Bättre sent än aldrig. Artikeln heter "...stenarna dessa, röda av runor...", är skriven av Kate Tronner, Anders G Nord och Helmer Gustavson, och behandlar Riksantikvarieämbetets analyser av färgrester på runstenar.
Det finns flera exempel på där runinskriften skvallrar om att stenen en gång i tiden varit målade på något sätt. På runstensfragmentet vid Överselö kyrka i Södermanland står det att Äsbjörn och Tidkume högg runorna och att Oröjka målade inskriften. På samma kyrkogård står det ett runstenspar som säger att "här skall stånda stenarna dessa, röda av runor". Fem mil sydöst om Överselö finns en annan runsten som säger att Äsbjörn ristade och Ulf målade.
På bevarade färgrester är bindemedlet borta men själva färgpigmentet finns kvar. Analysen har gjorts på fragment från Spånga, Fors och Sundby i Södermanland, Köping på Öland, franciskanklostret i Uppsala samt från Brahekyrkan på Visningsö. Analyserna gjordes med ett svepelektronmikroskop.
Det vanligaste pigmentet som påvisats är blymönja och jänroxidrött (båda ger upphov till röd färg om jag förstått saken rätt), blandade eller var och en för sig. Man måste dock tänka på att dessa är relativt stabila och kan därför ha bevarats bättre än andra. I övrigt har man även påträffat kalciumkarbonat (dvs vit färg från krita eller kalk) och kol.
/Johan
