Bra historiska (och förhistoriska) romaner

[Piankhy]

Ibland när det blir för torrt med faktaskildringar och rapporter så behöver man få igång fantasin och känslan för äldre tider med lite skönlitteratur. Här är några historiska och förhistoriska romaner jag haft glädje av:

Kurtén, Björn
 -Den svarta tigern
 -Mammutens rådare
  (dessa böcker är avsevärt bättre än Auels Grottbjörnens folk-böcker. Kurtén var också en av dem som förutspådde att man skulle kunna hitta spår av neandertalare i Norden)

Bengtsson, Frans G
-Röde orm (gammal men rolig)

Dahl, Georg:
-Den långa rodden (romantrilogi om ett gäng glada och vilda värmlänningar som följer med på Sigurd Jorsalafares korståg)

Linderholm, Helmer
-De gåvo korpar föda (mustig och spännande roman om Ingvarståget. Fast de tar en annan väg än den som Mats G Larsson & co föreslagit)

[Leif]

William Goldings klassiker The Inheritors får inte missas av någon inresserad av tidiga människor. Suverän, med ett mycket snyggt stilbyte.....

[gangrade]

Fridegårds, Trägudars land. Har inte riktigt hunnit igenom den än...

[Heimdahl]

Umberto Ecos "Rosens namn" och "Baudolino" är de enda medeltidsskildringarna jag läst där jag efteråt kännt mig övertygad om att jag faktiskt mött människor från den faktiska medeltiden.
Men en annan synnerliggen snygg och detaljrik medeltidsskilldring är den franske serieteskaparen Bourgeons trilogi "Skymningens färdkamrater", där den sista delen "Sirenens sång" är helt lysande.

[Piankhy]

Hittade förresten en kul sida om "förhistoriska romaner", "Prehistoric fiction". Här finns en hel del lästips, plus fakta om författare inom genren m m:

http://www.trussel.com/f_prehis.htm

[Johan]

Halldór Laxness - Gerpla (1952)

[Jerrark]

En roman som jag läste för länge sedan och som gjorde ett djupt intryck var Sedan kommo spanjorerna av Georg Dahl. Den skrevs 1945 och handlar om Muiscafolket i de Colombianska Anderna och deras försvarskamp mot de invaderande spanska conquistadorerna. Boken är väldigt spännande och torde vara väldigt ovanlig för sin tid i och med att den tog ursprungsbefolkningens parti.

[Jerrark]

Måste också nämna en spännande och fantasifull romantrilogi av science fiction-författaren Harry Harrison:

-West of Eden (1984)
-Return to Eden (1986)
-Winter in Eden (1989)

Trilogin är en tänk-om historia där man föreställer sig att dinosaurier och andra mesozoiska jättereptiler aldrig dog ut utan levde kvar i all högönsklig välmåga i stora delar av världen. Från en grupp ödlor utvecklades med tiden en sorts reptilmänniskor med en avancerad teknologi byggd på biologi och bioteknik.

Samtidigt i Nordamerika har dock den mesozoiska faunan dött ut på grund av klimatologiska orsaker. Här utvecklas däggdjur och efterhand människor. Med tiden möts förstås ödlehumanoiderna och människorna (varav de flesta har uppnått ett sorts paleolitiskt stadium).
De två arterna kommer i konflikt med varandra och en rad spännande händelser äger rum.

Kul och fantasifullt, strålande underhållning.

[Jerrark]

Blev visst fel på ordningsföljden, så här skall det vara:

-West of Eden (1984)
-Winter in Eden (1986)
-Return to Eden (1989)

[skalibur]

Dessa böcker satte igång mitt intresse för historia. Trevlig läsning

A Place Called Freedom, Ken Follet
A Dangerous Fortune, Ken Follet
The Pillars of the Earth, Klassiker av Ken Follet

 The Courtney Novels, stor familjesvit om Södra Afrika av Wilbur Smith
   
    * Birds of Prey       Courtneys som pirater
    * Monsoon
    * Blue Horizon
    
    * When the Lion Feeds         Courtneys från nybyggare till multinationellt företag
    * The Sound of Thunder
    * A Sparrow Falls
    * The Burning Shore
    * Power of the Sword
    * Rage
    * A Time to Die
    * Golden Fox

    * The Triumph of the Sun (ballantynes och Courtneys)

The Ballantynes, en annan familj som korsar Courtneys i Södra Afrika, Wilbur Smith

A Falcon Flies     
Men of Men    
The Angels Weep    
The Leopard Hunts in Darkness

Wilbur Smith har även skrivit fyra böcker om Egypten
River God
Seventh scroll (arkeolog på äventyr)
Warlock
The Quest

Finns väl knappast någon som missat Robert Sheas böcker om medeltida Japan.

