus, på härjningståg i Sachsland 863, enligt de franska källorna.Då dessa inte finns med på den danska kungalängden, är det möjligen fråga om hövdingar som själva antagit kungatiteln.

[uffe]

Det kan jag mycket väl tänka mig. Även om det under perioder fanns starka kungar, så är det ju verkligen inte säkert att dom perioderna varade mer än sporadiskt under vissa starka män.