P S
Mythologisation av historien kontrollerad av prehistoriska achetyper!? Kanske. Men IMHO
vår perspektiv på detta är bedrövlig skev. Vi själva använder ett grundläggande archetyp av Det Enda Templet (i Jerusalem), när vi tänker och diskuterar gamla mythologiska och religiösa texter.
Historien av Kung Arthur och hans riddare är kanske en poetisk omarbetning av nån lista av uråldriga kultplatser ute i skogar och "badlands"!? Destruktiv archetyp of Det Enda Templet, fungerande inom den "höga" literära kulturen, förstörde anknytningar till specifika platser. Men i folksagor de finns kvar. Se - "The Traveller Guide to Arthurian Britain" - Geoffrey Ashe, Gothic Image Publications, 250 sidor, 1997.
Historier av Fionn och hans Fianna (se t.ex. " Irland. Mythologie in der Landschaft: Ein Reise- und Lesebuch" by Sylvia Botheroyd, 370 sidor, Häusser Irland Journal, 1997) blev skrivna ner utan nån literär ( monotheistic= monolocal) AVLOKALISERING. Så; en hypothes är nära till hands. Såna historier var kanske ursprungligt ämnade för "druider",
eller brahminer, vilka skulle memorisera nån slags "spiritual quality" av många kultplatser i deras respektive länder.
(Sorry; men jag översättar från min engelsk "monolog" inuti.)