    * Time of the Dragons
    * Last of the Zinja
    * The Saracen

[tty]

Själv har jag litet svårt för historiska romaner eftersom jag tycker de tenderar att avlägsna sig väl långt från den historiska verkligheten. Några tycker jag dock jag kan rekommendera:

Eco's "Rosens Namn" är ju redan nämnd, men vissa saker tål att upprepas.

Mika Waltaris "Mikael Ludenfot" och "Mikael Hakim" som utspelar sig i tidigt 1500-tal från Åbo till Istanbul.

George Macdonald Fraser's långa serie pikareskromaner om Flashman och hans äventyr i olika avkrokar av världen i mitten av 1800-talet. Det kan nämnas att Flashman är skurken i en berömd viktoriansk pojkbok "Tom Browns Schooldays" och att Fraser's böcker följer hans karriär som militär sedan han relegerats från Rugby. Han slutar helt följdriktigt som general och innehavare av viktoriakorset trots att han enligt egen utsago bara är bra på två saker: "fleeing and fornication".

Robert van Guliks detektivromaner om "Judge Dee" som utspelar sig under T'angdynastin på 600-talet. Dee var f ö en historisk person, och intrigerna till stor del baserade på gamla kinesiska källor eftersom van Gulik var sinolog.

Om man skall ha med något från senare tid (andra världskriget) får det bil Montserrat's "The Cruel Sea"

Harrisons böcker hör ju till changern "alternative history", och dessutom inte till de bästa där eftersom sjäva förutsättningen människor och dinosaurier (eller rättare sagt mosasaurier) i samma värld är oerhört osannolik. Några bättre exempel enligt min mening (jag har angett den viktigaste skillnade mot den verkliga historien):

Kingsley Amis: The Alteration  (reformationen inträffade aldrig)
Keith Roberts: Pavane (den stora armadan erövrade England 1588)
Philip K. Dick: The Man in the High Castle (axelmakterna vann andra världskriget)
Ward Moore: Bring the Jubilee (sydstaterna vann inbördeskriget)
Harry Harrison: A transatlantic tunnel, Hurrah! (amerikanska revolutionen misslyckades)
S. M. Stirling: The Peshawar Lancers (större delen av mänskligheten utplånades av ett kometnedslag 1878)

och så sist men inte minst:

Norman Spinrad: The Iron Dream (som är en sorts meta-alternate history, eftersom den utger sig vara en sciencefictionroman skriven av Adolf Hitler som utvandrade till USA 1920....)

[Piankhy]

Ett par exempel på böcker som behandlar förhistoriska varelser i vår nutida värld är dels James Robert Smiths The Flock och dels Thomas P Hopps romaner Dinosaur Wars och Dinosaur Wars: Counterattack.

Smiths roman handlar om en flock semiintelligenta jättefåglar (tillhöriga familjen Phorusrhacidae) som överlevt in i nutiden i dagens Florida. Nu ställs de mot människor som vill exploatera deras land. 

Hopps romaner handlar om intelligenta dinosaurier som en gång flytt från jorden men nu kommit tillbaka och hamnat i konflikt med mänskligheten.

Visserligen helt osannolika historier men klart underhållande.

[Jerrark]

Harrisons böcker hör ju till changern "alternative history", och dessutom inte till de bästa där eftersom sjäva förutsättningen människor och dinosaurier (eller rättare sagt mosasaurier) i samma värld är oerhört osannolik.

Även om grundstoryn är ganska osannolik så tycker jag att det uppvägs av noggranna miljöskildringar, levande och spännande handling och detaljerade skildringar av främst ödlemänniskornas samhällen. Klart inspirerande.

Robert van Guliks detektivromaner om "Judge Dee" som utspelar sig under T'angdynastin på 600-talet. Dee var f ö en historisk person, och intrigerna till stor del baserade på gamla kinesiska källor eftersom van Gulik var sinolog.

