Ja, det är stor skillnad på seminariegrävningar och de grävningar som görs av exploateringsskäl.
Ja, ur en kvantitetsmässig synpunkt får man mycket gjort under en månads grävning. På Stockholms Universitets seminariegrävningar har man t.ex. grävt ut 8-10 gravar varje år. Visst finns det en forskningspotential i seminariegrävningarna, men fokus läggs främst på att lära ut fältmetodik till b-studenterna. Resultaten av en seminariegrävning är beroende av studenternas ambition, vilja och förmåga att ta till sig nya kunskaper, etc. Men vet man hur man snabbt och effektivt gör en planritning, mäter in föremål och konstruktioner, identifierar olika lager och hanterar frilagda föremål före konservering har man kommit en bra bit på vägen!
Jag tycker det vore bra om arkeologistudenter fick vara med på flera sådana exploateringsgrävningar för det är ju det man möter när man är färdig med sin utbildning.
Det kan jag hålla med om, men uppdragsarkeologiföretagen värdesätter en hög standard i sina grävningar, vilket är förståeligt. Dessutom har de nog inte tid att lära ut arkeologi 101 till nybörjare som precis har påbörjat b-kursen i arkeologi. Man skulle kunna anordna exkursioner till pågående grävningar för att ge en uppfattning av vad uppdragsarkeologi innebär, och för att ge dem en insikt i arkeologens vardag...
Utgrävningar över huvudtaget är ett jäkla slitgöra vilket fler studenter borde få erfarenhet av.
Ja, att gräva i gyttja är en erfarenhet i sig. Det har jag gjort.
Och bara en sådan sak, varför får man som student läsa så lite grävrapporter?
Grävrapporter läser man då man skriver uppsatser.