Jag gillar också stenåldersboplatser. Ibland känns de alldeles laddade av vad som kan ha hänt där någon gång i tiden.
Vad hade de för kult, vad gjorde de, de hur använde de tiden?
Svälten blev väl inte institutionaliserad förrän senare, vid jordbrukarsamhällena? Jägar samhällena var väl ännu ganska "försörjande" för de flesta?
Kanske hade man tid att spekulera över stjärnhimlar och allt levande? Ibland tänker jag att de kanske var mer pragmatiska än senare levande, att deras kult var inriktad på att få byte, att ta sig över forsande vatten, oländiga skogsmarker, isiga vidder, och att de därför kanske inte "hittade på" så mycket tok som i senare ekonomier/livsplatser/samhällen?
Att deras konst var av den typen man bär på sig, smyckar sig med är väl typiskt?
Grottmålningarna är visserligen stationära, men de var kvar där man lämnade dem. (Nu är det min tid som får mig att kalla detta för konst, det kan ha varit rena kultföremål eller komna ur kulthandlingar?)
Jag känner till ett ställe i Bohuslän, där, när folk kommer dit, vill de bara vända och springa sin väg, men jag gillar det stället, fast det kryper i ryggraden. (Kanske inte så mytiskt, mera mystiskt)