Att totalt förinta en kropp med kremering med hjälp av endast ved som bränsle tror jag är en omöjlighet. Det finns stora skelettdelar i den mänskliga kroppen som är mycket svåra att kremera, dessutom finns tänder och emalj.
Det bör alltså finnas spår kvar i någon form, trots tidsaspekten. Kanske finns bara kemiskt mätbara spår kvar, men vet vi vad vi letar efter så kommer vi med största sannolikhet även att hitta det, (förlåt min tjatighet om detta).
Jag tror att problemet mera har varit att ingen har letat vetenskapligt efter t.ex. kremeringsplatser – eller begravningsplatser där inga urnor användes utan där endast askan hälldes ned i vatten, i tjärnar, i myrar, på hällar, osv. Vi har accepterat de gravar vi hittat som det gällande faktiska gravskicket och inte ifrågasatt detta.
Ingen har alltså, förrän nu, börjat titta på det antalet gravar som faktiskt bör finnas för att se hur stor procent av gravarna vi faktiskt hittat.
Helt klart, i alla fall för mig, är det att det antal gravar vi hittat är litet jämfört med det antal gravar som bör finnas. Om vi hittat 1%, 5%, eller 10% eller till och med 25% av gravarna saknar egentlig betydelse för resonemanget som sådant, vi har fortfarande hittat de udda gravarna – och gjort det udda till norm.
Jag vill återigen poängtera att jag inte på något sätt kritiserar någon yrkesgrupp. Att tanken låses beroende på att man arbetar efter en accepterad norm är mänskligt och normalt. Normen behöver inte vara rätt, bara accepterad, så låser normen tankarna och även mycket udda normer kan upplevas normala tills de ifrågasätts.
Jordens platta form var en gång i tiden norm. De som påstod att jorden var rund dömdes till döden av domstolar. Det är faktiskt inte så länge sedan. Vissa människor kan gå i döden för att försvara en norm - andra för att ändra normen.
Nytänkande, eller annorlunda tänkande, möter nästan alltid motstånd av olika slag, det har vi lärt från vår historia. Motståndarna är alltid i majoritet eftersom de slåss för en accepterad norm. Nytänkarna står i början mot ofta hela samhället men är deras synsätt hållbart vinner de allt fler anhängare till dess att deras synsätt är det dominerande. Först då svänger försvararna av den gamla normen.
Skall väl tillägga att den nya normen inte heller den behöver vara rätt, men den kanske är lite mera rätt än den tidigare normen var.
Alla de normer vi har idag började hos en person som stred för att andra skulle acceptera hans synsätt. Det är värt att fundera lite över.
Vi bör alltså vara mer ödmjuka inför nya idéer och synsätt, acceptera oliktänkande osv. Att vi alla har olika uppfattningar = utveckling.
För handen på hjärtat, om alla tänkte som jag (eller du) blev det inte mycket tänkt….och alla diskussioner skulle dö ut, utvecklingen avstanna och mänskligheten skulle högst troligt dö ut – eftersom vi alla tyckte och tänkte exakt lika…
Thomas