Egentligen har den inte skrivits så lustigt, den är bara lite äldre och mer sofistikerad än de flesta andra runstenar.
Den som ristat runorna på rökstenen torde ha varit en mästare, inskriften har disponerats så att alla runorna kan läsas av den som står på marken. Han har blandat vanliga runor och lönnrunor, detta brukar i bland tolkas som en utmaning till läsaren eller som så att en viss del av inskriften var offentlig medan vissa delar var till för dem som kunde tyda dem. Denna lek med runorna förekommer ända in i medeltid, en inte helt ovanlig inledning, dock oftast inte på runstenar, på en ristning kan vara rad runar þessa: Tyd dessa runor och så kommer en löpande text. Om man tittar textmässigt kan man utläsa att Varin var en synnerligen beläst skald som i sin ristning visar prov på sin skicklighet och kunskap genom att referar till myter och berättelser. En del av texten, avsnittet om Tjodrik, är diktad på versmåttet fornyrdislag.
Om du är intresserad av Röksten kan du läsa t ex Gun Widmark artikel "Varför ristade Varin runor? tankar kring Rökstenen Saga och sed" i Kungl. Gustav Adolfs akademiens årsbok 1992. Eller Helmer Gustavsons Rökstenen från 1991.
Magnus Reuterdahl