Ja detta med variationen är ju riktigt denna jämförelse, i synnerhet om man befinner sig nära forsnacken, men det finns ju mängder av naturljud som är mycket varierande också. Vindsus o.s.v. Och de flesta kulturljud som uppfattas som buller tradde jag nog var monotona ljud som typ fläktljud, maskinbuller, och det rätt så konstanta bakgrundsbrus man upplever i storstäder.
Jag är övertygad om att vår uppfattning av kvalitén av att höra dessa olika ljud är en kulturell företeelse, något vi lärt oss, och att detta är viktigt att komma ihåg.
Det jag inte gillar är att det i samhället finns en konvention av att motorvägsljud är något dåligt, eller t.o.m. skadligt för själen, samtidigt som att naturljud är bra och uppbyggligt för själen. En stadsbo som blir nervös av tystnad, eller får huvudverk av monotont forsbrus ses lätt som sjuk, eller möjligen löjlig. Mendan en glesbyggdsbo ses son normal och sund om han/hon blir nervös eller får huvudverk av stadsljud. Detta gör mig lite upprörd faktiskt.
Däremot är jag inte ett dugg upprörd över någon som tycker något om en viss typ av ljud. Det är ju helt individuellt och självklart. Det är normen jag inte gillar. Och idén om ljudreservat låter väldigt normvurmande i mina öron. Då borde det väll rimligen också finnas kulturella ljudreservat. Vad hände t.ex. med 40-talets skrivmaskinsknatter på alla kontor? Gatuklappret från hästar? O.s.v.