Nyhedningar vill återbegrava ben

[Gorm]

Brittiska nyhedningar vill återbegrava sina förfäders ben och gravgåvor, de hävdar att det är kränkanden mot deras religion att ställa ut eller förvara benen i lådor. Musser har på senare år börjat återlämna ben som man samlat på sig, skulle det vara rimligt att göra något liknande i detta fall?

Läs mer i The Guardian.

[Mats Hansson]

Har full förståelse för att folk kan hysa tveksamheter rent etiskt mot alla dessa människoben som ligger i lådor på våra museer. I detta fall är det dock själva kopplingen mellan den forntida religionen och de nuvarande nyhedningarna som jag tycker är rätt absurd. Kan jag veta tillräckligt mycket om druidernas religion t.ex. för att vara säker på att jag omfattas av samma tro som de forntida druiderna? Och även om min tro stämmer till punkt och pricka med dem, kan jag verkligen göra anspråk på deras ben?

Nej, flummigt tycker jag. För mig får alla välja vilken tro som helst, antingen den är kristen, muslimsk, romano-keltisk eller Robert-Lind-i-Kramfors'sk. Men det ger inte automatiskt en massa rättigheter till månghundraåriga kvarlevor.

Detta är inte samma fråga om etniska minoriteters rätt i liknande situation, där kommer det hela i en annan dager, tycker jag.

/Mats

[Micke]

Jag föreslog här att en gräns på 500-1000 år skulle införas, för när någon med rätta kan förvaras på ett museum, och samma regler bör väl rimligtvis gälla för alla (oavsett status som urbefolkning eller ej). Däremot är det ju inte rimligt, IMHO att använda kvarlevorna i någon typ av nyhednisk begravningsritual, utan berörda mydigheter bör ombesörja en icke-konfessionell "slutförvaring" av benen.

/Micke

[skalibur]

Det här står i dagens sydsvenskan,

http://sydsvenskan.se/lund/article217445.ece

[Gunnar Creutz]

I fallet från Lund är det ju självklart att församlingen ska få skallen efter en identifierad person för att begrava den.
När det däremot handlar om arkeologiska fynd så rör det sig nästan alltid om skelett vars etniska och religiösa tillhörighet inte med säkerhet kan fastställas. Att då någon religiös organisation kräver rätt till lämningarna blir lite barockt. Däremot tycker jag det vore det trevligt om en gode, gydja eller motsvarande var närvarnade i de fall man verkligen återbegraver ben efter personer från hednisk tid här i Norden. Vi bör ju visa viss vördnad även för de förhistoriska döda.

Hälsningar
Gunnar

[Heimdahl]

Liksom Micke tycker att det dels borde finnas någon slaggs preskriberingstid på den "anfäders-rätt" som det hänvisas till i sådana här fall. Omkring 500 år är väll kanske rimligt, men det kan ju diskuteras. Sedan tycker jag att det också borde finnas en samhällelig preskriberingstid på plundringar och rov i sig. Om en nation har gjort sig skylldig till rov tillräckligt lång tid tillbaka i historien så tycker jag helt enkelt att det är rimligt att betrakta det som att sakerna efter en tid har börjat vinna en ny sorts kulturhistoriskt egenvärde som just rov/byte, om genom minnet av rov/byte. Här kanske ett 100-tal år är rimligt som preskrioberingstid, men detta kan ju sedan vägas mot andra faktorer, t.ex. preskriberingstid på "anfädersrätt" o.s.v.
I fallet med nyhedningarna tycker jag dock att det vore helt fel att lämna ut material på grund av deras önskan. Detta beroende på att den hävdrätt de hänvisar till bevisligen är felaktig. Nyhedendom och forna tiders hedendom är helt skiljda företeelser. Om det sedan råkar vara kränkade för någon av en viss religion i ett land att utsällningarna i museerna i detta land ser ut på ett visst sätt är irrelevant i sammanhanget. Lever man i en demokrati så får man väll precis som alla andra ta till demokratiska medel för att förändra lagstiftningen i just detta fall.
(En bra bok om nyhedendomens historia i England är annars Huttons "Triumph of the Moon", där han visar nyhedendomens anor tillbaka till 1800-talet och romantiken. mycket spänande läsning!)