Tack vare Arkeologiforum fick vi på Foteviken information om att man skulle lägga ut ett världsarv på privat entreprenad. Detta lät oroväckande även om vi litade på att RAÄ inte skulle släppa tillsynen hur som helst. Vi beslöt därför att begära in anbudshandlingar för att se vad det hela rörde sig om. Det framgick då att för att få vara med måste man vara ett organisation med minst tre års officiell redovisning bakom sig. Vilka seriösa kulturförankrade verksamheter, t.ex. intresserade arkeologer skulle kunna uppfylla detta? Foteviken tog då beslutet att begära att få vara med; inte för att vi behöver denna entreprenad utan för att detta är en otroligt viktig fråga i den framtida hanteringen av vårt gemensamma kulturarv. Därtill är det ett världsarv och frågans hantering skulle verkligen bli pilotfall inför framtiden.
Vår idé var enkel:
Vi bildade en arbetsgrupp med hög arkeologisk kompetens hämtad från Mälarområdet.
Vi bestämde att arbetsstyrkan för Björköprojeketet skulle hämtas från Mälarområdet med höga kompetenskrav.
Vi analyserade hela Björköproblematiken ingående bl.a. genom ingående studier på platsen. Vår egen museiledning vistades t.ex. i augusti under 3 dygn med två övernattningar på ön och genomgick minutiöst alla 40-talet fastigheter, alla fornminnesplatserna, hamnlägena etc. Vi studerade i detalj besökslogistiken och själva museiarbetet.
Vår plan var att lägga ett anbud utifrån de faktiska kostnader som gruppen ansågs behövdes för att en internationell standardnivå för ett världsarvskomplex skulle kunna uppfyllas. Vi drog oss alltså inte för att påtala de brister som vi ansågs föreligga, bl.a. inlade vi en ”världsarvskoordinator” för att säkra de kulturhistoriska värdena etc. Vi utökade också arbetsstyrka på mark/skötselsidan från fyra halvtidstjänster till behövliga sex heltidstjänster m.m.
I kostnadskalkylen utgick vi inte från någon vinst. Vår kalkyl skulle vara en beräkning som baserades på en som vi ansåg faktisk kostnadsnivå för att upprätthålla en acceptabel kvalitet i ett internationellt perspektiv.
Att lägga ett sådant anbud var givetvis vansinnigt om man i första hand syftade att försöka vinna anbudet. Detta var emellertid inte vårt primärmål. Villigt ska jag erkänna att ju mer vi arbetade med Björkö/Adelsöproblematiken, ju mer kände vi för projektet. Den fantasiska personalen ute på ön genomför ett storartat arbete till de relativt ringa medel som står till förfogande. De är värda mer resurser. Det hade varit spännande att få arbeta med projektet och med denna personal.
Vi förstår emellertid samtidigt RAÄ. Man har antagligen fått en propå från politikerna att lägga ut saker på entreprenad samtidigt som man får allt snävare ekonomiska ramar till sitt förfogande. Vårt kulturarv kan man emellertid inte snåla bort. Med detta menar vi att eventuell kritik ska drabba rätt instans, våra politiker i regering och riksdag.
PS. Vi upptäckte under våra dagar på världsarvet bl.a. att Adelsö helt kommit i skymundan vilket ju är fullständigt vansinnigt. Här finns t.ex. den vikingatida kungahallen och Sveriges äldsta rikspalats. Ni kan här se den speciella internetsite som vi gjorde efter vårt besök (obs ljud och shockwave måste vara installerad på datorn:
http://www.foteviken.se/sweden/uppland/birka/birka2.htm