Gillar man historiska deckare så kan jag också nämna Lindsey Davies roliga böcker om den romerske privatdetektiven Marcus Didius Falcos äventyr i romarriket under kejsar Vespasianus tid. Roliga och livfulla skildringar med glimten i ögat.

http://en.wikipedia.org/wiki/Marcus_Didius_Falco

[Krax]

Måste bara nämna "Över näktergalens golv" av Liam Hearn, visserligen en uppdiktad historisk medeltida japansk story, men grymt bra och spännande med fängslande personbeskrivningar och fascinerande språkkänsla.
Boken handlar om Pojken Takeo, som, efter att hans hemby har skövlats, tas om hand av Otori Shigeru. Hos herr Otori får han lära sig krigets och skrivandets konst, och mer om det land han växt upp i. Ju mer han upplever och lär sig desto oftare får han känslan av att alla, även han själv, bara är brickor i ett spel. Titeln bygger på det golv gjort av ett träslag som varnar/larmar som en näktergal när någon går på det, ett golv i ett hus, i ett sovrum som är bebott av den man som mördade Takeos familj. Läs den och njut!

[Mohawk]

Gore Vidal: "Creation".

Grekland, Indien, Persien och Kina 500 år före vår tideräkning. Fantastisk bok. Rekommenderas starkt! Tycks dock bara finnas på engelska men vad bättre än att läsa på originalspråk?

Jag har också hans "Julian" i bokhyllan som bara väntar på att bli läst.

[Reuterdahl]

En personlig favorit, som faller mellan roman och biografi, är Nigel Balchins "Borgias testamente" från 1949 om Cesare Borgia, mannen som fick stå modell för Machiavellis Fursten.

Magnus Reuterdahl

[buriedalive]

Rune Pär Olofsson har skrivit en del prisade böcker om vikingatidens perioder. I bl.a. "Emma" som handlar om vikingarnas invasion av södra england, och "normandernas hövding" som berättar om hövdingen Rollos erövrande av Normanden...båda böckerna är riktigt läsvärda om man är inne i berättetelser om vikingar

[Krax]

Måste ta upp Diana Gabaldons seriesvit med "Främlingen" som första delen. En helt outstanding bok när det gäller att beskriva 1700-talet och det krig som då var mellan England och Skottland. Bedårande läsning som bygger på verkliga personer och händelser, förutom huvudpersonen som kommer som en främmande fågel rakt in i detta 1700-tals inferno från 1900-talets efterkrigstid. Lite science fiction, mycket romantik, sprängfylld med fakta om perioden och mycket spännande! 

[Leif]

Ingen som tagit upp Dick Harrissons Ofred ännu så vitt jag kunde se när jag ögnar igenom inläggen.

Men den boken är snarare o-bra än bra, så jag utfärdar en varning!

Harrisson klarar inte av att skriva fiktion, han föreläser och kan inte släppa det populärhistoriska refererande som han i vanliga fall är så bra på. Hans huvudpersoner är platta och opersonliga. Han vågar inte brodera ut brättelsen utan väljer att lägga sig spå nära kända fakta som möjligt.

Harrisson saknar Guillous politiska agenda och syften med den historiska romanen, han saknar även Frans G Bengtssons berättarglädje. Detta trots att Ulvbjörn (huvudperson i Ofred) i princip är en korsning av Arn och röde Orm.

Det måste gå att beskriva 600-talet mer levande än så. Johanne Hildebrand vågar, till skillnad från Harrisson, åtminstone ta ut svängarna ordentligt. Och det tycker jag att man får när man skriver fiktion, se bara på alla moderna deckare - vilken verklighet agerar de huvudpersonerna i?

[Herulen]

En intressant fråga är varför en människa alls skriver en skönlitterär bok när denne uppenbart inte kan? Bara det faktum att Harrison försökt pressa in en berättelse i ett vetenskaplig förhållningssätt säger det mesta.

Varje författare, regissör eller konstnär måste underordna sig verkets olika förutsättningar att kunna bli gestaltad. När det gäller historiska romaner så är tidsepoken då bara en glasyr, den har en underordnad ställning mot själva intrigen i berättelsen. Författarens uppgift är att på ett intelligent och lysande retoriskt sätt lyfta fram denna intrig. Gör denne inte det kan verket lika gärna få vara ifred.