Det är väl förståss en samvetsfråga om hur man ställer sig till ett icke auktoriserat ingrepp i fast fornlämning. Men alla dessa frågor som vi disskuterar regleras ju i KML så jag tänkte därför att det kunde vara matnyttigt för disskussionen att titta lite på vad lagen verkligen säger, som EXM föreslog här ovan.
Lag (1998:950) om kulturminnen m.m. säger i 2 kap. 10 §:
Den som avser att uppföra en byggnad eller en anläggning eller genomföra ett annat arbetsföretag bör i god tid ta reda på om någon fast fornlämning kan beröras av företaget och i så fall snarast samråda med länsstyrelsen.
Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, skall arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet skall omedelbart anmäla förhållandet hos länsstyrelsen.
Vidare sägs det i 2 kap. 6 §:
Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning.
Det som räknas som fast fornlämning är enlig 2 kap. 1 §:
Fasta fornlämningar är skyddade enligt denna lag.
Fasta fornlämningar är följande lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna
1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
3. kors och minnesvårdar,
4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål,
5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,
6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra märkliga byggnader och byggnadsverk,
7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter,
8. skeppsvrak, om minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak.
Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.
Nu vet vi ju inte om det finns någon fast fornlämning på platsen, men eftersom frågan har kommit upp till diskussion antar jag att du ändå misstänker att det kan finnas varför det är tillrådigt att samråda med länsstyrelsen. Om det skulle visa sig finnas en fast fornlämning, och länsstyrelsen så önskar, kan de lämna tillstånd till en undersökning enligt 2 kap. 8 §:
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får utan hinder av 6 § undersöka en fast fornlämning, bärga ett skeppsvrak som är en fast fornlämning samt undersöka en plats där fornfynd påträffats.
Länsstyrelsen får lämna tillstånd till annan att företa en sådan undersökning eller bärgning under de villkor som länsstyrelsen bestämmer.
Vid undersökningen eller bärgningen gäller bestämmelserna om underrättelse och ersättning enligt 7 § tredje och fjärde styckena.
Bärgas ett skeppsvrak som är en fast fornlämning, skall det tillfalla staten, om det saknar ägare.
Så säger lagen och det är ju alltid trevligt med lite paragrafer
/Micke
