Jättebra att ni anmält. Jag var i våras på ett seminarium om plundring och skadegörelse (där presenterades även BRÅ-rapporten) och där var det flera personer som menade att BRÅ-rapporten inte visade problemet i sin fullda vidd, å andra sidan så anmäldes inte misstankar om skadegörelse och plundring i någon större utsträckning eftersom "det ändå inte gjorde någon nytta".
Jag tycker det är mycket viktigt att anmälningar görs, det är först när kulturmiljövården tar problemet på allvar som polisen kan och kommer att göra det. Det finns en del som är rädda för att offentligt tillgänglig fornminnesinformation kommer att användas i olagliga syften men det finns ännu inga bevis för detta. Inte inom Sverige i alla fall. Jag har hört med några kollegor i Danmark, England och på Irland och där har man heller ingen kunskap om negativa effekter om fornminnesinformation via internet men det finns å andra sidan inga studier gjorda. Många av de som anser att problemet är mycket större än vad som redovisas i BRÅ-rapporten och är rädda för allmännt tillgänglig information använder argument av typen "jag har hört att" eller "jag har fått veta av en kollega att han har hört att det skett rovgrävning där och där". Det räcker inte.
Jag gick igång ordentligt som ni märker.
Jag jobbar delvis med frågan eftersom jag arbetar med FMIS. Jag personligen anser att bästa skydd är så mycket information och kunskap som möjligt, sedan kanske det finns tillfällen där inte all information ska ut, t.ex. kanske man inte ska gå ut med att man hittat guldsmycken på en arkeologisk undersökning förrän undersökningen är klar. Det kanske finns andra exempel också. Man kan dock fundera på vad som händer den dag någon kan bevisa att en fornlämning förstörts just för att information om den inte fanns tillgänglig. Jämför med de skador som skett och, i viss mån fortfarande sker (det har blivit bättre tror jag), inom skogsbruket.
/Malin
