Om vi tittar på vårt eget samhälle så finns det oerhört många olika saker som händer. Vi har allt från lätt till tungt belastade kriminella, vi har produktion och handel, vi har omsorg av barn och äldre och mycket, mycket mer. Det var likadant förr. Det fanns våldtäktsmän och rånare, tjuvar och mördare likaväl som det fanns handelsmän och bönder, snickare och jägare. Vi har invånare idag som tjänstgjort i Främlingslegionen eller som legosoldater – sådant fanns förr också.
Att jag tror som jag gör handlar mer om matematik än om politik. Varje typ av samhälle får konsekvenser på olika sätt. Om vi tror att alla män gick i viking under 300 år så blir ju vårt genetiska arv faktiskt kört, vi härstammar då från vikingarnas offer betydligt mer än från vikingarna själva… När vi då pratar om bronsåldersfolket så är de inte våra förfäder, de var en ursprungsbefolkning här i landet. Våra gener kommer mer från importerade trälar på vikingatiden… Det man tror får alltså konsekvenser som man kanske inte riktigt vill ha.
Angående livvakter i Konstantinopel fanns två bra skäl till att vikingatida legosoldater tjänstgjorde där, de hade inga dolda lojaliteter, bara lojalitet till den som hyrde deras tjänster. Det andra skälet är att de var långa och stora och såg annorlunda ut. De var säkert minst ett huvud högre än alla andra i området. De upplevdes säkert som skrämmande stora.
När vi diskuterar vikingatiden måste vi diskutera helheten, alltså vad majoriteten av befolkningen gjorde. När vi börjar skjuta in oss på detaljer uppstår problem eftersom alla samhällen är oerhört komplicerade. Det är alltså aldrig antingen eller – det är alltid både och. Vikingatidens folk var lika komplexa som vi är, var och hade sin personlighet precis som vi har. Några blev livvakter i främmande land, några hoppade säkert på ett ben i Afrika – men majoriteten gjorde det inte. Visst belägrade vikingar Paris. Visst ockuperade vikingar England, visst togs slavar i Estland –men detta tillhörde undantagen, inte regeln – enligt min uppfattning.
Vikingatiden pågick i ca 300 år, det är en mycket lång tidsperiod. Jag tror att själva motorn var handel. Vi sökte nya marknader och hamnade i Amerika, Afrika och kanske Asien. Vi ville tjäna pengar, bli rika, komma hem levande och oskadade till fru och barn. Det var det som drev fram vikingatiden, från bronsålders kanoter utan segel som paddlades fram och långsamma handelsresor med liten mängd varor – till klinkbyggda handelsskepp som seglades och roddes och som kunde ta mycket last = göra stora vinster – utan blodspillan - och man kom säkert och tryggt hem betydligt rikare. Hver gang!
Extraknäcket som bönderna hade, handeln, gav det där lilla extra som gjorde att hela samhället blev rikare, inte bara i silver och guld, vi fick också influenser utifrån, vi lärde oss nya saker, vi tog hem rikedomar i både kunskap och guld. Handeln gav jägarna jobb eftersom pälsverk var en viktig handelsvara, skinnberedningen frodades och till och med garvarna blev rikare, osv. hela kedjan finns där. Handel kan alltså förklara hela vikingatidens uppsving. Handelsmännen behövde skydd av beväpnade män tränade för strid. Var det dessa som kallades Väringar? Blev dessa Väringar en sorts ”krigarelit” inom handelskulturen så småningom?
Inga krigiska vikingar alltså, snarare en sorts Securitas-väringar som skyddade sillstryparnas person och varor under handelsrresorna?
Thomas