För tillfället är inskriften N 171 min favorit, kanse inte i utförande men till innehållet. Den finns att betrakta i Norges inskrifter med de yngre runer band 2 sid. 268ff. Inskriften är ristad på ett trästycke som suttit i en dörrkarm på Vinje kyrkas södra port i Telemark fylke.
Sæll er, sá er svíki fýla,
-sorg á reikar torgi
Grettis sótt at gætti-
(geldr eiðar þess) aldri.
Era feiknbrọgðum flagða
Fallnir niðr með ọllu
Haukar Baldrs, ok halda
Hugsríði byr[skiða].
Lycklig är den som sviker – uslingen
– aldri; sorg ’på hår-skillets torv’
väntar man han kunde få;
han vill undgjelda för den ed.
Icke är, vad hekenes styggedoms-konster,
sjökrigarens hökar helt fallit ned.
Och de bevarar hugens stidighet.
Reuterdahl