Visst, artefakten kan vi ta bort i sammanhanget. Jag borde kanske ha skrivit ”Back to the material” (jag förespråkar ju en form av nymaterialism). Själv föredrar jag begreppet materialitet framför det ålderstigna materiell kulturbegreppet. För mig är materialitet ”artefakter”, stolphål, jord, sten, gräs, vatten, is, osv, dvs allt med en fysisk närvaro (som du själv skriver).
Själv har jag arbetat mer med stratigrafi än med artefakter, så jag håller helt med dig till punkt och pricka. Jag har dock mer tampats med sten och grus än ren och skär jord. I min avhandling om vägbankar i ruinstäderna Ichmul och Yo’okop i södra Mexiko diskuterar jag deras materialitet, d.v.s. det sammantagna fyllnadsmaterialet av sten, krukskärvor, jord och sascab (söndersmulad kalksten som användes till ytbeläggning). Detta material användes för att skapa 3000 m långa, 13 m breda och ibland 4 m höga vägar. Visst skulle jag kunna säga att människorna som byggde dessa spikraka vägar hade ett syfte, men vad det var för syfte är en annan fråga. De som byggde dem kanske ville har breda processionsvägar för nyårsceremonier, men vägarna kom med tiden att sätta gränser i landskapet, i vissa fall har de fungerat som terrasser och förbättrat odlingsförhållanden. De har blivit stenbrott för senare tiders byggnader eller husgrunder. Det är de oförutsedda idéerna som uppstått under tidens gång, men dessa idéer hade inte uppstått utan materialitetens närvaro.
I Ichmul skulle tre av vägarna (från 800-talet e.Kr.) löpt samman i en kyrka från slutet av 1700-talet om de inte förstörts av senare bebyggelse. Vi misstänker att det finns en grotta under kyrkan och att den var centrum för hela byggnadsprojektet som omfattade runt 75 000 kubikmeter sten. Här skulle mina mayaforskarkollegor kasta in en mängd kosmologiska förklaringar som knyter an till siffran tre, grottmytologi, sköldpaddor (mayaordet för grotta är aktun vilket betyder sköldpaddssten), o.s.v. men sådana förklaringar vore inte baserade på det faktiska arkeologiska materialet.
När det gäller din idé att byggnationen har att göra med genus/specialister/allmoge så är det en god idé. Till exempel antas mayas vägar till största del ha byggts av ”icke-specialiserad” arbetskraft, men i de fall där vägarna täcktes av stuckatur tror man att specialister anlitats.
Vad jag vill uppnå är att ifrågasätta statiska och generella modeller och att använda sig av ”nytt” fyndmaterial som jord (liksom Gansum) är bara att applådera. Jag hävdar dock fortfarande att vi i ditt och mitt exempel inte kan veta vad det ursprungliga syftet med fyllnadsmaterialet var (annat än i generella termer). Vad deras ursprungliga syfte var kan ha ändrats under byggnadsprocessen och slutresultatet kanske inte blev det man tänkte från början. Idéer är ju inte heller statiska och förändras i mötet med det materiella.