Ofelas var ett mästerverk tycker jag.
Man satt med andan i halsen redan från början.
Sameflickan som letar efter hunden, man får se ett skelettprytt armborst, en hund
som faller, närbilder på otäcka ögon, snårig björkskog, det är mulet, nu kommer
vår hjälte, öppen ljus terräng, solen skiner, glad musik, han skidar glatt nerför
fjället....
Filmen är som en lektion i hur en skicklig filmare kan bygga upp magi med enkla medel.
Hur går det med inspelningarna av den nya filmen "Kautokeino 1852", med bl.a. Mikael
Persbrandt i en av rollerna?
Ska den ha premiär i höst?
