Det jag är nyfiken på är nutida bokstäver som verkar ha olika tecken (liten eller stor bokstav), saknade bokstäver i nutida alfabet (hur översätts det?).
Den meningen förstod jag inte. Men när det gäller "bertil" så ristas det under vikingatid (om någon skulle få för sig det) med runorna b, stunget i (=e), r (inte R), t, i, l
Genom att stinga (sätta prickar på) runorna i, k och u (senare även t, b m.fl.) signalerade vikingarna att ljudet var ett annat än grundljudet. Typiskt då e istället för i, g istället för k och y (eller ø=ö) istället för u. Om man jämför de nordiska språken, eller tittar på olika böjningsformer, ser man att dessa bokstäver ligger nära varandra. Och vi har ju fortsatt att sätta prickar på bokstäverna a och o för att signalera ett snarlikt men avvikande ljud (liksom tyskarna på u). Fast runornas prickar (stingningen) var inte ovanför runan.
Och visst har du rätt med 24 runor som blev 16 runor och att det även utvecklades en "snabbskrift", en slags runornas stenografi (de s.k. stavlösa runorna eller som de också kallats: hälsingerunor).
/Jan